Svenska
MEDLEMSRECENSION

Dead Space 3

Visceral Games brassar på med en snötäckt planet, ett samarbetsläge och ännu mera action, men kan de göra detta och behålla skräcken samtidigt?

Jag gillade de två första Dead Space-spelen riktigt mycket. Det första spelet var enligt mig ett oerhört skrämmande spel med en otäck atmosfär, och även fast uppföljaren gick lite mer åt actionhållet (framförallt mot slutet) så lyckades det spelet fortfarande skrämma mig, och även fast atmosfären inte var riktigt lika otäck så fungerade den bra. I Dead Space 3 är det dock lite annorlunda, något som oroade mig från första början eftersom det verkade vara betydligt mer action än vad det är skräck.

Efter en rätt kort inledning som verkligen doftar standard AAA-blockbuster, så får vi ta kontroll över Isaac Clarke, som verkligen inte har det lätt för sig. Han har varit med om två otäcka katastrofer med Necromorphs, hans flickvän Ellie har lämnat honom och tillråga på allt vill Unitologist-sekten ha ihjäl honom eftersom de ser honom som ett hot. När spelet tar sig början klampar två EarthGov-stridspittar in i Isaacs lägenhet eftersom Ellie spenderat den senaste tiden åt att försöka få ett stopp på Necromorph-hotet en gång för alla och behöver nu Isaacs hjälp. På en avlägsen snöplanet som kallas Tau Volantis kom någon på hur infektionen skulle kunna stoppas 200 år tidigare, vilket naturligtvis är av intresse för människorna. Men naturligtvis går det inte riktigt som planerat, när deras skepp blir skadat ovanför planeten.

Jag minns att storyn i föregångarna var rätt spännande, men dessvärre är storyn i Dead Space 3 inte mycket att hänga i granen. Isaacs kamp mot kebabmonstren känns aldrig speciellt intressant i den avslutande delen, och det beror till stor del utav de oerhört torra och stundtals förutsägbara karaktärerna. Tillråga på allt pågår det ett triangeldrama mellan Isaac, Ellie och någon snubbe som jag knappt kommer ihåg namnet på, som är oerhört krystat, tråkigt och helt onödigt. Visserligen finner jag loggarna som jag hittar intressanta, och den fascinerande mytologin är intakt (även fast det känns lite för komplicerat för sitt bästa den här gången), men överlag så faller storyn i Dead Space 3 platt som en pannkaka i en hög utav kebabkött. Dessutom finns det hyfsat många sekvenser som bygger på quick time events. QTE är inte nytt för serien och det är aldrig något som har stört mig speciellt mycket framtill nu, men den här gången känns de för många för min smak och även fast det försöker skapa dramatik så får det istället en motsatt effekt för min del.

Redan i Dead Space 2 märktes det av att serien börjat röra sig mer åt actionhållet, men jag hade aldrig något problem med det eftersom skräcken fortfarande fungerade. I Dead Space 3 däremot är det ännu mer action, vilket märks redan i början utav spelet när jag ställs mot Unitologist-fanatikerna. Jag skjuter alltså på människor flera gånger under spelets gång, och just de delarna gör att spelet ofta känns som en generisk tredjepersonskjutare. Även när kebabmonstren dyker upp för att få sig en munsbit är det i princip ren och skär action där det gäller att hålla in avtryckaren, som det sedan inte dröjer speciellt länge tills det börjar bli repetitivt. För att göra det värre så är det rätt mycket quick time events som sker även under striderna. Visserligen är actionbitarna någorlunda underhållande, men om jag vill skjuta sönder allt som rör sig så finns det andra spel som bättre passar för det ändamålet.

Betyder detta alltså att Dead Space 3 inte är det minsta skrämmande och endast ett renodlat actionspel? Till stora delar så skulle jag nog säga ja, men riktigt så enkelt är det inte. Det finns moment i spelet som lyckades med att kännas skrämmande, och det finns också ett flertal moment där spelet lyckades få mig att känna mig utsatt. Just de två aspekterna är enligt mig det som utmärker Dead Space-spelen, och de aspekterna finns alltså i Dead Space 3. Dessvärre bryts de delarna av tack vare att det är mer action och högre tempo än tidigare. Dessutom känns striderna oftast förutsägbara, nästan varje gång som jag kände på mig att det rum som jag befann mig i skulle fyllas med kebabmonster så dök det upp ett gäng, och det var bara ett fåtal gånger som jag inte alls förutsåg fienderna och fick en smärre panikattack när de dök upp från vad som verkade vara ingenstans. En annan sak som bidrog till att spelet sällan kändes skrämmande, var på grund utav att varje gång en ny fiendetyp introducerades zoomade kameran in på kebabäcklet som att säga "titta hur läskig den är", medan det snarare fick motsatt effekt.

