Shadow of the Colossus (2005)

Har du letat efter ett spel som inte liknar något annat? Med dem maffigaste fighterna på marken, i sjöarna och upp i skyarna? Då har du kommit rätt alldeles rätt.

Mytologierna har lämnat från sig många häpnadsveckande verk som tyvärr är alldeles för omöjliga att existera. Men sådant går alldeles fint inom spelens rang. Särskilt då genierna bakom BluePoint Games står bakom en sådan gigantisk titel fyllda med kolosserna. Jag avgudade deras förra spel Ico som gav mig många eftertankar och känslor över att spela ett riktigt sagolikt mästerverk. Det är dock ingen enkel uppgift. Här kommer man få stå på darrande ben mot livs levande kolosser. Men inte vilka kolosser som helst. Dessa kan dyka i sjöar, öknar och även flyga. Så var redo på den stora uppgiften du ställs inför. Även om det handlar om något näpet som en liten flicka så kommer det vara en rejäl bunt strider som kommer vara oförglömliga och hållas i minnet länge till. Men aldrig kommer man nog vara mer känslosam över att ta kål på en stackars oskyldig varelse.

I ett land långt borta får se en rask ryttare på väg mot ett tempel. I famnen har den som står honom närmast. Enligt sägnen så kan man återuppliva små som stora från dödens ruin. När våran trogne rytt kommer fram lägger han flickan på altaret. Plötsligt får han skåda en ljusstråle och en röst med flera röster. Den mystiga rösten får veta av våran rytts bekymmer och bestämmer sig för att lösa problemet. Men innan den mäktiga guden kan göra sitt underverk kräver han en uppgift av rytten, som heter Wander. Om han ska lyckas återuppliva flickan, som heter Mono kräver han ett flertal uppgifter. Allt som allt behöver han döda sexton olika kolosser. I det här ödsliga landet har dem vandrat ut några oväsen, men nu kommer Wander med dunder och brak. Så, men hjälp av sin båge och svärd samt sin trogna häst ska våran hjälte rädda sin älskarinna. Var redo för ditt livs äventyr som både kommer få dig att hurra och samtidigt utbrista en tår för dem oskyldiga varelserna du tvunget ska döda.

I det ödsliga landet har Wander en karta till hands, men nyckeln till hur han ska hitta kolosserna är via svärdet. Genom ett enkelt knapptryck så kommer ett ljus från svärdet. Wanders svärd är det enda förmålet som har förmågan att kunna döda dessa giganterna. Så, förvänta er inte någon möjlighet till att uppgradera sin arsenal eller få mer förmågor. I ett ödsligt land som detta kan man endast konsumera divers frukt och ödlesvansar. Tyvärr är effekten på denna föda kortvarig och det dröjer inte förrens man är tillbaka till samma "stamina" eller "health" som tidigare. Ett gott tips är att döda tillräckligt många ödlor eller samla på sig rikligt med frukter så man lyckas få en uppgradering för sin hälsa eller energi. Något som kan verka enkelt blir till slut rätt tröttsamt då födan försvinner från platser man redan varit på. Även om många spelare skulle kunna uppfatta dem ödsliga ställen som tomma, tycker jag dem ger mer själ till spelet och dess namn.

Runt omkring de ödsliga landsmarkerna kommer man förr eller senare stöta på spelets huvudpunkt, kolosserna. Dessa gigantiska väsen kan först anses som helt oskyldiga, men sen börjar man stöta på allt fler vilda varelser som inte tvekar att attackera vid första taget. Guden med tusen röster, som heter Dormin ger dig bara ett fåtal ledtrådar. Men ledtrådarna ger inte lösningen på alla problem. Ibland så måste du klokt använda omgivningen. Flygande väsen kan breda ut sig sina vingar och det ger dig möjlighet till att gripa tag i vingen. Dykande väsen kan dyka upp från havet och ge dig en viss möjlighet att gripa tag i fenan. Det gäller att se till så man aldrig hamnar i ett hörn med noll återvändo. Med en enkelt slag kan kolossen ge dig en rejäl käftsmäll som du sent kommer att glömma. Det gäller även att se efter olika gömställen som man kan skydda sig ifrån. Huvudsaken är att du lyckas på tag i kolossens ljuskägla. Själva ljuset är det som håller kolossen levande och det måste man alltid fokusera på. När man pratar om striderna är det svårt att få fram dem som gett så mycket känslor och eftertankar. Oftast tycker man riktigt synd om kolosserna man dödar. Dem har ju inte ens gjort något.

Kring de ödsliga platserna kommer man förundras över hur stor spelvärlden egentligen är. Även om ett antal checkpoints förlättar din resa så är det svårt att inte stanna och beundras över skapelsen. Broar, strapaser, öknar, sjöar och berg. Hela spelet känns mycket som en perfekt resa till det perfekta paradiset. Bara en lugn plats med dem mest häpnadsveckande skapelserna. Då man pratar om de visuella bitarna så känns det lika fulländat som ett tusenbitars-pussel. Alla bitarna faller på rätt plats och skapar en oslagbar atmosfären som inte går att hitta i andra spel med samma djup. Just därför behöver man inte förstå att spelet är ett mästerverk genom att klara ut det. Man går redan igenom mästerverk efter mästerverk. Ett mästerligt projekt är det.

10/10

:cry:

Liten unga flicka
https://www.youtube.com/watch?v=9qY2MOe8j2M