The Legend of Zelda: A Link Between Worlds

När man gör en direkt uppföljare på ett spel från 1991 så kan man vara ute på farlig mark. Risken är att spelet känns förlegat och gammalt. Världen och de spelmekaniker som var aktuella då kan mycket väl kännas dassiga och uråldriga i dagens läge. Zelda - A Link Between Worlds är dock något helt annat. Från det att jag startar spelet så infinner sig känslan av att vara hemma igen. Ungefär som den där sommarstugan du inte besökt på två somrar, men nu besöker. Trots att du varit borta så länge så känns allt bekant och du känner dig direkt hemma igen.

Nu är detta ett Zelda-spel så allt känns ändå bekant. Men det är kul att få en direkt uppföljare på ett av mitt (men också många andras) absoluta favorit Zelda-spel. Trots att det nu är en direkt uppföljare så är det spelet där Nintendo vågat göra mest förändringar i hela konceptet. Borta är skatterna för specifika borgar och du är även fri att besöka borgarna i vilken ordning du vill.

Skatterna och utrustningen fungera så att du hyr dem av en köpman. Du får hyra dem tills du dör. Om du nu av förmodan biter i gräset så tar han igen dem och du måste betala en ny hyrsumma. Detta låter mer irriterande än det faktiskt är. Det funkar riktigt bra då det också ger en lite mer självbevarelsedrift. Senare i spelet kan du för en mycket dyrare summa köpa lös utrustning också för den som vill. All utrustning delar också på samma magimätare, så ingen specifik ammunition. Lite förenklat men fungerar bra utifrån förutsättningarna.

Nästa nya sak är att Link kan måla sig själv som en tvådimensionell bild och på så vis röra sig längst väggar. Detta tillför en del i pussellösningen i spelet och tog ett tag för mig att vänja mig vid. Men det är en smart och nydanande förmåga som skapar roliga lösningar. Sprang runt i frustration i över en timme för att ta mig över en bro, sen insåg jag att det bara var att använda målnings-förmågan och gå via bergväggen. Man måste tänka i lite nya banor.

Grafiskt så speglar det av Zelda 3 en heldel men i tredimensioner. Även 3D:n funkar väldigt bra i spelet och ger ett djup som påminner om att titta in i ett dockskåp. Funkar även bra när Link studsar på studsmattor då han tycks komma flygande ur skärmen. Grafiken är lite åt det "barnsliga" hållet och det är väl vad den fått kritik för. Men det ser långt bättre ut i rörelse än vad det gör på bilder. Även om jag tycker grafiken är det som drar ned betyget ett snäpp, så tycker jag spelet fångat hela Zelda 3s estetik i tre dimensioner riktigt bra.

Spelet är i sig en liten fan service till alla som växt upp med SNES, men i och med att det är bärbart så funkar det utmärkt för alla spelare. I mina ögon är det helt klart det bästa Zelda-spelet på många många år. Kanske det bästa Zelda-spelet överhuvudtaget.