Assassin's Creed III

Spelad version: PS3/PAL

Uppstå! Ur den brinnande hembyns glöd skall lönnmördarmästaren Connor träda fram. Hans kamp för frihet och rättvisa skall ta form och härdas i revolutionens lågor.

Först borde jag beskriva mitt förhållande till Assassin´s Creed-serien. Jag verkar var en av de få som älskade det första spelet med Altaïr, men ansåg Assassin´s Creed II vara sämre, främst för att Ezio var en mindre sympatisk karaktär, dock älskade jag den italienska geografin. Den blev ännu bättre i spelet AC: Brotherhood, då Rom var en perfekt stad att härja runt och lönnmörda i. Tyvärr sjönk spelserien ännu lägre i mina ögon med AC: Revelations, som trots sina försök att knyta ihop Ezios & Altaïrs öden i Istanbul, var det tråkigaste hittills. Nu har jag alltså spelat Assassin´s Creed III...

Det ord som jag förknippar AC III med, är modigt. Jag gillar början som Haytham Kenway på Londons Kungliga Teater & på resan över Atlanten, det är modigt att dra ner på tempot så mycket & under så lång tid. Gillar också att man har kvar de historiska informationsrutorna, men tyvärr har de skrivits på ett mer oseriöst & fjantigt sätt än vad jag minns från tidigare spel.
Assassin´s Creed III är närmast ett sandlådespel fyllt med massor av saker att göra, det finns bl a jakt, herrgårduppdrag, sjöfart, de förhatligt svåra "cowboyschacken" som jag ogillar starkt & tunnelutforskningen som är lång, trång & tråkig. Man kan inte anklaga Ubisoft för att stryka medhårs direkt, vilket är modigt!

Efter några timmars spelande av historien byter man huvudrollskaraktär, modigt, och vi får stifta bekantskap med indianättlingen Connor. Många har klagat över hur träig och intetsägande han framställs, men jag tycker inte det är så farligt. En sak jag gillar är att personen & historien får ta tid. Connor börjar som liten indianpojk, blir ung, hetsig lönnmördaraspirant, fortsätter som socialt geni som vinner Washingtons gunst, för att sluta som en gammal man i epilogen. Det tog tre spel för Ezio att göra samma resa! När Connor dessutom samarbetar & munhuggs med sin "onda" far, tycker jag han är ganska underhållande faktiskt. Får nästan lite Luke Skywalker/Darth Vader-vibbar av deras relation...

Det är modigt att det talas indianspråk i spelet, något som förstärker autenticiteten. Jag gillar också de historiska händelser & slag som man får uppleva i berättelsen. Oftast är det bara en liten äng eller en bro som skall försvaras, innan man förstår att det är ett känt slag i den amerikanska revolutionen, eller som när man kastar lådor överbord i Boston Teparty.
Överlag känns det som manuset har utvecklats iochmed far & son-relationen, där en Tempelriddare för första gången ordentligt får vädra sina åsikter, utan att bli nedstucken med kniv. Det bådar gott inför den eventuella kärlekshistorien i AC: Unity. Gillar också upplevelsen i fängelset & hängningen i kapitel 8, ett modigt & annorlunda upplägg vi inte sett tidigare.

Nu kanske det låter som jag tycker Assassin´s Creed III är suveränt. Men modigt är inte alltid lika med lyckat. Manusarbetet med Desmonds historia lyfter aldrig och slutet är en besvikelse. Så här i efterhand känns hela Desmonds berättelsebåge rätt meningslös. Dock är det största & allvarligaste problemet med Assassins Creed III alla buggar som finns på alla nivåer, inom alla områden. Det är inte modigt, utan dumdristigt att släppa en så halvfärdig titel!

Ta bara grafiken. Ibland är den väldigt vacker, med både sköna vinter- & sommarlandskap och läcker vädervariation, men så dyker alla dessa grafikbuggar, glitchar & fel upp.
Det hackar, river, man fastnar och saker poppar upp, det är "tears" & medioker grafik i många lägen & i mellansekvenser. Spelet är utvecklat i samarbete mellan 4 olika spelstudios, Montreal, Quebec, Bukarest & Singapore och jag får intrycket av att ju fler kockar desto sämre grafiksoppa.

Ljudet är bättre, men buggar finns även här. Röstskådespelet är helt okej, även om Nolan North i sitt sista uppträdande som Desmond inte tillåts göra något större intryck. Inte heller John de Lancie (Q från Star Trek!), som Desmonds far William, sätter några minnesspår vilket överraskar mig.
Musiken är pampig och framförs av Bratislava Symfoniorkester, men den är intetsägande och bytet av kompositör till Lorne Balfe har inte gett någon hörbar effekt. Jesper Kyd gjorde i mina öron mera stämningsfulla soundtracks till tidigare delar.

Spelkontrollen har aldrig varit Assassin´s Creed-seriens signum & inte heller denna gång. Jag kunde ibland nå nya nivåer av frustration med Connor ute i skogen. Det är nämligen så att man kan klättra i träd men inte i alla och det är inte alltid självklart vilka. Även hopp mellan grenar kunde bråka med mig ibland, samt osäkerheten om man skulle överleva ett hopp från en viss höjd eller inte. Kändes nästan slumpartat ibland.

Hållbarheten är god. Det är ju som sagt ett sandlådespel proppfullt med saker att göra, även om vissa saker är roligare att utföra än andra. Sjöuppdragen är roliga, även om de inte är så många, det finns klubbar med diverse olika uppgifter att utföra, som jakt, slagsmål eller tjuv. Allt är dock inte jätteskoj utan kan vara småsegt. Själv höll jag på ca 50 timmar med huvudstory samt en stor del av sidouppdragen. Dock orkade jag inte jaga 100 procents minnessynkning, ej heller spela multiplayer. Det var också tröttsamt med all förflyttning och många laddtider på det.

Sammanfattningsvis: Assassin´s Creed III hade potential att bli ett ganska bra & fräscht tillskott i serien med en ny protagonist, en ny tidsera, amerikansk kolonialhistoria samt en annorlunda, öppen naturupplevelse med indiantema. Tyvärr slarvas detta bort främst igenom en otroligt buggig speltitel, men även genom många tråkiga sidoaktiviteter som skall utföras. Det förhatliga Tower Defense-momentet från AC: Revelations är som tur var borta, men ersatt av "cowboyschack" & Fanorona t ex. Om du är ett stort fan av serien kan det vara värde att spela Assassin´s Creed III, men ha inga förväntningar, det är den sämsta delen hittills och dessutom gör Desmonds avslutning ingen glad.