Super Paper Mario

Spel spelas både i 3D och 2D men hur blir det när man blandar de? Om man dessutom lägger in tonvis med kluringar, en drös av fiender och ett dussin hemligheter, hur blir det då? Jag har spelat Super Paper Mario och svaret... Ja, det kanske jag avslöjar.

I ett tidigt skede av spelet så berättas det vad man ska göra. Som de flesta andra Mario-spelen är det simpelt, samla åt sig saker för att ta sig vidare till nästa värld. Det kan påminnas lite vid Zelda-spelen att om man får en bomb så ska man givetvis använda bomben.

Spelet har en excellent bandesign som påminner lite om Super Mario Bros. Ta till exempel bana 1-2 som de har tagit från just Super Mario Bros. Den är precis likadan, förutom att här finns godbitar i den tredimensionella synvinkeln.

Man följer alltså inte spåren av de gamla Paper Mario-spelen. Givetvis är karaktärerna tunnare än lister även om de befinner sig i den tredimensionella världen men istället för att hålla sig fast vid turbaserade slagsmål i ett rollspel så är Super Paper Mario ett plattformsspel där man springer runt och dödar lite fritt. Något de har behållt är i varje fall förmågan att gå upp i level när man når en viss poäng. Genialt, säger jag som har en förkärlek till MMORPG och plattform.

Vid ett ställe i spelet var jag så fast att med gråten i halsen var tvungen att gå till spågumman och spendera mina hårt tjänade stålar för att ta reda på vad jag skulle göra. Hon sa att jag skulle ta mig till andra sidan, jag gick över i 3D, frågade min följeslagare och letade i flertalet långdragna kvarter men inget sa mig, förrän jag såg några sprickor i en vägg, jag tog upp min kompis Bomben, eller Boomer som han egentligen heter, och sprängde sönder den, det visade sig att jag sen skulle gå igenom väggen i en tredimensionell väg och då var jag "på andra sidan". Klurigt men smart.

Jag gillar det här spelet, det är otroligt humoristiskt, en person, O'Chunks, gillar jag speciellt, han bryter grymt mycket, man kan se att han är från Irland, han pratar väldigt roligt.

Det här spelet är knepigt som tusan, jag har aldrig sett på maken i ett Mario-spel. Grafiken är fin, precis sånt som man dras till, färgglatt och mjukt.

Tyvärr bjuder spelet på ett något segt tempo och långa dialoger som efter ett tag blir lite tunga även för en erfaren rollspelare men det är bara en bagatell.