Call of Duty: Ghosts

En sak som pappa lärde mig var - Goda män definieras av de val de gör... Eller nja, det är alltså inte min gamle far som lärde mig detta. Han hade betydligt bättre saker att prata om och lära ut, än att babbla om definitioner som gör män till rättskaffens karlar.

Å ena sidan, den här texten handlar inte om min uppväxt. Jag är dessutom inte övertygad om att de som definierar andras val alltid är särskilt karaktärsfasta. Hur som helst. Välkommen till Call of Duty: Ghost där definitionen av män ligger som en våt filt över alla mina handlingar.

Årets Call of Duty handlar om två eller om de är tre (?) bröder och en pappa. Pappan berättar- och lär sina söner allt möjligt och förunderligt som de kan behöva ha med sig och kunna om livet till exempel att man ALLTID ska följa order hur rättsvidriga och bestialiska de än må vara, en order är en order - punkt. I vilket fall som helst
Plötsligt rämnar jorden under den lilla familjens fötter och de kastas rakt in i en världskonflikt där far, söner och en hund kommer att ha en avgörande roll för framtiden. Sen går historian över i ett oavbrutet och osammanhängande berättande och jag har sedan länge (och som vanligt kanske?) tappat tråden. Å andra sidan, storyn har ingen betydelse... alls.

Ni har sett det förut. Kontrollen, vapnen, klyschorna och de bombasiska explosionerna. I årets upplaga av Activisions spelserie har tiden stått stilla. Visst, man kan spela som hund i det här spelet, men det tillför ingenting. Man kan spela som stridsvagn också. Ingen har kanske berättat det, men tro mig - det gör inget för det tillför återigen inget. Så finns det något som betyder något i Ghost singelspelarläge? Det enkla och enda svaret måste bli - nej.

I multiläget är det nästan inget nytt under solen. Ett par nya spellägen, större banor och färre kombattanter (varför?) och ett tillkommet skjuta-aliens-spelsätt .

Äsch, som ni förstår Call of Duty:Ghost tröttar ut mig. Det är absolut inte lika dåligt som förra årets Black ops 2, men jag hade önskat att Infinity Ward, slutade trampa samma breda väg som de alltid går och faktiskt började anstränga sig. 5/10