F.E.A.R. 3

Första F.E.A.R.-spelet var fenomenalt. Jag älskade den smygande skräcken, "incoming unknown origin"-prasslet på komradion och den lilla rödklädda tjejen med svart hår i kloakerna. Historien som målades upp med hjälp av dataskärmar, telefonsvarare och lappar runt om i byggnaderna och det oväntade slutet.

F.E.A.R 2 - Project Origin hade fortfarande en del av de här elementen kvar. Det går att hitta spännande email på diverse läsplattor: som storynörd kan man läsa sig till extra-information och få en bredare bild av det är som händer. Spelet är dock mer inriktat på action och skräcksekvenserna är kortare och inte alls lika effektiva.

I F.E.A.R 3 kommer så dödsstöten. Den skräck som fanns i del 1 är i stort sett totalt utbytt mot action. Det finns ingenting att hitta, att läsa sig till och de skräckmoment som fortfarande existerar är (oftast) för långvariga och tydliga för att ge någon effekt. I det första spelet blixtrade Alma till som fortast: nu blinkar hon både fem och sex gånger och visar sig i minutlånga klipp som gör att hon inte längre skräms, hur smal, naken och nedblodad hon än är. Singleplayerdelen av spelet innehåller visserligen en och annan bra skräckscen men dessa är borttagna ur coop-versionen.

Men: coopen är faktiskt riktigt rolig. Trots att skräcken uteblir är det helt fantastiskt att spela som Fettel och Pointman tillsammans, oavsett om vill man hjälpas åt eller fightas bröderna emellan. Bakgrunden knyts ihop och del två med Beckett förklaras och binds in på ett relativt bra sätt. Betyget höjs just på grund av den här delen av spelet som är både underhållande och starkt beroendeframkallande. Trots att F.E.A.R 3 inte längre har någonting av det som gjorde ettan så fenomenal har trean ett trumfkort och det är den splittade skärmen och dess möjligheter.

Vill ni ha ett skräckspel ska ni inte välja F.E.A.R 3. Välj istället del 1 i serien, släck ner och slå på hög volym.

Söker ni ett roligt coop-spel är däremot F.E.A.R 3 en värdig kandidat. Se då till att vara snabb och välj Fettel; att spela som honom är mer utmanande och också mer varierande än att harva fram som Pointman. Sedan är det bara att köra, och njuta.