Svenska
MEDLEMSRECENSION

Tearaway

Tearaway är namnet på ett av de mest kreativa och nyskapande spel jag någonsin spelat. Det flödar av nytänkande och idéer, mycket tack vare formatet spelet finns på, men även studion som utvecklat det. Det Media Molecule skapat visar om något vad PS vitan verkligen kan göra med sina unika funktioner. Inte sedan Little Big Planet Vita har det demonstrerats så flitigt av funktionerna utan att de för den skull känns gimmickartade.

Men vi tar det från start istället. Man börjar med att välja en budbärare att spela som. Sedan börjar historien som berättas av två ganska charmiga berättarröster. De vill skapa en ny saga, och för att göra det behöver de din hjälp. Genom att knacka hål i Tearaways värld kan du börja interagera med den. Tyvärr är inte ditt ansikte det enda som tittar in i världen, utan samtidigt hoppar de onda lappisarna ner där med. Det blir upp till dig att guida budbäraren genom världen för att tillslut kunna nå fram till solen (där ens egna vackra ansikte kommer synas ofta).

Som jag inledde med sprudlar Tearaway av nytänk och fräscha idéer för ett annars ganska traditionellt plattformspel. Genom att trycka, vända, vrida, dra och prata in i Vitan öppnas det upp otroliga möjligheter, och jag kan inte annat än le för mig själv när jag ser mitt eget finger sticka upp från golvet i världen. Jag är gud, och kan manipulera världen efter mina behov. På ett fullt logiskt sätt dessutom.

Spelet är även otroligt vackert. Allt, och verkligen allt, är gjort av papper. Jag uppskattar grafiken mycket, den andas originalitet, är mysig och ger spelet perfekt ton. Att stå högst upp på ett berg och blicka ut över en pappersskog samtidigt som man ser ett vattenfall av rullande pappersvågor är en storslagen upplevelse.

Tearaway är verkligen PS vitans spel. Det är helt enkelt omöjligt att spela det någon annanstans. Tyvärr finns det några störningsmoment. Ett av dem är svårighetsgraden. Det är alldeles för enkelt. Inte mer än några få gånger måste man tänka till ordentligt och vara på alerten. De så kallade lappisarna, oavsett om de kastar varandra, flyger eller går på styltor, är dessutom fruktansvärt enkla fiender att ta kol på vilket också bidrar till den låga svårighetsgraden.

Ett annat störningsmoment jag hade var att en del saker inte fungerade som de skulle. Vid ett tillfälle skulle en så kallad Wendigo kasta iväg stenar mot mig för att göra hål i en pappersvägg, men de stenarna dök aldrig upp. Lite konfundersam om vad som hänt valde jag att starta om, och den här gången fungerade allt som det skulle.

Det är dock skönhetsfläckar på en annars härlig och mysig spelupplevelse. Vill du ha ett utmanande plattformsspel ska du dock leta vidare, detta är inte ditt val. Men vill du ha en totalt unik upplevelse som dessutom visar PS vitans styrkor mer än musklerna, varsågod, det har du här. Ett av de mest fräscha och nytänkande plattformarna som man kan få tag på.

Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10