Svenska
MEDLEMSRECENSION

Beyond: Two Souls

Quantic Dreams och David Cages senaste spel är här, och jag har knapphamrat mig genom deras psykologiska thrillerdrama med övernaturliga inslag. Håller Beyond: Two Souls måttet, eller faller det platt som en pannkaka?

Heavy Rain var minst sagt ett annorlunda spel för mig. Det var visserligen lite mer utav en interaktiv film än ett spel i ärlighetens namn, men quick time events (som jag i vanliga fall ogillar) sköttes på ett riktigt bra sätt och jag fann berättelsen vara emotionellt engagerande och riktigt spännande eftersom det var fullt möjligt för karaktärerna att dö och för att mina val fick konsekvenser. Det var ett spel som delade spelarna i två olika läger, där den ena sidan inte gillade spelet för att det kändes mer som en film, medan den andra sidan älskade spelet. Något som Beyond: Two Souls också lär göra, då det bygger på samma premisser som Heavy Rain. Den här gången har också David Cage inte låtit sig hålla tillbaka, men frågan är bara om det var en bra idé?

Berättelsen i Beyond: Two Souls kretsar kring Jodie Holms, som sedan hon så länge kan minnas varit bunden med ett andeväsen vid namn Aiden, som skyddar henne lika mycket som det skapar problem för henne. Storyn följer hennes liv genom specifika delar som utspelar sig inom en tidsperiod om 15 år, från hennes barndom, tonåren och hennes vuxenliv. Dock inte i kronologisk ordning, utan berättelsen hoppar fram och tillbaks genom åren. Jag såg framemot storyn i Beyond eftersom jag är hyfsat intresserad av det övernaturliga, men dessvärre när det görs spel som handlar om det så handlar det i majoriteten av fallen om att skjuta så många andeväsen som möjligt med en hagelbössa. Det jag fick var en bra story, som dock hade sina problem.

Som redan nämnt så berättas storyn inte ur en kronologisk ordning, utan istället så hoppar den fram och tillbaks. Det känns dock lyckligtvis inte speciellt förvirrande, eftersom jag lyckas hålla rätt bra koll på vad som sker i vilken ordning. Sedan så känns det även lite logiskt att storyn berättas på detta hoppiga sätt när jag väl bevittnade slutet, och dessutom så sker det ibland att storyn hoppar tillbaks till Jodies barndom för att visa en händelse som sedan har en slags sammankoppling med nästa scen. Jag kan dock samtidigt inte hjälpa att tycka att de kanske borde ha berättat storyn i kronologisk ordning, men ärligt talat så vet jag nog inte riktigt vad jag tycker om detta, för storyn är ju egentligen inte mer förvirrande bara för sättet den berättas på. Sedan skulle jag nog påstå att det är det minsta problemet som storyn har.

Det största problemet som jag har med storyn i Beyond: Two Souls är att David Cage vill på tok för mycket för spelets bästa. Heavy Rain hade ett par plot holes som resultat av att han var tvungen att klippa bort vissa scener, men i Beyond så har han inte låtit sig hållas och kört på med sitt tyngsta artilleri. Men i Beyond är det istället så att Cage borde ha gjort en del "kill your darlings", för de olika scenerna gör det svårt att förstå vad han egentligen vill berätta med storyn. Handlar den om en tjej som försöker lista ut varför hon är bunden med ett andeväsen? Eller handlar det om en CIA-operatör med övernaturliga krafter? Eller handlar det om en tjej som är jagad på grund av sina övernaturliga krafter? Jag kan köpa om storyn hade ett par av dessa element, men det finns så helt olika scener att det blir svårt att få ett ordentligt grepp om berättelsen. Det är dock inte det att scenerna är dåliga, tvärtom snarare, då om jag plockar ur scenerna en och en så är samtliga välregisserade. Men i en sammanhängande berättelse så fungerar scenerna inte så himla bra ihop. Vissa scener är rätt nedtonade och där kemin mellan Jodie och Aiden blixtrar i korta ögonblick, men sedan finns det också delar som utspelar sig i en öken, generisk krigsmiljö i Mellanöstern och undervattensbaser, och detta sker helt utan glimten i ögat. Berättelsen blir dock mer fokuserad mot slutet, men då har det spårat ut nästan helt.

Sedan går det som bekant att låta sina egna val genomsyra vad som ska hända och hur spelet ska sluta. De flesta valen som jag får fatta har dock rätt kortsiktliga konsekvenser, och med det så menar jag att mina val inte påverkar storyn överlag, men att de påverkar just den scen eller situation som jag befinner mig i. Det finns dock naturligtvis ett gäng val som kommer påverka hur spelet ska sluta, framförallt mot slutet av spelet, men det gör också att återspelningsvärdet på Beyond sjunker rätt drastiskt. Nu går det ju i och för sig att argumentera för att Beyond är ett spel som man bara borde spela en gång, något som även David Cage själv sade innan Heavy Rain släpptes, men i ett spel där det finns val som påverkar storyn så kommer det finnas folk som vill spela om spelet och fatta andra beslut för att se vad det leder till. Nu kommer man ju såklart få en någorlunda annorlunda upplevelse i andra genomspelningar, men eftersom de mest avgörande valen för hur det ska sluta fattas mot slutet, så tror jag att de flesta antingen kommer att se alla sluten på Youtube eller endast ladda om sista kapitlet och få fram alla olika slut därifrån.

