Svenska
MEDLEMSRECENSION

Alan Wake

"You got lucky this time. You can hurt yourself in the dark", varnade tanten, inne på Bright's Diner. Efter att ha sett den tidiga demon, kunde jag bara föreställa mig vad just dem orden betydde.

Alan Wake är en riktig thriller, berättad i form av fem "TV-serie-episoder". Redan efter de första minuterna kan man känna kalla kårar längs ryggraden, och det är mycket tack vare den briljanta ljudbilden. Den vinande vinden, Alans pustande och de hotfulla rösterna av mörkrets allierade, "the Taken", gör det svårt att inte leva sig in i huvudkaraktärens situation.

På tal om huvudkaraktär. Alan Wake får ta en del skit, minst sagt. Författare som han är, så har han inte skrivit en enda rad under en lång tid. Som inspiration har frugan, Alice, tagit med honom till Bright Falls, på semester. Såklart går det inte som väntat, Alice blir bortrövad och Alan blir tvungen att på något sätt lösa gåtan med mörkret. Svaret är ljus!

"Ljuset är säkert" får man tidigt veta. Det är det huvudsakliga vapnet mot mörkret som omger staden. Förvånad? Det är ett smart sätt att förnya "skräck-överlevnadsgenren", då man börjat tröttna lite på vandrande lunsar med dödkött...
Valet av fiende har också gett Remedy chansen att vara väldigt kreativa när det kommer till vapen. Flashbangs, nödraketer, strålkastare och julgransbelysning (hängandes runt Alans käre agent, Barry), men framför allt ficklampa fungerar utmärkt. (L)Just ficklampan stöter man på i alla olika styrkor och former.

Ljus räcker dock inte till för att fullständigt oskadliggöra "de Tagna", som är människor... tagna av mörkret, helt enkelt. Till det krävs ett skjutvapen. Revolver är man sällan utan, men det finns en handfull av olika typer av eldkraft. Däribland hagelbrakare och jägarbössa, som behövs till de större fienderna.
Kombinationen av att först behöva bedöva fienden med ljus, för att sedan komma åt med kulor är... faktiskt ganska bra. Balansen mellan kontroll och kaos i stridens hetta är hårfin, och i vissa fiendemöten får man verkligen anstränga sig för att inte bli omringad och dräpt av sjutti-tio tagna plus den där förbiflygande yxan.

Mycket fokus har lagts på strider, i skogen, mellan träd och buskar, och ett dodge-system som kräver stor precision. Det känns dock som den största ansträngningen är kameran. Det är ett litet problem, som ibland dyker upp när man minst önskar det, och den "förbiflygande" yxan gör raka motsatsen.

Slutligen, Alan Wake är ett spel där story och atmosfär ligger i fokus för att berätta en inlevelsefull och spännande berättelse. Som ett stort Resident Evil 4-fan, sökandes efter liknande spelmagi, kan jag säga att det är inget Resident Evil 4. Inte minst för att allt man lyckats samla ihop, lyckas Alan slarva bort mellan varje episod.
Slutet lämnas irreterande nog ofullständigt, för att lämna utrymme till DLC, och slut är det lite väl tidigt.

Omspelningsvärdet får sig en liten knäck, men med eller utan attaché väska, är en genomspelning av Alan Wake väl värt att unna sig.

Plus: Spännande, kuslig atmosfär, smidig kontroll, snygg design, inlevelsefullt

Minus: Avslutningen är uppdelad i DLC, kameran är bitvis bråkig, för kort

Medlemsrecensioner12
Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10