Lego Lord of the Rings

Nu har turen kommit till Lord of the Rings att få en tolkning som består av plastbitar. Jag har hackat sönder och samman hundratals med orcher och buskar, samlat på mig en massa glittrande strunt och utforskat ett plastigt Midgård.

Jag har sett den här scenen på tok för många gånger för mitt eget bästa. Och nu ser jag den scenen ytterligare en gång. Det är samma karaktärer som rör sig och pratar, det är samma musik som spelas upp i bakgrunden, och det är samma kameravinklar. Det är alltså som det ska vara, eller? Nej, det är det verkligen inte. Exakt samma scen och allt det där som jag rabblat upp, men det som gör att jag får en konstig känsla är för att allt är gjort av plastbitar. Det blir som en riktigt konstig känsla när det är så bekant, men ändå inte.

Min ståndpunkt över Lego-spelen har väl inte direkt ändrats under den senaste tiden. De två första Lego Star Wars-spelen var riktigt bra, och Bionicle Heroes var ett underhållande spel (även fast det i princip slaktade nästan all "lore" som fanns), men sedan kände jag att det fick räcka. Jag provade visserligen på några av de senare spelen, som Lego Indiana Jones och Lego Batman, men jag fastnade aldrig riktigt för de spelen. Det var helt enkelt alldeles för få nyheter mellan spelen för att mitt intresse skulle hållas uppe. Men sedan kom Lego Star Wars III. Fortfarande relativt få nyheter jämfört med de tidigare spelen, men efter att inte ha spelat ett Lego-spel på flera år så satt jag där framför teven och spelade det spelet. Ett spel som jag faktiskt hade riktigt kul med, trots få nyheter och ett par frustrationsmoment. Vilket jag beskrev utförligt i min recension av spelet.

Men Lego Lord of the Rings kändes riktigt osäkert i början. Jag hade faktiskt svårt att ta det hela seriöst när jag såg en trailer. Lord of the Rings är ju ändå en mörk och seriös saga, så jag var oerhört tveksam till hur det skulle bli i ett barnvänligt Lego-spel. Men samtidigt så lät vissa delar av spelet lockande, och efter att recensionerna kom så kände jag att det kanske var värt att ge spelet en chans.

Handlingen är som brukligt exakt densamma som i ursprungsmaterialet, annat vore konstigt. Som sagt så är ju den här berättelsen rätt mörk, men utvecklarna har lyckats rätt bra med att få sagan att kännas barnvänlig (eller så barnvänlig som den kan bli) utan att förstöra för de som älskar filmerna. Naturligtvis går händelserna snabbare åt, vilket inte är så konstigt eftersom filmerna är långa. Som brukligt så ingår det samtidigt olika skämt under mellansekvenserna, vilket dessutom känns mer bisarrt i och med att Lego-figurerna talar. Min favoritdel måste vara när Aragorn, Legolas och Gimli blir omringade av Rohans ryttare. Samtidigt som de har en fullt seriös konversation, så utför Rohans ryttare något slags dansnummer på sina hästar.

Det spelmekaniska har som väntat inte genomgått några speciellt större förändringar. Det är exakt samma gamla spelmekanik som upprepas återigen. Målet är helt enkelt att ta sig genom nivåerna, samtidigt som det ska pucklas på fiender, förstöras flera Lego-föremål för att få pengar, lösas olika pussel och utföras en del plattformande, vilket dock inte alltid är så enkelt i och med att plattformandet fortfarande är en aning oprecist. Som brukligt är även nivåerna fyllda med en massa hemligheter som du inte kommer att få tag på under första genomspelningen, men som du kan komma åt när du återvänder för att köra nivån i "Freeplay"-läget, där du som brukligt har tillgång till andra karaktärer med de flesta tillgängliga förmågorna. Dock så har numera varje karaktär en helt egen inventarier där de kan förvara ett flertal föremål, och nu är dessutom inte alla förmågor bundna till just en karaktär, utan kan även ges till andra karaktär genom att gräva fram ett specifikt föremål ur väskan. Detta gör att det finns en viss rollspelskänsla, vilket dessutom förstärks genom att du återigen kan skapa dina egna karaktärer.

