Svenska
MEDLEMSRECENSION

Murdered: Soul Suspect

Skrivet av: AG Jati   2015-04-27

Möjligen det mest deprimerande spelet jag spelat på väldigt länge.

Min spelsamling består väldigt lite av det som går inom kategorin rysare/skräck. Främsta anledningen är att jag är lättskrämd. Väldigt lättskrämd. Det räcker för att visa en strupe som blir skuren av en kniv för att jag ska darra till. Eller det är snarare just den typen av skräck som är min största svaghet. Ibland kan en riktigt slaskig slasher-film gör mig väldigt chockad. Jag föredrar mer en klassisk rysare som Metropolis och Exorcisten.

Därför lät Murdered: Soul Suspect precis som det perfekta spelet för mig. Ha möjligheten att gå runt som en levnad vålnad för att lösa mordgåtor och prata med andra trevliga spöken, stora som små. Dessutom bär spelet på en hel del korta, men välgjorda pussel som öppnar nya scenarion. Så, med kontrollen som min enda lampa i mitt mörka vardagsrum gick jag på jakt efter en sadistisk seriemördare.

I denna språkhistoria får vi följa Ronan. En detektiv med ett kriminellt förflutet som är som hämtat från en valfri gangster-vers från rapparen Rick Ross. Ronan är på jakt efter en seriemördare som går under namnet "The Bell Killer". Tyvärr går allt snett då han fick upp honom på spåren. Klock-mördaren gjorde ett brutalt mord på Ronan och nu är han en vilsen själ bland alla andra andar som ett spöke. Nu måste han lösa sitt livs svåraste fall: Sitt dödsfall.

Det dröjer inte längre förrens man är upp i flera fall på spåren. I Ronans stad, Salem, finns många hemligheter som är långt ifrån glamorösa. Har man ett vakande öga lyckas man hitta ett objekt som leder fram till ytterligare ett mysterium. Lite synd då spelvärlden känns väldigt daterad och dessutom forcerande. Väldigt många fall man stöter på sker i trånga utrymmen där även den sämsta detektiven kan hitta alla ledtrådar.

På en del platser brukar man stöta på en och ett annat demoniskt väsen. Mycket är kopplat till spelets story om dem som valde den mörka sidan. Även om det blir extremt repetitivt känns det som att man gör nytta då man är ett spöke istället för att bara vandra runt. De mer "goda" andarna ger en trevlig pratstund där man får veta mer och mer om Salem som spelvärld och vilket sorts folk som levt i staden.

Spelets starkhet är dess atmosfär. Den ger inte en chockfaktor tretusen utan känns mer fyllig. I Salem är det alltid nätter och epidemier som drabbar dess befolkning. Square Enix gör ju inte rysare på daglig basis, men detta är faktiskt bra i jämförelse med urvattnade skräckisar vi fått under åren som gått. På många plan känns det som att man är en klassisk skräckfilm man går igenom scen för scen.

Nu kanske det känns som att jag verkar för snäll mot detta hatade spel. Men i ärlighetens namn, innehåller det verkligen så många minus för att göra det ett dåligt spel? Spelets story är intressant. Dem flesta av röstskådisarna gör en klart godkänd presentation. Sen så var letandet efter ledtrådar en fröjd när det lyckas proppa in så mycket material på en och samma plats. Tack Square Enix för att ni skapade en något skaplig rysare!

Betyg

Spelkänsla: 7/10
Grafik: 6/10
Ljud: 8/10
Kontroll: 6/10
Karaktärer: 7/10
Story: 8/10

Overall: 7/10

+Ett spännande och nyskapande äventyr som spöke
-Alldeles för lätt

ALL OFF THE LOVE WE GENERATE!
https://www.youtube.com/watch?v=Rd0GWmkWwcE

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10