Svenska
MEDLEMSRECENSION

Batman: Arkham Origins

Batman är inne på sitt tredje äventyr som ironiskt nog sett från tidslinjen är hans första. De nya utvecklarna Warner Bros. Games Montreal som tog över efter Rocksteady bestämde sig för att låta oss få uppleva en något yngre och minst sagt oerfaren läderlapp. Jag har försakat både julmat, julklappar och Kalle Anka för att istället följa med under julaftons natt.

Det här med prequels har varit hett det senaste året. Det är tydligen på modet att nu för tiden berätta hur historien började. Hur denna enorma legend kom till och hur dennes väg från anonym nobody till folkets hjälte såg ut. Batman är inget undantag och förhandsbilderna från spelet som passande nog avslutades med "Origins", ursprung, skvallrade om en mörkare Batman. Denne maskerade nykomling dängade kända skurkar och använde ett par högteknologiska vantar. Det såg bra ut och det enda som jag oroade mig för var om stafettpinnen skulle tappas av de nya förmågorna. Men om det höll, då skulle det förmodligen sista också bli det bästa.

Spelet börjar med att Batman parkerar sitt flygande paraply till Batwing på landningsplattan i Batgrottan samtidigt som Alfred undrar om han ska värma upp julskinkan. Batman muttrar nej, och går vidare med att förklara att han "sprang på" en av lönnmördarna. Sen loggar han in på sin dator och ger mig en snabb genomgång av vilka som tydligen är ute efter honom, är. Jag hinner känna igen en handfull av dem innan jag får se hur Black Mask intagit Blackgate-fängelset och håller direktören fången. Batman lämnar sitt avancerade krypin och beger sig till sagda plats, där han får reda på att Black Mask faktiskt satt ett pris på hans huvud och att alla de mindre trevliga typerna redan begett sig ut i Gotham City. Självklart blir det upptill Batman att stoppa dem, för deras planer är inte direkt inställda på att bara sikta på Batman, utan en och annan människa också. Halva staden, när jag tänker efter...

Som varje nytt spel i en serie så väntas ju tonvis med nytt innehåll. Det har blivit standard för utvecklare att både expandera världen samt fyllda den till bredden med innehåll. Samma sak för Origins, Gotham City har blivit ännu större än både mentalsjukhuset i ettan samt föregångarens överdimensionerade gladiatorarena. Likt GTA så har Gotham City delats upp i två "öar" vilka knyts samman av Gotham Pioneer Bridge. Därför var utvecklarna snälla nog att inkludera ett fast travelsystem som jag när allt kom omkring bara använt en två gånger, och det är för att ta sig tillbaka till Batmans lair. Något som jag använt desto mer, och som kommer in mycket senare i spelet, är de väldigt användbara "shock gloves". Dessa armerade och uppenbarligen väldigt farliga handskar har förmågan att fälla även de största fotsoldaterna (och passar bra om du vill lägga in en stöt). Något som också slår mig medan jag spelar är något som utvecklarna förvaltat väl - nämligen mängden action som de stoppat in i spelet. Batman känns lika hård som tidigare och trots att det rimmar dåligt med att han är nybörjare och inte kan allt ännu känns det rent spelmässigt underbart bra. Med andra ord är det lika roligt den här gången som förra att ge fulingarna på nöten. Dock lite mer omständigt, men mer om det senare....

Direkt när Batman landade utanför fängelsets snötyngda port märkte jag hur grafiken inte direkt åldrats med värdighet. Istället för den snygga kontrasten mellan de mörka nyanserna känns det hela lite ljusare och på samma gång blekare. Batmans rusting känns grå istället för svart. Det märks extra tydligt på detaljnivå där spelet helt saknar den finputsen som föregångarna hade. Även fast den inte direkt är dålig så kunde den ha blivit så mycket mer om det bara finputsats lite till och drar ner helheten en bit. Men å andra sidan, spelet börjar med ett explosivt möte med Killer Croc. Hela fighten tar plats på anstaltens tak och därför finns många explosiva tunnor som Croc såklart kastar omkring sig. I första mellansekvensen kommer en sådan farande som vår hjälte så smidigt undviker och som sedan exploderar bakom honom. Rätt snyggt faktiskt, så helt uppåt väggarna ful är grafiken inte. Faktum är att alla mellan sekvenser är väldigt bra rent grafiskt och det märks att ambitionen fanns där. När vi ändå pratar grafik och utseende vill jag också poängtera att Black Mask verkligen har bra smak. Han är väldigt nära att vinna priset "Årets välklädde" då både han och hans underhuggare går i kostym. Hans vita är en fin kontrast till den svarat masken medan hans slavar..., jag menar, medarbetare..., går i svart eller grått. Trevligt.