Apropå rollspelskänsla, så skulle jag nog säga att det här är det närmaste som Traveller's Tales kommit till att göra ett rollspel i en Lego-värld. Istället för den traditionella hubvärlden, så består "hubvärlden" i detta spel av nästan hela Midgård. Med nästan så menar jag att du bara får springa omkring i områden som finns med i böckerna och filmerna (av just Lord of the Rings vill säga, The Hobbit kommer nog gissningsvis få ett eget Lego-spel senare). Sägas ska dock att världen inte är särskilt omfattande, utan snarare komprimerad. Det är till exempel promenadavstånd mellan Minas Tirith och Minas Morgul, vilket i och för sig kan vara bra ifall du känner för att starta bråk. Men trots att världen inte är i samma storlek som exempelvis Skyrim, så betyder det inte att den är mindre värd att utforska. Tvärtom faktiskt, många stunder som jag spenderat med det här spelet har varit just att utforska områdena och bara suga in den fantastiska atmosfären. Speciellt Fylke är otroligt mysigt att vandra omkring i. Som om det inte räckte så finns det även ett antal sidouppdrag att plocka på sig, samt så går det att skapa olika föremål med hjälp av Smeden i Brill. Trots att det är ett Lego-spel, så är det här faktiskt det närmaste vi har kommit hittills till ett Elder Scrolls-liknande Lord of the Rings-spel. Om bara inte White Council hade blivit nedlagt...

Som brukligt så bygger Lego-spelen mycket på att samarbeta med en polare, och Lego Lord of the Rings är inget undantag. Visserligen går det att spela själv utan några större problem, men det blir en del upprepningar med pusslen när du måste byta karaktär, och främst bossfighterna blir mycket mer krångliga. Så det finns alltså bara fördelar med att spela spelet med en polare. Dock så finns det inget onlineläge, så det gäller att ha en soffkompis med sig. Även fast jag föredrar samarbete med delad framför att samarbeta online, alla dagar i veckan, så måste jag även säga att jag tycker det är riktigt märkligt att det fortfarande inte finns något form av onlinestöd i Lego-spelen. Jag menar, onlineläget är något som bara har växt de senaste åren, så jag finner det lite märkligt att utvecklarna inte villa lägga in det i Lego-spelen.

Så vitt jag vet så har väl inte Lego-spelen varit kända för att vara buggiga, jag kan åtminstone inte komma ihåg några buggar från de här spelen. Men Lego Lord of the Rings har varit lite av ett specialfall, eftersom det är det första Lego-spelet som jag kan säga mig ha stött på ett gäng buggar i. Det är väl inte helt omöjligt att det kan bero på att spelet har en öppen värld, spel med öppna världar löper tyvärr större risk för buggar. Dock så har de buggarna jag stött på inte inträffat när jag utforskat själva världen, utan faktiskt under själva nivåerna. Tyvärr så var det inte direkt några småbuggar heller. I bästa fall så kunde inte min partner följa med mig, vilket komplicerade en del pussel. I värsta fall så måste jag avsluta nivån för att det är en bugg som gör att jag inte kan fortsätta på nivån, som till exempel så fastnade spelet i någon form av "mini-mellansekvens", och att starta om var det enda alternativet. Värst var nog dock när hela spelet frös, bara för att jag plockade upp ett föremål samtidigt som ett ilsket troll slog till mig med en stor stridsklubba.

På den grafiska fronten så är Lego Lord of the Rings riktigt snyggt, även fast det heller inte bjuder på några större överraskningar. Midgård är vackert designat, och det är otroligt mäktigt att se hundratals orcher rusa mot hundratals alver under spelets inledande uppdrag. Dock så kan det hända att skärmuppdateringen sjunker en hel del när det händer för många saker på skärmen. Ljudet har jag inte heller särskilt mycket att säga om, då det är samma sedvanliga ljud av Lego-föremål och karaktärer som går i bitar. Det är också exakt samma röster och dialoger som i filmerna, så att hylla de i spelet är helt enkelt som att hylla det i filmerna. Även Howard Shores musik är densamma som i filmerna, vilket gör Midgård ännu mer atmosfärisk. Spelkontrollen är också lika smidig som i föregångarna.

Få nyheter behöver inte alltid ses som en svaghet, men med Lego-spelen så är det just den punkten som är den största svagheten. Jag gillar Lego Lord of the Rings, riktigt mycket, men jag kan helt enkelt inte ignorera att det i princip är samma spel som det första Lego Star Wars. Om utvecklarna hade tagit ut i svängarna lite mer och utvecklat konceptet ännu mer, så hade det säkert kunnat bli det bästa Lego-spelet någonsin och därmed fått ett högre betyg. Men nog med allt gnäll, för spelet har många styrkor trots få överraskningar. Som brukligt så har spelet rätt skön humor, den där typiska charmen som Lego-spelen brukar ha, och samarbetsläget är lika strålande som alltid. Men för min del så hade jag roligast med att bara utforska Midgård, som i mindre stunder påminde mig om mina äventyr i kalla Skyrim. Om du fortfarande inte har tröttnat på Lego-spelen och gillar Lord of the Rings så kan det vara värt att ta sig en närmare titt på Lego Lord of the Rings. Men om du sedan länge tröttnat på de spelen så har du inte mycket att hämta här.

Plus:
Charmig humor, smidig kontroll, riktigt bra samarbetsläge, atmosfärisk värld, mycket att göra

Minus:
Få nyheter, saknar onlinestöd, ett gäng irriterande buggar

Testad version: Playstation 3