Aliens: Colonial Marines

Väntan har varit lång, outhärdligt lång, men nu är det äntligen här, Aliens: Colonial Marines, spelet som ska ge svar på många frågor, en trogen uppföljare till ett av världens bästa filmkoncept, någonsin. Vart ska man börja då, det är inte en hemlighet att spelet blivit ratat världen över och stämplats som en besvikelse och en skymf för spelvärlden och dess gelikar.

Själv är jag en inbiten Aliens fan och jag älskar verkligen franschisen i djupet av mitt hjärta, med detta sagt ska försöka spegla mina tankar om detta såkallade misslyckande sett från världens spelkritiker, är det verkligen en sådan stor besvikelse som många säger?

Jag startar spelet och till min förtjusning drar en peppande rytm igång som tar mig tillbaka till Aliens filmens alla underbara scener med pulskarbiner och dåliga one-liners. Jag blir positivt överaskad av inställningsmöjligheterna i form av FOV (field of view) som alltmer blir ovanligt för pc-spel. Samtidigt märker jag av bristen på lite mer typiska, grafiska inställningar och sådant som kan kräva lite av en dator.

Jag ställer in det som går (allting) på max och startar enspelarkampanjen. Till en början känns introduktionen sådär Ridley Scott, med en lugn ton och vit intro-text som ligger emot den mörka rymdbakgrunden. Snabbt tar man rollen som en av marinsoldaterna. Jag lägger snabbt märke till att spelet rent grafiskt inte är någon skönhet. Karaktärsdragen är stela och livlösa och känns lite Tell Tale ala Jurassic Park, för er som har spelat det. En del passande ljussättning finns dock där och den mörka tonen likaså. Ljudbilden är enastående med koppling till originalet, allt ifrån ljudet av pulskarbinen till skådespelarnas röster, med allt vad det innebär.

Ser man enspelarkampanjen ur ett rent tekniskt perspektiv så är den väldigt svag. Alla grundläggande element finns där och kraven som ligger på en välfungerande actionshooter likaså. Svårighetsnivån är låg och är man van fps-spelare bör man dra upp svårighetsnivån en aning för att känna en någorlunda utmaning. Dessutom är den linjära strukturen och de skriptade elementen under spelets gång på samma sätt som i vilket call of duty som helst nackdel som fördel, hur man nu väljer att se detta. Intelligensnivån på utomjordingarna är inte direkt märkbar den heller men det är ingenting som förstör spelkänslan överlag, de är lika smarta som den ordinarie ryska terroristen i vilket Call of duty som helst.

Det finns alltså betydligt starkare första personsskjutare ute på marknaden.
Men vi kan nu också välja att se det faktum att detta är ett Aliens spel och det riktar sig till mig och alla de andra personer där ute som faktiskt är fans av franschisen. Har man inte sett filmerna eller av någon anledning inte är fan av alien-universumet, ja då är detta spelet inte värt att ödsla tid på.

Jag menar hur ofta släpps ett Alien-spel som dessutom ska fungera som en trogen uppföljare till filmerna? Inte särskilt ofta, eller hur? Som en fan av filmerna kan jag köpa att det brister i det grafiska och det generiska upplägget som spelet har samt de typiska fallgroparna som halvtaskig AI. Det de faktiskt har lyckats med är att förmedla den känsla och atmosfär som filmerna förmedlade när det begav sig. Ljudbilden är nämligen enastående och det gör att det känns som att man spelar ett aliens spel. En viktig aspekt är också att spelet aldrig är för seriöst och samtidigt inte lojt heller, lite av en arkadkänsla helt enkelt. En del element hade man gärna velat se flera gånger och spelet tar några intressanta vändningar och vrider på olika genrer för att förmedla alla sidor av Aliens som koncept.

Efter en relativit kort men intensiv enspelarkampanj tar jag mig an flerspelarläget, och här märker jag en oerhörd potential. Ett spelläge (Escape) påminner om Left 4 Dead, där ena laget spelar som utomjordingar och det andra som marinsoldater. Målet är att som marinsoldat ta sig därifrån. Likt counter-strike har man som marinesoldat en chans och en chans enbart per runda, överumplas man av en utomjording, ja då är det kört. Till skillnad från utomjordingarna som kan spawna i princip hur många gånger som helst. I detta spelläga märker man också av att utomjordingerna inte är fullt lika starka som i andra spellägen

Sedan har vi den typiska lagbaserade ( Team-deathmatch) där laguppdelningen är likadan här. Någonting man märker av väldigt snabbt är hur starka utomjordingarna faktiskt är här till skillnad från Escape och ju mer man spelar, desto fler egenskaper tillskansar man sig som spelare. Som marinsoldat öppnar du upp nya tillägg till vapnen såsom ljuddämpare, lasersikten och extra stora magasin. Som utomjording får du tillgång till olika typer av attackmönster som gör dig till en snabbare, starkare och mer varierande jägare. Om det är någonting de verkligen har lyckats med så är det känslan av utsatthet som marinsoldat. Så fort man lär sig hantera utomjordingarna är man livsfarlig, därför gäller det att hålla ihop i grupp som marinsoldat. I samma stund som du kommer ifrån din grupp är du en måltavla och det gäller snabbt att hitta dina lagkamrater.

För att summera, jag tycker att Aliens Colonial Marines är ett spel med många brister, javisst men som Alien fan kan jag välja att acceptera detta, eller inte. Jag tar spelet för vad det är och försöker njuta av det jag faktiskt fått presenterat för mig, det hör inte till vanligheten att Aliens spel släpps undan för undan. Enspelarkampanjen är stabil och många påskägg finns att tillgå, ljudbilden är fantastisk och omgivningarna återkopplar fint till originalet. Flerspelarläget är ett av spelets större styrkor. Det är riktigt roligt att spela som både marinsoldat och utomjording även om utomjordingarna är lite väl starka i en del spellägen. Efter att ha lagt ner ex antal timmar på spelet så anser jag att trots dess brister är det roligt att spela, framförallt med vänner och framförallt emot andra vilket är det som betyder någonting i slutändan. Det är roligt.