Aliens: Colonial Marines

Efter flera år av väntan så är det äntligen dags att ha ihjäl syreblödande utomjordingar i rollen som en benhård marinsoldat. Men var det verkligen värt den långa väntan?

Det är väl lika bra att jag erkänner det från början, jag har inte sett filmen Aliens. Men även fast jag inte har en aning vad som händer i just den filmen (Colonial Marines bygger vidare på händelserna från nämnda film), så har jag åtminstone sett Alien, så jag är inte helt obekant med detta universum. Men med det sagt så var jag dock lite orolig för att jag inte skulle förstå storyn till fullo, men det var inget som jag nu i efterhand kan säga var något problem. Jag återkommer till det strax.

När jag fick höra om Aliens: Colonial Marines för första gången var under 2008, när jag läste en artikel om spelet. Då så hade jag inte ens sett Alien, men ändå så kunde jag inte göra annat än att dras till spelet. Det verkade helt enkelt mycket lovande. Spelet försenades dock flera gånger, så lite orolig var jag ju. Men det som visades upp när premiären började närma sig såg ju bra ut, så jag vart inte speciellt oroad längre. Bara det att det som visades upp är inte det spelet som är på skivan.

Aliens: Colonial Marines utspelar sig 17 veckor efter händelserna i filmen Aliens, när skeppet USS Sephora mottagit en nödsignal från USS Sulaco ovanför planeten LV-426, och skickar då ett par grupper av benhårda marinsoldater för att undersöka saken. En av marinsoldaterna heter Christopher Winter, och det är från hans perspektiv som berättelsen utspelar sig. Eftersom det ändå är ett spel baserat på Alien-filmerna, så tror jag de flesta kan gissa sig till vad som händer strax efter att Winters och resten av marinsoldaterna bordar Sulaco. Hela skeppet är numera en bosättning för massvis med Xenomorph-aliens, som gör livet surt för marinsoldaterna.

Storyn i Aliens: Colonial Marines måste jag tyvärr säga är riktigt rutten. Dels är den helt ointressant, dels är karaktärerna så tråkiga att jag nästan somnar, och dels så är mellansekvenserna helt bedrövliga. Karaktärerna gör liksom... ingenting som jag reagerar på. De springer bara framför eller bakom mig, och säger en massa strunt som är viktigt men som jag inte orkar bry mig om. Alls. Tillråga på allt så är det egentligen meningen att vi ska ha sympati för en av karaktärerna, men det går inte. Det läggs ingen som helst vikt på en speciell händelse som gör att vi ska visa sympati för karaktären, varken före eller efteråt. Mellansekvenserna måste också vara de sämsta jag någonsin har upplevt sedan Killzone 3. Inte bara är de riktigt fula, rösterna är inte synkroniserade med karaktärernas munrörelser, och dialogen är så pass ostig att jag bara vill stänga av ljudet.

Och inte blir bättre när jag får hålla i en Pulse Rifle, det ikoniska vapnet från filmen, och kötta sönder hundratals Xenomorpher. Ja, just det. Genom spelets gång så mejar jag ned fler aliens än vad jag kan räkna. Jag må visserligen inte ha sett just Aliens, men jag vet vad en enda Xenomorph är kapabel till. Men i Colonial Marines är de inte det minsta farliga, och en av de större anledningarna är för att spelets artificiella intelligens är urbota korkad. Det enda Xenomorphs gör, är att rusa framåt mot dig. De klättrar visserligen också på väggarna, men aldrig för att ordna ett överraskningsanfall mot dig, utan endast för att ta sig rakt fram mot dig. Faktum är också att jag med enkelhet kan trycka in deras fula trynen med gevärskolven, utan att behöva oroa mig för deras syreliknande blod som skvätter på mig. För det enda som deras blod åstadkommer är att min hälsa inte regenereras under en kort stund. Det är allt.

Och sedan blir det bara värre. Under ett flertal uppdrag så byts Xenomorpherna ut mot människosoldater. Ja, ni läste rätt här. Vitklädda legosoldater med rånarluvar, anställda av det ondskefulla (förmodar jag) företaget Weyland-Yutani. Jag antar att det finns en logisk förklaring till varför vi överhuvudtaget ska skjuta ned de här legosoldaterna (de är ju anställda av ett ont företag som håller på med onda saker), men från att ha förvandlat Xenomorpherna till i princip ofarliga varelser så har spelet även blivit en oinspirerad Call of Duty-klon.

Det är också inte bara fiendernas artificiella intelligens som är slängd i väggen, utan även mina medhjälpare är otroligt korkade. Något som också verkar ha smittat av sig på karaktärernas personligheter, för vissa av karaktärerna gör så korkade saker i storyn att jag bara vill slänga mitt huvud i väggen. Det enda positivt jag har att säga om de, är att de faktiskt har dödat fiender åt mig. Tillskillnad från exempelvis Call of Duty eller Battlefield 3 så skjuter de inte en massa skott utan att träffa, utan jag har sett ett flertal aliens blivit sönderskjutna av mina kamrater.

Hur var det med skräcken då? Alien-filmerna klassas ju ändå just som skräckfilmer. Jag må visserligen vara lättskrämd, men när jag spelade Colonial Marines så blev jag inte alls rädd. Inte det minsta. På sin höjd så fanns det ett fåtal ställen där jag fick en smärre panikkänsla, men det var allt. Det känns inte ens som att utvecklarna inte har försökt göra det läskigt. De flesta av "skräckmomenten" är så förutsägbara att jag bara gäspar när en Xenomorph hoppar ned från ventilationstrumman i taket, och spelet är inte speciellt atmosfäriskt. Utvecklarna har verkligen misslyckats med skräckdelen av spelet, för jag finner ett avsnitt av Bingolotto betydligt mer läskigt än en spelsession av Colonial Marines.

