Svenska
MEDLEMSRECENSION

Metro 2033

I en dyster och mörk framtid har jag kämpat mot såväl mutanter som kommunister och fascister, både under och ovan jord, och upplevt känslan av att bli utlämnad i en värld där hoppet sedan länge är förlorat.

"Den som är tapper och uthållig nog att i hela livet se in i mörkret blir den förste att finna en ljusglimt i det."

Metro 2033 är baserat på boken med samma namn, och jag kan säga att den kritikerhyllade boken är riktigt bra. Författaren Dmitry Glukhovsky har lyckats skapa en värld som känns både dyster och mörk, men ändå fascinerande mig med de olika ideologierna och religiösa åsikterna som presenterades. Bortsett från det slarvigt utformade slutet, som visserligen var deprimerande och passade överlag bra ihop med resten av boken, så är nog boken en av de bästa som jag läst, och nu har jag alltså satt tänderna i spelet som är baserat på boken.

Precis som i boken utspelar sig Metro 2033 i en dyster framtid, där Moskva blivit ödelagt efter ett kärnvapenkrig. Under de 20 åren som gått sedan dess har mänskligheten levt i det ryska tunnelbanesystemet under staden, där olika samhällen bildats. Spelaren intar rollen som Artyom, en ung man som föddes innan kärnvapenkriget men som inte har några minnen från den tiden, som nu lever på en oberoende tunnelbanestation. En dag får Artyom i uppdrag av en ranger vid namnet Hunter att resa genom det ryska tunnelbanesystemet för att ta sig till stationen Polis och informera om en fara som hotar hans station. Men någon lätt resa blir det inte, då han måste tampas med mutanter, fascister och kommunister.

Själva grundberättelsen är intakt från boken och det är inte speciellt många skillnader mellan boken och spelet. Däremot är det mesta runtomkring annorlunda jämfört med boken. Jag tänker inte tråka ut er genom att peka ut exakt alla skillnader, men vad jag kan säga däremot är att det för min del är förståeligt att det finns rätt många skillnader. Det är nämligen så att boken inte har lika mycket action som spelet innehåller, och det är helt enkelt inte tillräckligt med action i boken för att göra ett helt spel utav det. Så huruvida spelet håller sig trogen till bokens berättelse går väl att diskutera, men personligen så tycker jag att det fungerar utmärkt, trots att jag kan bli lite petig när jag ser filmer som inte håller sig speciellt trogna till bokförlagan.

Jag gillar storyn i spelet (och i boken), och om det är något som jag verkligen gillar är att den berättas på ett enkelt men effektivt sätt. Fast i ärlighetens namn så är det inte själva berättelsen i sig som gör att jag gillar Metro 2033, utan det är för den atmosfäriska världen som suger in mig. Atmosfären är riktigt dyster och mörk, och när jag tar mig framåt genom tunnelbanesystemet så får jag verkligen känslan av att hoppet blivit förlorat sedan länge. Jag är helt utlämnad i en värld som stundtals får mig att känna en viss klaustrofobi, och de gånger som jag får ta mig upp till ytan och beskåda den ödelagda staden är deprimerande och har en viss skönhet på samma gång.

Det är framförallt den fantastiska atmosfären som gör att jag får en känsla av nyfikenhet och att hela tiden vilja utforska världen, trots att spelet är linjärt och att det finns en risk att ett pack med otäcka mutanter väntar runt nästa hörn. En annan sak som jag gillar med Metro 2033, är att spelet verkligen inte håller spelaren i handen. Till skillnad från exempelvis Call of Duty: Modern Warfare 2 eller Battlefield: Bad Company 2 så finns det inga markörer som hela tiden visar vart jag ska (visserligen finns det en kompass i spelet, men den visar bara åt vilket håll jag ska åt och så måste jag plocka undan mitt vapen för att kunna använda den) och det dyker inte upp en massa självklara tips utan jag får lösa allting själv, utan någon som helst hjälp från spelet.

Något som dock är en av de svagare punkterna i Metro 2033 är själva eldstriderna och all action. Det är inte på något sätt dåligt, och det finns ett visst underhållningsvärde också, men skjutandet kunde definitivt varit bättre. Vapnen känns rätt fjösiga och det finns liksom ingen tyngd heller, och tillråga på allt så är fienderna i spelet rätt korkade. Istället är det mycket intressantare och roligare att försöka smyga förbi fienden, vilket dock fungerade sådär för mig eftersom jag är rätt dålig på att smyga.

Något som jag gillar med Metro 2033 är att utvecklarna verkligen försökt att få bort så många mätare och dylikt för att det ska bli lättare att leva sig in i spelet. Bland annat så finns det en lampa på Artyoms klocka som visar hur synlig jag är. Samma klocka visar också när filtret i gasmasken börjar få dåligt om syre. Jag vet inte om jag skulle klassa Metro 2033 som ett skräckspel, men det är definitivt ett överlevnadsspel. Visserligen finns det ett antal skräckmoment, men det är snarare så kallade jump scares vid de tillfällena. Men samtidigt så känner jag mig nervösare och får lättare panik när mutanterna steg för steg bara blir otäckare. Men för att återgå till överlevnadstemat så måste jag genom spelet plocka upp hälsopaket, syrefilter till gasmasken och ammunition, och med jämna mellanrum så måste jag ladda upp batteriet i ficklampan. Dessutom fungerar militärammunitionen du hittar även som valuta i spelet, vilket känns intressant eftersom denna typ av ammunition också är kraftfullare än den vanliga du hittar.

Oavsett om vi pratar om den tekniska aspekten eller om designen, så är Metro 2033 ett riktigt snyggt spel. Grafiken känns levande och detaljrikedomen är minst sagt fantastisk, och designen är riktigt bra och bidrar till att göra atmosfären mörk och dyster. Dock så verkar det inte finnas något stöd för kantutjämning, vilket definitivt hade behövs i det här spelet. När det gäller ljudet så har jag inte så mycket att säga, röstskådespelarna gör ett fungerande jobb (jag körde spelet med ryska röster, och jag har svårt att bedöma om de gjorde ett bra jobb eller inte, däremot så vart det mycket lättare att leva sig in i världen), och musiken passar verkligen spelets ton, då det känns lika dystert och mörkt som atmosfären.

I slutändan så är Metro 2033 lite av en oslipad diamant. Atmosfären är fantastisk och grafiken är hutlöst snygg, men betyget dras ned en aning på grund av att eldstriderna kunde varit bättre och för att spelet bitvis inte känns helt optimerat. Men överlag så är Metro 2033 definitivt ett riktigt bra spel, och jag ser framemot uppföljaren.

Plus:
Atmosfäriskt, hutlöst snygg grafik, handlingen berättas på ett enkelt men effektivt sätt

Minus:
Fjösiga vapen, korkade fiender, bitvis dåligt optimerat

Testad version: PC (Upplösning 1280x1024, grafikinställningarna satta på "High")

Medlemsrecensioner7
Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10