De mest stämningsfulla delarna i spelet är vid början på spelet när jag får susa genom rymden i nollgravitation, detta på grund utav att det var de enda tillfällena där jag nästan kunde slappna av och inte behövde bekymra mig om det högre tempot. Dessa delar har också en skön känsla av klaustrofobi och utsatthet eftersom syret inte räcker i all oändlighet. Mer än hälften av spelet utspelar sig också nere på Tau Volantis, som ju redan nämnt är en planet täckt av snö. Övergivna rymdskepp och sterila rymdstationer i all ära, men denna planet ger faktiskt rätt välbehövlig miljövariation, vilket är något som jag uppskattar.

Den här gången gäller det, förutom att samla på sig bland annat hälsopaket och ammunition, att även samla på material som du kan använda till att uppgradera och bygga vapen. Till en början tyckte jag mest att det var en tidskrävande sysselsättning och jag längtade tillbaks till de helt färdiga vapnen från föregångarna, men sedan började jag faktiskt gilla detta, och hur jag än vrider och vänder på det så passar det ändå in på faktumet att Isaac faktiskt är en ingenjör. Det går att bygga ett vapen enligt en ritning eller bygga det helt från grunden, och sedan går det att uppgradera vapnet för att anpassa det till din spelstil och de situationer som den kan tänkas passa i. Den kreation som jag känner mig mest stolt över så här långt är en kraftfull granatkastare som har en fastmonterad eldkastare på undersidan. Att spränga fienderna i flera bitar eller grilla de till rostbiff var så pass underhållande att jag började skratta hysteriskt på ett sätt som fick mig att bli rejält orolig över min hälsa.

Något som Visceral tryckt mycket på till Dead Space 3 är det nya samarbetsläget, som ersätter multiplayerdelen i föregångaren. Här så kan en polare enkelt hoppa in i spelet närsomhelst i rollen som EarthGov-stridspitten John Carver, och sedan lämna spelet utan några större komplikationer. Jag har dessvärre ännu inte provat på denna del utav spelet, men trots det så har jag lite blandade åsikter kring det. Det kan jag säga, att även fast jag inte testat denna del så lär det säkert vara underhållande, eftersom samarbetslägen i princip alltid är underhållande oavsett vilket spel det är eller hur bra det är. Frågan är bara, passar det verkligen ihop med Dead Space? På den frågan så är jag lite mer tveksam, då jag har svårt att se hur ett spel kan vara skrämmande eller otäckt om du har en polare med dig. Sedan saknas stöd för att spela på samma skärm, vilket alltid är lika tråkigt.

Något som är ett av spelets starkaste kort är utan någon som helst tvekan grafiken, och precis som i de tidigare spelen så är ljussättningen rentutav fantastisk. Dead Space 3 ser riktigt snyggt ut och grafiken bokstavligen skiner när jag susar genom rymden i nollgravitation och beskådar allt bråte som ligger och skräpar och sedan ser en halvt dold stjärna som tittar fram och kastar ett fantastiskt ljus över det hela. Även nere på planeten Tau Volantis ser det riktigt snyggt ut, speciellt när solen halvt tittar fram eller när himlen fått sig en släng utav norrskenet.

I slutändan är Dead Space 3 i alla fall ett bra spel, trots att utvecklarna lagt in mer action och högre tempo än att faktiskt göra ett spel i samma anda som föregångarna. Jag skulle dock ljuga om jag påstod att actiondelarna inte är underhållande, för det är precis vad de är. Men för min del så råder det ingen som helst tvekan om att Dead Space 3, trots ett par kvalitativa moment, är den svagaste delen i serien.

Plus:
Oerhört snygg grafik, skoj att bygga ihop olika vapen, någorlunda underhållande action och samarbetsläge

Minus:
Inte speciellt skrämmande, någorlunda repetitivt, tråkig story, mycket quick time events, saknar stöd för splitscreen

Testad version: Playstation 3

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10