Resistance: Burning Skies

Resistance burning skies tar sin början precis när chimera- packet invaderar USA. I ett vanligt uppdrag att undersöka en brand blir brandmannen Tom Riley vittne till hur invasionen börjar!

Resistance burning skies var för mig ett spel som inte var speciellt aktuellt någon gång, men i brist på andra spel med tung förstapersonsaction så föll valet på att införskaffa sig detta. Gamescom demot från 2011 gjorde mig dock hyfsat optimistisk och med öppna armar började jag spela!

Men... Vart tusan tog Gamescom demot vägen? Det såg ändå ganska bra ut grafiskt och med några coola effekter, men nu... En mestadels brun omgivning fullt med fula texturer och fiender. Det här är inte grafik för något spel, Resistance burning skies är riktigt fult och jag undrar flera gånger hur grafiken kunnat ändras så mycket på bara några månader. Visst är det kanske tonen de vill sätta, att allt håller på att gå under, men detta är löjligt! Brunt, brunt och (ja, du hörde rätt) åter brunt.

Det blir heller inte bättre av att fienderna har en ai som... Eller, vänta? Har de ens ai? Jo, det klart de har, men den, liksom det grafiska är inte bra! Chimera kommer mot dig i vågor och visst är de speciellt att ha med dem att göra i bärbart format, men smarta, det är de inte!

Sedan är spelet även megalinjärt och vapnen låter som knallpullver, men det finns ett trevligt utbud av dem med allt från vanliga militära karbiner till chimeras mer fantasifulla kreationer. Vapenljudet är inte så bra, men desto bättre är den musik som finns. Problemet med den är att man inte hör den så ofta, det kan gå långa stunder då man bara hör Rileys fotsteg och eldstrider.

Den story som finns om Rileys sökande efter sin familj är inte direkt någon som man kommer att komma ihåg eller som kommer vinna några priser, men vid vissa få ställen tycker jag den är hyfsat bra (som vid invasionen) och visar att spelet kunde haft en jättebra story om det gjorts på rätt sätt. Men som det är nu är den bara nödvändigt ont.

Några ord om kontrollerna med kanske jag ska ta upp, och med det vill jag slå fast att själva spelkontrollen är väldigt följsam och ger en bra känsla, mycket tack vare vitan själv med sina spakar. Touchkontrollerna fungerar helt okej, men i multiplayer blir det problem!

Ah, multiplayer. Denna ljuva flerspelar- röjarfest. Och visst har en del matcher varit riktigt roliga, men överlag så är Resistance burning skies multiplayer bara grundläggande. 8 spelare sammanlagt kan trängas på kartorna. Eller trängas är inte precis rätta ordet, för alla har gott om utrymme. Så gott om utrymme på en del banor att det kan bli som en kurragömma lek. Här finns så att du kan bestämma vad du vill spela med, men då utbudet av olika saker är dåligt så blir det snabbt tråkigt.
Sammanfattningsvis är multiplayern väldigt grundläggande med bara det nödvändigaste.

Resistance burning skies är och förblir en besvikelse. Det är kul att kunna skjuta chimeror vart man än befinner sig, men mycket mer än så är det inte, tyvärr. Ful grafik, puckad ai, konstig ljuddesign, multiplayer med bara det nödvändigaste och en story från riket mellanmjölk.

Rekommenderas inte till någon egentligen, om man nu inte vill kunna panga chimeror vart man än befinner sig. För det här, det är ett av de spelen som man återfinner i kategorin "sämre spel"!