Som alltid har Arkham-sviten enligt mig bjudit på något överdrivet ljud där sparkar och slag förstorats upp och därför liknar den i text så stenhårt uttryckta kraften när en näve träffar valfri kroppsdel. Origins är inget undantag och ibland känns det nästan överdrivet ljudligt. Fienden får sina ben avbrutna, ljudet av väggar, cement och trä som pulvriseras till finkornig müsli låter alla bra, om än som sagt lite överdrivet. Något som jag dock inte gillar och som är en stor fet minuspunkt är att skillnaden mellan spelljudet och karaktärernas dialog är brutal. Jag fick skruva upp volymen rejält för att höra vad de sa, och det var först när Batman i sin ensamhet mellan två fighter prata med Alfred via sin inbyggda hörsnäcka som jag hörde utan att anstränga mig. Så det här hålet i ljudmattan är rätt irriterande. Som slutkläm på ljudet så är röstskådespelarna utbytta och det är inte längre de från Asylum och City. Istället är det nya förmågor som trots allt låter bra, men inte lika bra. Batman i synnerhet låter mycket argare, stelare och allmänt mer förbannad. Nu vet jag att Batman har ett mörkt förflutet men seriöst? Det finns passager i spelet då han står och skriker på Alfred som försöker hejda honom från att gå tillbaka ut. Att Batman är så självupptagen med att rädda världen så att han glömmer sitt egen välbefinnande, där går gränsen och framför allt när han skriker åt sin i grunden episka butler. För hur skulle han se ut om han inte hade den radiokontakt som de har och hur skulle han klara sig utan att information Alfred konstant laddar upp åt honom?

Spelbarheten då? Till skillnad från de tidigare delarna där allt i princip fungerat smärtfritt så lider Origins av ett markant antal buggar, av varierande irritationsgrad. Jag hade som tur var privilegiet att slippa de större, men en där lappen fastnade i väggen och som gjorde att jag fick starta om samt en passage då spelet frös är nog för att skapa missnöje. Det hjälpte inte heller att kontrollen verkade sitta fast i sirap vilket kostade mig inte bara en kombopoäng utan också ett och annat liv. Jag blev så irriterad att kontrollen fick ta emot en omgång vrede. Den svarade genom att stänga av sig helt. Kameran fungerar bra, undantag då man i vissa miljöer ska skanna av omgivningarna i det nya (men underrepresenterade) CSI-liknande systemet för brottsrekonstruering. Kameran kan då, likt valfritt Assassin's Creed, ställa sig bakom en pelare, dörr eller vägg och helt blockera observation.

När väl eftertexterna rullat så känner jag en enorm besvikelse över Arkham Origins. Vad som från början var ett lovande spel som hade potential att bli bättre än de två föregångarna slutade som ett halvdant försök till att bära vidare arvet från Rocksteady. Därför är inte hållbarheten den bästa, men samtidigt inte den sämsta heller. Den fungerar. Storyn känns helt okej men inte i överkant och därför känns det inte en omspelning så överdrivet lämplig, åtminstone inte än ett på ett par månader (6+). Följaktligen så kommer i alla fall inte jag att leta rätt på Enigmas alla gåtor den här gången utan låta det vara, detsamma med alla sidoaktiviteter som bjuds. Kanske att jag svänger förbi någon gång och löser några "street crime in progress" vilket helt enkelt är ett gäng brottslingar som står och väntar på att banka Batman sönder och samman. Eller drar en fighting challenge och leker runt med de fullkomligt oslagbara strömförande fingervantarna som effektivt stoppar fienden. Men inget mer, för sidoaktiviteter och allmän awesomeness stoppar jag hellre in föregångaren Arkham City.

Om jag ska runda av den här recensionen. Batman: Arkham Origins kunde ha blivit så mycket mer, men det känns när allt kommer omkring som en alternativ beta-version av City, där i princip allt är i hopbyggt och fungerande men inte mer än så. En version som innehåller alternativa röstinsatser samt en generellt sämre ojämnare upplevelse? Ganska precis så känns Origins, och jag sätter en tunna hästavföring på att vissa kommer att avfärda den här recensionen som "Eehh! Han har inte fattat spelet!" och "Vafan, nu är du orättvis, spelet är bättre!". Kan så vara, och jag respekterar att andra tycker annorlunda, men om du frågar mig råder jag dig att hoppa det här och satsa på någon av föregångarna istället, framför allt Arkham City. Kanske när spelet gått ner i pris eller under en enorm rea, jag hade själv tur som klickade hem det för 328 kronor, vilka jag är skeptisk till var 100 % väl spenderade. För när allt kommer omkring är Batman: Arkham Origins ett okej spel. Varken dåligt eller i överkant. Utan okej.

Testad version: Xbox 360

Samlat betyg: 7.2/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10