Medal of Honor: Warfighter

Ni vet de där nutidsbaserade shooterspelen som är så lika call of duty att man dömer de innan de ens finns i spelhyllan? Medal of Honor Warfighter var verkligen ett sådant spel för mig. Jag var verkligen skeptisk mot spelet och hade delvis rätt.

Jag minns verkligen hur bra kampanjen i ettan var. Hur levande och faktiskt relistisk den kändes. Karaktärerna kändes faktiskt smått levande och inget kändes jätteöverdrivet ala Michael Bay eller Call of Duty. Online hade spelet däremot behövts setts över rejält innan releasen. Jag vet inte vad som gick snett där men det kändes väldigt oslipat och ofärdigt med bla. väldigt konstiga spawnpunkter. Jag vet inte var det gick snett men MoH:Warfighter gjorde precis tvärtom... Hur gick det till? Jag menar borde man inte lära sig från första spelet?

Men nej. Uppföljarens känsla i Kampanjen är Michael Bay lik. Alldeles för mycket händer och saker som egentligen bara känns som ursäkt för att döda en massa människor. Dock är den häftig, hjärndöd men stencool. Storyn kretsar kring Tom (Preacher) vars äktenskap håller på att falla sönder pga hans jobb och hur ofta han sätts in med Tier 1 enheten som spelen kretsar kring. Som sagt är kampanjej ganska hjärndöd men det finns ett par punkter som är riktigt häftiga och oväntade som får en att nästan tycka synd om Preacher. Under spelet kommer du glädjas av massor av militär hårdvaruporr i stora mängder och kommer få skjuta mängder av "ondingar". Människor som vill ha moral i sitt spel lär få panik av det här. Några av mina favoritkaraktärer från förra spelet dyker även upp i spelet för att slåss mot ondskan själv (haha) och de är såklart mannen med skägget Dusty och lite halvintressanta Mother.

Kontrollerna är som man kan vänta i en modern shooter, kort sagt VÄLDIGT lik CoD men där finns inget mer att önska kontrollschemat är ju väldigt funktionellt. Spelet har även en ganska kraftig rekyl på vissa vapen vilket bjuder på en bra utmaning men vissa kommer säkert att störa sig på den.

Grafiken baseras på Frostbite 2. Samma motor som Battlefield 3 gjordes på, jag finner det väldigt svårt att tro på. Saken är den att det inte ens är i närheten så visuellt imponerande som Battlefield 3. Det kräver lite mindre men det sätter det direkt i underläge mot dess halvbror.

Faktum är att det känns som att grafiken inte är så mycket mer avancerad än sin föregångare, visst texturerna ser hyfsat snygga ut, visst ljussättningen är smått bättre, men om det är något man kommer märka skillnaden på är det vädereffekterna som enligt mig faktiskt är sjukt mycket snyggare! Det kan ju bero på att förra spelet inte bjöd på så mycket vad gäller väder men men.

Ljudet är nästan lika brilliant som i förra spelet med intensiva ljudeffekter under multiplayermatcherna, smått plastiga maskingevär men annars riktigt härliga effekter. Något jag verkligen vill lyfta fram med ljudet är musiken. Med ett helt underbart soundtrack komposerat av Ramin Djawadi och Mike Shinoda (Linkin Park) är det något jag fortfarande långt efter spelets release gärna lyssnar på genom spotify. Det skänker spelet dess bästa del och verkligen höjer spelet från farligt låga nivåer.

När det gäller flerspelardelen så är det något jag faktiskt tycker är välgjort och kul att spela. Däremot när spelet släpptes fann jag mig spawnandes i luften trillandes mot min död, spawnande utanför banor så att jag dör 10 sekunder senare av spelets varning att inte gå ur kartan. De bristerna är sedan länge fixade och bjuder på en riktigt rolig spelstund. Vapnen smattrar friskt, skotten viner, explosioner dundrar, och saker skriks till höger och vänster. Klasserna känns balanserade och bjuder alla på ett unikt spelsätt som underhåller. Det finns sex stycken klasser som är spec ops, sniper, assaulter, demolitions, heavy Gunner och point man.

De flesta förklarar sig själva men det intressantaste som kanske förstör känslan lite är klassen demolitions. Klassen har en enorm dräkt med en hjälm med visir. När du fäller ner visiret kan du inte sprinta längre. Hur många punkter är det logiskt på? Det stör mig otroligt mycket men kanske har det enligt utvecklarna med spelbalansen att göra, jag vet inte men det är något otroligt löjligt. Flerspelardelen har undehållningsvärde men är något man kan tröttna på ganska fort eller vilja gå till spel med bättre gameplay.

När det gäller min totalbedömning är jag väldigt osäker, på ena sidan har vi en rolig flerspelardel och på den andra en skräpig kampanjdel som hämtad från en mall. I helheten är det lite bättre än halvdant så betyget är en stark 6:a med en liten nypa salt.

Grafik: 6/10
Spelbarhet: 6/10
Ljud: 10/10
Hållbarhet: 5/10

+Rekylen
+Soundtracket
+Multiplayern
-Kampanjen
-Atmosfären
-Grafiken