Svenska
MEDLEMSRECENSION

Dead Rising 2

Spelad version: PS3/PAL

Välkommen till Fortune City. Chuck Greene är på uppdrag för att rädda sin smittade dotter & fly staden med livet i behåll. Slå dig fram genom hjorder av zombier antingen i enspelarläge eller i samarbetsläge online och bygg imponerande kombinationsvapen av i princip allt du hittar.

Först tänkte jag presentera spelets Dead Rising 2:s producent, Keiji Inafune! Han har arbetat på Capcom i mer än 20 år och är främst fader till Mega Man men kanske viktigast i detta sammanhang, producent för Biohazard/Resident Evil-serien. Dead Rising 2 är dock inget jämfört med Resident Evil-serien förutom zombiefaktorn då...

I Dead Rising 2 axlar du rollen som Chuck Greene, en motorcyklist som tidigare var ett känt namn, men som nu måste deltaga i tv-showen Terror Is Reality för pengar. Han har dessutom en sjuk dotter som behöver dyr medicin, samtidigt som han lider över sin bortgångna fru, som tydligen blivit en zombie i ett tidigare skede. Eller kanske i tidigare spel, jag fattade inte riktigt den delen?
Hursomhelst, en massa inspärrade zombies blir mystiskt utsläppta av någon och Chuck blir anklagad för dådet. Han har nu 72 timmar på sig att rentvå sitt namn och finna sanningen om vad som hänt.

Berättelsen är ett av de starka korten i Dead Rising 2. Tyvärr finns det en massa svaga också. GR-användaren dukedoom72 sammanfattade dem rätt bra (men hårt) i blogginlägget här. Jag håller med om det mesta. Framför allt stör jag mig på sparsystemet, när det går på tid så väljer man inte att spara förrän det finns läge. Kan gå lång tid mellan gångerna.
En annan sak som irriterade var när överlevande som ska följa dig inte alltid kom med genom dörrar, och då minskade gradvis deras liv. Ytterligare irritationsmoment var de många laddningsskärmarna, laddtiderna samt mycket backtracking för att hämta saker hit & dit.

Capcom vill tydligen också att man skall spela genom spelet ett par gånger utan att fokusera på storyn för att, likt ett RPG, levla upp din gubbe så du inte dör så lätt.
Men jag valde precis tvärtom. Glad i hågen påbörjade jag berättelsen även om jag fick börja om från början ett antal gånger pga att Chuck var för klen. När jag startat om för fjärde gången ångrade jag mig, struntade i storyn och gick in för sidouppdragen, att rädda överlevanden.
Då kom nästa chock. Det blev otroligt svårt när man sprang på psykopaterna, som är en sorts minibossar man måste klara av på sina ställen.
Därför fick man prioritera vilka uppdrag man skulle aktivera och vilka man skulle släppa. Det är väl därför Capcom vill man skall spela det flera gånger, för man hinner inte göra alla uppdrag, kanske inte ens på 2 genomspelningar.

Grafiken känns lite daterad i dagsläget. Spelet kom 2010, men det är onyanserade ansikten & uttryck, pop-ups samt hackande bild.

Ljudet är godkänd. Musiken, eller muzaken, i köpcentrat blir tråkig efter ett tag och hårdrocksriffen likaså. Röstskådespelarna gör sitt jobb utan att imponera.

Styrningen är knappt godkänd. Jag fick sällan till Chucks rullningar eller hoppkickar. Stridssystemet var inte heller särskilt upphetsande.

Hållbarheten är god. Väljer man att följa Capcoms anvisningar och spela igenom spelet flertalet gånger kan man nog få ut mycket av de olika delarna. Klara alla uppdrag, bygga alla kombinationsvapen eller bara samla in leksaker & pröva kläder. Själv har jag spelat det en gång, det får räcka.
Min PS3:a ville inte ansluta några Co-op-uppdrag, däremot har jag testat TIR, Terror Is Reality, över nätverk. TIR är som TV4:s Gladiatorerna fast med zombieslakt. Jag höll på ett par-tre timmar jagandes en trofé, men tröttnade rätt snabbt.

Sammanfattningsvis: Dead Rising 2 gör ett par saker bra, historien är spännande och mängden zombies & slaktandet av dessa är snyggt utfört.
Tyvärr är det så mycket annat som fallerar. Det konstiga sparsystemet, de många, långa laddningstiderna och bristande AI hos dina medmänniskor. När dessutom grafik, ljud & kontroll är medioker, blir betyget detsamma.

Samlat betyg: 7.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10