Svenska
MEDLEMSRECENSION

Gears of War: Judgment

En tystnad sänker sig över de fyra anklagade i Halvo Bays rättssal när de tunga, hamrande ljuden från kolven på överste Loomis Boltokpistol - och tillika provisoriska domarklubba - ihåligt ekar mellan marmorväggarna. Loomis stämma bryter strax stillheten.

-De anklagade förnekas rätten till en advokat och tillåts inte ifrågasätta krigsförbrytartribunalens befogenheter.

Med en självsäker ton, uppblandad med en smula förakt, berövar han således raskt medlemmarna i trupp Kilo deras rättigheter. Den besvärade truppen gör ett försök till protest, men den självutnämnde domaren fasthåller att straffet kommer att utföras direkt efter deras individuella vittnesmål av vad som hänt. Nu riktas uppmärksamheten mot ett välbekant ansikte, löjtnant Damon Baird, den cyniske och eldfängde blondinen från tidigare utgåvor i Gears of War-serien.

-Börja från när vi sist såg varandra.

Och plötsligt står vi stadsdelen Old Town i Halvo Bay.
Det är denna ramberättelse som omsluter det senaste i raden av Epics nu klassiska tredjepersonsskjutare Gears of War, och de fyra vittnesmålen tar oss härifrån med på en återblickande resa genom Halvo Bay, och vad som egentligen hände i direkt anslutning till E-day.

Ja, du hörde rätt. Judgement utspelar sig omkring E-day, dagen då Locustrasen framträdde inifrån Seras ihåliga kärna, och händelserna äger följaktligen rum innan de tidigare spelen i serien. Judgement kan alltså ses som en prolog till de tidigare och koncentrerar sig på den dessförinnan relativt outforskade karaktären Baird. Även den väldige trashballstjärnan Cole har en framträdande roll i Judgement tillsammans med två nya karaktärer, rekryten Sofia Hendrik, samt före detta major Garron Paduk. Efter varje vittnesmål återvänder vi till rättssalen där Loomis låter nästa person berätta sin historia och kampanjen är alltså berättad genom tillbakablickar, i stil med Call of Duty: Black Ops.

För mig har Gears of War-spelen alltid varit pålitliga, episka och underhållande med en mycket hög lägstanivå och även denna gång måste det medges att spelet tekniskt sett håller en hög standard. Kontrollen har vissa mindre förändringar, som möjligen kan förvirra en Gearsveteran, men överlag är den mycket intuitiv och tight. Grafiken är strålande tjusig och varierad och långt ifrån så grå som i några av de tidigare titlarna, vilket för mig är en trevlig överraskning i denna svenska evighetsvinter. De nya vapnen är i allmänhet förtjusande dödsmaskiner och särskilt Brumakjägarbössan Breechshot är en ren fröjd att få spränga kranium med. Även multiplayer fungerar bra, och där blev jag i synnerhet positivt överraskad av bandesignen, där härliga miljöer som pompösa marmorbibliotek eller solkiga butiksgator skapar en riktigt tilltalande, men även balanserad spelvärld.

Trots detta lovordande har jag ändå en del synpunkter där jag kan tycka att den Warszawabaserade studion har Boltok-revolvrat sig i foten. Den episka känslan som jag starkt förknippar med Gears of War är tyvärr som bortblåst då de delat in kampanjen i korta, ryckiga etapper. När varje ynka liten etapp är avklarad följer ett tidsödande utvärderingsmoment där statistik över headshots, kills och diverse annat listas ihop med förtjänad Xp och karaktärslevel. De här Call of Duty-liknande inslagen i kampanjen känns helt meningslösa och förtar mycket av känslan i ett annars hyfsat ambitiöst episkt narrativ. I slutändan är Judgement mycket stabilt och bra rent spelmässigt, men tyvärr lämnar det mig lite snuvad på den episka konfekten och upplevelsen som historiskt sett gjort serien så himla bra.

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10