Vapenkänslan i spelet är riktigt dålig, för det känns mest som att jag skjuter med billiga plastvapen. I slutändan blev det att jag mest sprang omkring med en Pulse Rifle och en hagelbössa, eftersom det var de enda vapnen som jag tyckte hade åtminstone en acceptabel vapenkänsla. Under ett fåtal tillfällen så erbjuds också möjligheten att röja runt med en SmartGun, vilket faktiskt var någorlunda underhållande. Det går också att utsmycka de flesta vapnen med ett flertal olika tillbehör, däribland rödpunktssikten, större magasin, lasersikten och kolvar. Jag måste faktiskt säga att jag gillar hur det här systemet fungerar i Colonial Marines, eftersom vissa tillbehör inte bara ger en fördel, utan kan också ge en form av nackdel.

Som brukligt så finns det ett flertal föremål att samla på sig. Utspridda i nivåerna finns det identitetsbrickor från fallna marinsoldater, och det finns ett antal ljudloggar att hitta som är tänkta att ge storyn lite mer djup. Fast jag kände att inte tillförde någonting alls egentligen. Det är alltså rätt sedvanligt samlande. Det finns dock några samlingsobjekt i spelet som jag gillar, och det är att du kan hitta just de vapnen som användes av marinsoldaterna från filmen. Du kan alltså bland annat hitta Hicks hagelbössa ("I like to keep this for close encounters") eller Vasquez's SmartGun.

Men trots en rätt intetsägande och generisk kampanj, så finns det ett fåtal ljuspunkter. Mitt första möte med Xenomorpherna var ett rätt lyckat moment, och kapitlet där jag startar utan mina vapen är nog faktiskt min absoluta favoritdel från spelet. Tyvärr så är det rätt långt mellan de här ljuspunkterna, och under den tiden så får jag dras med hjärndöd och generisk action i förstapersonsperspektiv. Nu ska jag vara helt ärlig, trots alla de här svagpunkterna så anser jag inte kampanjen vara urusel. Bra är den visserligen inte heller, så enligt mig är själva kampanjen rätt medioker. Jag misstänker att det är för att jag har rätt lätt att stänga av min hjärna när jag misstänker att det är hjärndöd action som vankas, vilket gör att jag inte får en fullt så negativ upplevelse av spelet. Så på sätt och vis får jag det som jag förväntar mig. Hursomhelst så är kampanjen som bäst medioker.

Det som dock höjer betyget en aning är multiplayerläget, faktiskt. Även om det bjuds på rätt typiska spellägen (som Team Deathmatch) så tycker jag ändå att multiplayerläget är underhållande. En av anledningarna är för att det finns något här som inte finns i kampanjen, nämligen farliga Xenomorpher. Eller, ja, farligare. För oavsett spelläge så gäller det verkligen att hålla ihop som en grupp. Föredrar du att inta rollen som ensamvarg likt Call of Duty så är det här kanske inte det bästa spelet för dig. För utan gruppen så är du i princip död. En ensam Xenomorph kan inte attackera en grupp marinsoldater, och en ensam marinsoldat har inga goda chanser att överleva om minst två Xenomorpher attackerar hen från olika håll. Det gäller alltså att hålla koll på dina lagkamrater och se till att täcka de.

Men trots att jag fann multiplayerläget underhållande och att gruppsamarbete var viktigare än i exempelvis Call of Duty, så finns det heller ingen egentligen anledning att spela Colonial Marines framför giganterna inom multiplayerscenen. Dels så är de andra spelen snyggare, och dels så bjuder inte Colonial Marines på något nytt egentligen. Det finns ett klassystem, där Xenomorpherna har tre olika klasser och marinsoldaterna har fem klasser som de själva kan bestämma vad för typ av klass det ska vara. Spellägena bjuder inte på så mycket nytt heller, då det finns Team Deathmatch, ett spelläge där marinsoldaterna ska förstöra mål som Xenomorpherna ska försvara, och två andra spellägen där marinsoldaterna är få och måste samarbeta för att nå sina mål.

På den grafiska fronten så är spelet snyggt... om det hade släppts för fyra år sedan. Som bäst är grafiken godkänd, men framförallt karaktärsmodellerna är bedrövliga, och effekten när det kommer blod ur fiender måste vara det mest skrattretande jag någonsin har sett. Ljudet är dock inte så mycket att hänga i granen, med fjuttiga vapenljud och dåliga röstskådespelare med plågsamt ostiga repliker. Musiken är dock skaplig. Det finns också ett flertal märkliga buggar, men jag har haft turen att bara stöta på ett fåtal.

Även fast jag antar att det här är en av de mer "positivare" av recensionerna, så är jag grymt besviken på Aliens: Colonial Marines. Spelet som visades upp såg riktigt, riktigt lovande ut, men slutresultatet är så mycket sämre än det som visades upp. Kampanjen är som bäst medioker, med trist story, tråkiga karaktärer, bedrövliga mellansekvenser och korkad A.I., och multiplayerläget är underhållande men bjuder inte heller på någonting nytt. Även om spelet inte är speciellt bra, så tycker jag inte att det är fullt så dåligt som de flesta andra tycker. Men att jag är grymt besviken är ett faktum, och om de ska göra en uppföljare så hoppas jag på en rejäl förbättring. Eller att det inte görs en uppföljare alls.

Plus:
Ett par ljusglimtar under kampanjen, underhållande multiplayer, skaplig musik

Minus:
Kass story, tråkiga karaktärer, urbota korkad A.I., bedrövliga mellansekvenser

Testad version: Playstation 3