Svenska
MEDLEMSRECENSION

God of War: Ascension

Jag har tagit reda på om Kratos fortfarande håller, eller om det är dags att lägga den här serien på is ett tag.

När God of War: Ascension utannonserades hade jag precis spelat klart God of War 3 och var väldigt mätt. Trean var enligt mig det bästa spelet i serien och man skulle ändå inte kunna göra något spel som överglänste detta så varför ens försöka?

Inte heller när spelet släpptes var jag ett dugg intresserad, men jag köpte det ändå pga. att jag ville ha demo på The Last of Us. Jag var helt enkelt inte sugen på detta knapphamrande fullt av quicktime-events när det ändå inte såg ut att vara det minsta episkt. Sedan stod det där i hyllan i månader innan jag tänkte att jag kanske skulle ge det en liten chans trots allt.

Spelet inleds med att Kratos är fastkedjad, men han bryter sig givetvis loss ifrån kedjorna väldigt fort och äventyret tar sin början. Det första som slår mig är hur makalöst vackert spelet är tekniskt, men jag känner redan efter fem minuter att det inte spelar någon roll då jag har oerhört tråkigt. Spelets fiender är totalt ointressanta och de två första bossarna är fruktansvärt tråkiga att slåss emot. Dessutom är designen på miljöerna ingenting att hurra över, alls.

Dessutom har spelet en totalt obefintlig story. God of War har aldrig varit känt för någon bra berättelse men här finns den knappt. Jag märker ofta hur jag frågar mig varför Kratos är där han är och vad han ska göra.

Inte blir det bättre av att spelets annars fina ljud dras med en fruktansvärt irriterande bugg. Det försvinner nämligen emellanåt och allt blir helt tyst, vilket gör spelet väldigt platt.

Den episka känslan som infunnit sig under tidigare delar (inte minst trean) finns helt enkelt inte utan allt känns bara just platt. Åtminstone är det såhär under de första timmarna, för sedan händer något.

Jag stöter nämligen på spelets första intressanta boss och även om denna inte är någonstans i närheten av exempelvis treans Hercules så har jag ändå roligt under striden med bossen och finner cutscenen innan intressant.

Detta blir lite av en vändpunkt för min del. Trots att berättelsen fortsätter vara obefintlig så blir ändå spelets fiender för en stund något mer intressanta, pusslen (som är en underskattad del av serien) blir fler och roligare, omgivningarna blir finare (om än inte så fin) och framförallt är resterande bossar extremt mycket roligare (men som sagt inte i närheten av seriens bästa ditton).

Jag hade fram tills denna vändpunkt varit nära på att ge upp flera gånger men plötsligt känner jag mig glad att jag fortsatte spela, för nu har jag roligt. Spelet har, precis som tidigare delar i serien, knappt någon utmaning men det är inget jag förknippar med God of War och därför inget jag bryr mig om.

Men då händer något. För en enda, minimal, del av spelet så tvingar det dig att bli bra. Den här punkten känns verkligen som att jag springer rakt in i en vägg med näsan före. Jag dör och dör och dör lite till innan jag efter cirka 50 försök bestämmer mig för att ge skiten en sista chans innan jag ställer det i hyllan för evigt. Då klarade jag det och kunde fortsätta, muttrande om att det är dålig design att så helt plötsligt stegra svårighetsgraden så mycket.

Jag förutsätter givetvis att spelet kommer avslutas på samma nivå och är därför lite negativt inställd till om jag ens kommer klara av det, men lyckligtvis går det tillbaka till serien gamla vanliga nivå enda till att spelet är slut efter en ganska rolig sista boss.

När eftertexterna nått sitt slut känner jag mig förvisso inte nöjd med spelet, men jag är inte heller missnöjd. Jag tänker att den största nyheten inför God of War: Ascension kanske kan höja mitt betyg upp till nöjd och bestämmer mig därför att testa multiplayern.

Jag skapar min karaktär ganska fort och efter en kort tutorial kastas jag in i spelet och möts av det tråkigaste jag någonsin varit med om i multiplayerform. Jag känner inte att jag vill gå in på några detaljer, men hack 'n' slash i multiplayer är ingen bra idé. Det blir därför bara 3-4 matcher innan jag ställer upp spelet på hyllan igen, medveten om att jag förmodligen aldrig kommer att spela det igen.

Sammanfattningsvis så är Ascension det sämsta spelet i serien, men det är ändå inte dåligt spel. Dock är det ett spel som bevisar att Kratos har gjort sitt och att man åtminstone ett tag bör skapa nya spelserier utan en arg flintskallig man i huvudrollen.

+ Plus
. Übersnyggt tekniskt
. För det mesta roliga bossar
. Att det finns multiplayer

- Minus
. Inte särskilt episkt
. Värdelös början
. Obefintlig story
. Multiplayern är inget att ha

Samlat betyg: 7.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10