Bioshock 2

Jag är en man på havets djup. Den svarta riddaren som krossar allt i min väg. Jag är en sorts fascistisk blindgalen man i plåtdräkt. Min kära dotter. Mitt liv. Min passion. Henne har de nu forslat bort till de mörkna gångarna. Varje gång innebär mitt livsöde. Även om jag har min trogna borr så är det en sak till som oroar mig. Stora syster med vassa sprutor, varför gör du så här?

Måste mänskligheten ibland ta allt så hårt? Kan de aldrig vara nöjda med det mesta goda man har? Så var mina tankar när jag hörde alla kommentarer om Bioshock 2. Orsakerna? Man känner sig inte som en riktig boss i sin rejäla dräkt och att spelet har nedbantad grafik? Såna ömkliga petitesser bara för att det inte blev som de hade förväntat sig! De har nog lite svagt kännedom om hur ett spel ska fungera. Detta är Bioshock, inget knussel bara rädslor i gigantiskt format. Det är dags för en andra tur ner till djupen i Rapture.

Vårt spel tar sin början med att en Big Daddy vid namn Delta får sin Little Sister Eleanor kidnappad av hennes mor, Sofia Lamb. Ett par år har gått i Rapture sedan vi fick spela som protagonisten Jack och allt man visste om Andrew Ryan är nu borta. Sofia Lamb är Raptures nya ledare. Till skillnad från Andrew så har Sofia en mer revolutionär och mer anarkistisk syn. Hon vill bygga upp sitt samhälle tillsammans med sina splicers, som lyder hennes minsta vik. Dessa splicers har fått i uppdrag att ta tillbaka alla Little Sisters från alla Big Daddys. Hon förlitar sig dock inte på att staden ska byggas upp.

Hela operationen blir bara värre. Man märker under spelets gång att det finns fler döda lik än det fanns i ettan. Barer som restauranger är raserande och alla personer får förlita sig på egen överlevnad. Hotellen har däremot fått sig en lite upplyftning. Sen så har de flesta gångar man känner igen från förra spelet blivit mer ömtåliga och riskerar att rasa varje minut som sker. Det är kanske en fel syn 2K Games ger på kvinnliga ledare. Att de ska vara drastiska och så elaka, som man märker i vissa röstmeddelanden. Men sak samma. Rapture är elakare än någonsin, ett gott tecken. Det må inte finnas en galen läkare eller seriemördare som springer runt i teatrar men man blir väl underhållad under sin spelomgång.

Mitt första vapen blir en trogen borr. Detta vapen ska vara precis som skiftnyckeln i ettan, men är mer kraftfullare. Det är en riktig bad-ass känsla man får då man ser igenom sin dykarhjälm och slaktar alla förlorade själar. Ett melee-vapnet i spelet men känns mer roligare. Roligast är då du får tag i en uppgradering som gör att du har nästan obegränsat med bränsle för din borr och kan fortsätta slakta utan problem. Ett vapen som jag använde väldigt ofta var harpungeväret. Ett vapen som precis som armborsten från ettan ger dig en övning i prickskytte och skicklighet. Den är väldigt kraftfull och kan penetrera dina motståndare. Det är bara att frysa dina fiender med plasmids och använda vapnet som har du en oslagbar kombination. Annars kan du använda raketskjutare och många explosivämnen.

Som Delta är vi byggda för att tåla tonvis med hårt kokstryk. Möter du en Big Sister märker du att inte flyger lika överdrivet som förr av en tjocksmäll. Det kan också kännas lite irriterande med tanke på att Delta rör sig så långsamt att det ibland bli omöjligt att till och med undvika rakettorn från att bomba sönder dig. Under de flesta sektionerna så är den bästa taktiken att använda ett gevär och eld-plasmiden så att du tar kål på dina fiender fortfarande. Ett av de mest buggade irritationsmomenten jag har varit med om var de nya versionerna av Spider Slicers. Dessa fiender är nu lika stora som dig och kan ibland fastna rakt på dig! Sen har vi de enorma köttbitarna till fetton som är en glädje att skjuta sönder med din kulspruta över alla belöningar du får av att avrätta en. Dessa jättar bär på sig lika mycket items ungefär som ett helt kassaskåp.

På tal om kassaskåp, ni minns väl de hårresande pusslen från första spelet? Ibland kunde säkerhetssystemen var så sluga och trolla med dig genom att sätta ett blockeringsmoment i vägen. Jag svor ut de värsta grova orden då pusslen vann över mig. Vad fan?! Det finns ju inget väg till målet? Satans djävla mini-spel!!!
Jag tror nog detta var det största problemet med Bioshock och nog var det för fansen. Så istället fick vi ett simpelt pussel som går att klara av på en fjärdedels minut ungefär. Allt handlar om att trycka på den rätta färgen. Det kan kännas som en liten utmaning i början. Men då du handlat loss Adams för alla fusk till pusslen så kan du avsluta din spelomgång rik och nöjd.

Miljön har alltid varit alla konsolägares favoriter i Bioshock. Trots att sikten från hjälmen och styrningen kan kännas något knakig så kommer du njuta av alla plaster du besöker. Du kommer också känna hur pulsen stiger då du kliver på transporten igen. Har jag verkligen frigivit alla Little Sisters på stället och kan ta nästa station? Det blir dessutom inga onödiga bonusuppdrag som att du ska återvända till den förra stationen. Din trogna medhjälpare är Augustus Sinclair som följer med dig i hemlighet via en radio. Precis som Atlas från förra spelet. Han är en mer desperat person som man inte vet om är god eller ond? Hur kan man som vit gentleman skratta åt att Delat dödat en svart oskyldig kvinna? Men som sagt, miljön är mycket dyster och är ganska snygg trots allt. Nästa station innehåller alltid ett par nya hejdukar så det gäller att vara redo. Du kan inte återvända tillbaks till dina förra besökta platser. Ett bra förslag innan du åker är att shoppa loss i vapen och hälso butikerna innan du tar farväl av ytterligare en död Big Sister.

I sin helhet och som en uppföljare fungerar Bioshock 2 till och med bättre än sin föregångare. Vi må bjudas mer på en Big Daddy's relation till en liten dotter än ett gäng galningar med järnrör som slår ihjäl en kvinna, men det är en rörande historia som berör. Detta är ett fint avslut på en plåtgubbes resa för att hitta vägen till friheten och man kan sitta idag. Och minnas fortfarande med tårar i ögonen sitt äventyr i Rapture. Du är väl inte rädd för mörkret och dess fasor?

Betyg

Spelet: 10/10
Bild: 8/10
Ljud: 9/10
Kontroll: 7/10
Karaktärer: 10/10
Story: 10/10

Over-All: 9/10

+Ett nytt och minst sagt lika hjärtskärande äventyr till de mörka sanningarna om Rapture. Man gråter varje sekund, minut och timme.
-Att kontrollera Delta är en plåga.

THE REACTION OF MANKIND AND HOW TO LOSE SOME OTHER
http://www.youtube.com/watch?v=mFHWzJ7vt2k