Något som några andra recensenter har påpekat är att Jodie, till skillnad från huvudkaraktärerna i Heavy Rain, inte kan dö. Något som enligt dem tar ifrån en del av upplevelsen eftersom det inte finns någon större spänning i större delen av momenten. Jag kan hålla med om detta, absolut så bidrar det till att dra ned spänningen, men det finns också ett par saker som man bör tänka på. Det första är att Heavy Rain hade fyra huvudkaraktärer, medan Beyond: Two Souls bara har en huvudperson, så om en karaktär i Heavy Rain dog så kunde storyn ändå fortsätta, men eftersom Jodie är den enda huvudpersonen i spelet så skulle det bli klurigare ifall hon dog. Exakt hur skulle storyn utvecklas då? För det enda som jag kan komma på är att storyn får ett abrupt slut och spelaren tvingas att starta om från början, eftersom Beyond dessutom inte har någon som helst form utav Game Over-skylt.

Så visst, det går tekniskt sett inte att misslyckas alls i Beyond, eftersom Jodie inte kan dö under spelets gång och skulle hon ändå exempelvis bli tillfångatagen så kommer det dyka upp en ny scen där du ska kunna fly. Men det går ändå att misslyckas, men inte på det traditionella sättet. Om du inte klarar av ett visst moment i en scen så är det fullt möjligt att du bestraffas för detta genom att du inte får uppleva delar ur scenen. Som exempel så skulle jag smyga mig ut eftersom Jodie bara ville vara ute som en vanlig tonåring, men eftersom jag inte lyckades komma ut så missade jag vad som nu hade hänt om jag hade lyckats. Så även fast Jodie inte kan dö, så är det fortfarande fullt möjligt att misslyckas och bestraffas för det så det gäller att inte vara slö under spelandet.

Men med allt negativt och alla tveksamheter utkastat så är storyn i Beyond fortfarande stabil och när jag väl spelar så lyckas jag bli indragen och engagerad. Visserligen blev jag aldrig lika engagerad som i Heavy Rain, men presentationen är ändå mer eller mindre briljant. Stundtals så hör grafiken till ett av de snyggaste från denna generation och i vissa stunder så glömmer jag till och med bort att det är ett spel just för att grafiken verkligen kan skina till, speciellt när kamerarbetet, ljuseffekterna och djupet på skärpan samarbetar i harmoni. Ansiktsanimationerna är också rysligt välgjorda och det ser hela tiden äkta ut, till skillnad från Heavy Rain som emellanåt hade rätt stela ansiktsanimationer. Skådespelarna gör också bra prestationer, i synnerhet Ellen Page och Willem Dafoe som gör riktigt bra insatser, även fast Dafoes karaktärer kunde ha fått mer utrymme och fått utvecklas mer än vad han gör. Musiken, som har tonsatts av Hans Zimmer, är inget annat än fantastisk och varje musikstycke passar hela tiden ihop med scenen eller händelsen.

Rent spelmekaniskt så är det mer eller mindre som Heavy Rain, då du styr Jodie med den ena spaken och integrerar med miljön och föremål med den andra spaken. Sedan finns det ju naturligtvis också en hel del quick time events, som spelet mer eller mindre lever på, men det fungerar riktigt bra. Dock så har de förenklats en del, dels eftersom knappkombinationerna för det mesta är kortare, men framförallt eftersom det mesta numera sköts genom att dra högerspaken åt ett håll, och under moment då Jodie slåss eller ska undvika föremål som kommer mot henne så ska man dra spaken åt det håll som Jodies kropp rör sig åt istället för att en knappsymbol dyker upp på skärmen. Detta fungerar riktigt bra och när jag inte får olika knappar upptryckta i mitt ansikte så blir inlevelsen för min del mycket större.

Sedan går det också att spela som Aiden, med ett knapptryck lämnar du de vanliga dödliga och får möjligheten att begå hyss som förväntas av ett andeväsen. Det går att sväva genom väggar, välta föremål, öppna dörrar, trycka på knappar, få Jodie att se folks minnen samt ta kontroll över andra karaktärer, och samtliga förmågor kommer visa sig vara användbara. Dessvärre så är de här delarna av spelet rätt strikta, eftersom det bara finns ett fåtal föremål som du kan integrera med som Aiden och det är bara möjligt att manipulera föremål eller karaktärer som utvecklarna bestämt att du ska manipulera. Att Beyond: Two Souls är ett linjärt spel borde inte koma som någon större överraskning, men jag vart besviken på hur begränsat det var att spela som Aiden och det finns bortslösad potential med intressanta pussel, och stundtals känns det rätt självspelande. Det går också att vara två spelare den här gången, där den ena spelaren tar kontroll över Jodie och den andra spelaren Aiden, antingen med en extra handkontroll eller med en app på telefonen. Det går dock inte att styra karaktärerna samtidigt, vilket gör att det i praktiken är samma sak som att skicka vidare kontrollen till kompisen.

Ett spel som Beyond: Two Souls bygger nästan helt på storyn, och om storyn inte håller måttet faller spelet helt. Det är också inte lätt att skriva en recension om denna typ av spel, eftersom mycket av spelet bygger på just storyn så måste man vara extremt noggrann med att inte berätta för mycket och förstöra för de som läser recensionen för att få reda på om spelet är köpvärt eller inte. Om jag skulle sammanfatta storyn i Beyond: Two Souls med ett ord så skulle det vara ojämnt. Storyn har verkligen sina stunder och presentationen är fantastisk, men det är svårt att förstå exakt vad David Cage vill berätta och han vill även för mycket. Om du gillade Quantic Dreams tidigare spel så kan det vara värt att ta en närmare titt, och överlag så känner jag mig nöjd med upplevelsen som Beyond har gett mig och det är ett spel som jag varmt kan rekommendera.

Plus:
Perfekt presentation, detaljerade ansiktsanimationer, bra skådespelarinsatser

Minus:
Ojämn story, stundtals självspelande

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10