Saints Row IV

OBS: Spoilers från det TREDJE spelet förekommer i texten!

The Saints är tillbaka i det fjärde spelet i serien, och denna gång tar man galenskaperna till en helt ny nivå. Glöm stora lila dildos, bilkörning med tigrar och wrestling och slå istället på ditt superhjälte sinne. För i Saints Row IV blir du matad med superkrafter, sexistisk humor och en hel del våld på nya nivåer. I detta spel, så bevisar Volition och Deep Silver att deras nyaste spel, inte alls längre är en Grand Theft Auto klon.

En tid har gått sedan The Saints fick stopp på Killbane, samt STAG. Man har tagit sig högst upp på tronen och gängets ledare, d v s du, är numera USA:s president. Ja, du läste rätt. Den dildosvingande, svärande och odrägliga barbaren till ledare för The Third Street Saints har fått förtroendet till att leda DET mäktigaste landet i världen.

Till en början verkar allting se ljust ut. Du får ta världsavgörande beslut som att bota all världens cancer för evigt eller att ge alla världens hörn, mat i mängder. Snart går dock allt åt helvete (ursäkta språket) och aliens invaderar vår "vackra jord". Ledaren Zinyak stormar in i Vita Huset, rövar bort alla dina vänner och spränger planeten (och ja, han är ett riktigt as)! Du lyckas dock ta dig in i ett skepp, och fly. Zinyak har låst in dina vänner i olika simulationer, där deras största mardrömmar är det de tvingas att bekämpa. Ditt mål är att så snabbt som möjligt frita dina vänner, och göra dem redo för att förinta Zinyak och hans undersåtar.

Gameplaymässigt är det nya spelet i serien en ganska rejält uppdaterad version av trean. Det nya är självklart alla superkrafter. Du kommer med tiden springa snabbare än bilar, kunna lyfta saker med ditt sinne och utlösa enorma explosioner med kraft från dina fötter. Dessa funkar bra, men om du endast tänker köpa spelet för att få vara superhjälte, så finns det klart bättre alternativ som t ex Prototype 2, enligt mig. Uppdragen höjer dock känslan av att ha superkrafter, och de är väldigt varierande. I alla fall sido uppdragen. Själva story uppdragen känns på ytan ganska repetitiva, men på djupet är det ena uppdraget inte ens likt det andra. Sido uppdragen vinner dock, där aktiviteter som Mayhem och Ragdoll, får mig att vilja ha mer!

Staden Steelport och dess befolkning har inte uppdaterats mycket, dock. Visst, stora alien skepp svävar i luften och världen är mörkare men annars är det inte mycket att hurra för. Grafiskt sett, är det små men väldigt små uppdateringar sedan sist och jag upptäcker en hel del tekniska problem och ljudbuggar på PS3-versionen som jag spelat, och det kommer nog dra ned upplevelsen ganska rejält för många.

Ovanstående skall nog inte få folk som förstår vad spelet vill, att avstå dock. De flesta inklusive jag, köper SR IV för att få sig många goda skratt och att kunna röja utan gränser. Sammanfattningsvis kan man säga att SR IV:s starka sidor är humorn, det oändliga röjandet och spelbarheten (det finns många och en än gång många timmar att få ut av spelet). Svagheterna som kan uppfattas som avgörande för många spel glöms snabbt bort här, och det jag tar med mig från Saints Row IV är mestadels positivt. Spelet får en 7/10, i betyg.