Civilization V

2000 år innan kristu födelse så bildas 4 civilisationer jämt fördelat på 2 kontinenter. 4 civilisationer utan den minsta aning om hur deras framtid kommer att bli. Vilka kommer förakta varandra? Vilka kommer knyta ett starkt band utav vänskap? Vilken civilisation kommer klara tidens motgångar och segra över de andra?

Som ett första intryck utav Civilization V sätter jag mig själv i rollen som "The Iron Chancellor" Otto Von Bismarck i ett uppdrag att leda Tyskalnd till framgång. Och redan när jag börjar med min nybyggare och min krigare så märker jag av de markanta skillnaderna gentemot Civilization IV. "Brickorna" som man förflyttar sina trupper på har gått ifrån cirklar till sexhörningar, grafiken är mycket bättre än fyran och det finns lite fler resurser än i fyran. Allting bådar gott än så länge.
Jag börjar förflytta mig lite med min ensamma krigare och finner några gamla ruiner, något som är insatt istället för småbyar som skiter ner sig och ger dig något viktigt så fort du sätter en enhet hos dem. Jag får även äran att starta småkrig mot barbarer som dyker upp här och var och stjäl arbetare och nybyggare och som, ifall du inte är ett taktiskt geni, mosar dina krigare ganska lätt. Jag får även möta ett nytt tillskott i spelet, stadsstater som kan hjälpa dig i tiden om du blivit allierad med dem. De kan bistå dig med kultur, mat, tro och trupper. Vägen till att bli deras allierade är mycket pengar och att göra de uppdrag som de skickar ut till alla ledare, allt ifrån att ta hand om barbarer som mobbar dem till att bygga en väg från din huvudstad till deras stad. Dessutom så har kultur blivit som ett betalningssytem för pollicys som man låser upp vartefter din kultur har hamnat på en viss siffra. Dessa policys hjälper ditt rike utefter du vill spela det. Ska det vara en militär stormakt? Ska ditt rike ha en blomstrande ekonomi eller kultur? Det ligger i dina händer.

Efter mycket om och män möter jag en till ledare. Pacal heter han och är Mayarikets konung. Och här slår skillnaderna på stort. I fyran så beter sig ledarna som om de vore stumma och står och slår med armarna och gör skumma miner åt en beroende på vilken relation man har med dem. Här så rör de på sig pratar på sitt språk och säger olika saker beroende på ens relation med dem. Med engelsk översättning förstås. Förbluffad utav detta tar jag mig en titt på "Diskutera" fliken och ser alternativ som "Fördöm", "Föreslå vänskapspakt" och "Bosätt er inte nära mig". Dessa förändringar får mig att dra i taket av glädje.
Jag tar mig en titt på "Bytesfliken" och möts av en känsla förvåning. Nya saker som att bygga en ambassad i den andres huvudstad och forskningspakt är något som glädjer, men man har plockat möjligheten att byta teknologier med varandra, vilket är lite synd.

Vi hoppar lite i tiden till mitten av renässansen. Renässansen är en speciell tid, för det är då man får spioner. Utav mig och Pacal var jag först in i renässansen och sparkade in min enda spion i han huvudstad. Jag kunde dock inte sno någon teknologi då jag redan hade alla som hade och mer. Jag kunde dock se vad han gjorde i sin stad och vad han skulle bygga. Pacal kunde däremot sno teknologier ifrån mig. Vilket gav oss ett spänt läge på kontinenten. Jag planerade för ett anfall mot honom och där har vi nästa dåliga förändring. Man kan inte "stacka" enheter på varandra. De blir tvungna att stå på varsin sexhörning runt hela mitt rike för att få plats. Det blev jag ganska förbannad på då stadsstater hela tiden gav mig nya militära enheter, i detta fall på gott och ont.

Bara några rundor efter det att jag mött Maria Theresia av Österrike och Haile Selassie av Etiopien på den andra kontinenten så drog jag igång mitt krig mot Pacal som varade ett bra antal rundor. Han ville förhandla om fred när en av hans två städer hamnat i mina händer varav den andra hade hamnat i lågornas famn. Och då kommer nästa besvikelse. Ett rike i underläge kan inte längre kapitulera och bli en vassalstat åt sin överordnad. I en ren förbannelse över detta så ständge jag förhandlingarna och fortsatte kriga.

Väl efter Mayarikets fall och en hel kontinent hade fallit i Tysklands händer så börjar Österrike och Etiopien fördömma mig för mitt krig. Mitt i den tid då jag är tvungen att skära ner på min militär. Spionerier från båda sidorna gör inte läget bättre och jag känner mig lite orolig för att slängas in i ett krig som jag inte har soldater till. Lösningen kommer ett tiotal rundor fram: Kärnvapen!

Men det dröjer inte länge förens Etiopien också har sina samtidigt som han har en halv färdig rymdfarkost. Jag börjar stressa, förbannar mig själv för att vara så efter och satsar på kärnvapen och har siktet inställt på atomubåtar, som ska hjälpa mig att bomba Addis Abeba och Wien. Men så långt hinner jag inte förens jag vinner en kulturell seger. Nära ögat!

Civilization V är ett fantstiskt bra spel som man inte kan tröttna om du inte spelar det hela tiden som jag har gjort. Får du någonsin för dig att köpa detta så köp då Civilization V: Gold Edition som jag gjorde. Då får du med alla utkomna expansionpack. I DLCn Gods and Kings kan man spela som Sverige med Gustav II Adolf som ledare. Dock med ganska kassa egenskaper..

+
Underbar grafik

Nya teknologier

Stadsstater

Nya byggnader

Musik passande för varje civilisation

Mycket välgjorda ledarmöten

Fler diplomatiska alternativ

Nya resurser

-
Vissa avhuggna möjligheter inom diplomati och handel