Dreamfall: The Longest Journey

En mycket bra fortsättning på världens bästa(?) spel.

Precis som det första spelet är det stämningen som är det bästa med spelet. Och det som bidrar till detta är främst rösterna och musiken. Soundtracket är fantastiskt och jag lyssnar på många av låtarna nästan dagligen.
En annan sak som jag älskade med det första spelet var handlingen. Och den är inte mycket sämre i Dreamfall. Spelet tar sin början där ettan slutade så därför kan det vara lite förvirrande om man inte spelat det första spelet. Många karaktärer och platser återkommer men det ser jag inte som något minus.
De två sakerna som skiljer de båda delarna mest åt är pusslandet och kontrollen. Första delen var ett ganska klassiskt peka & klicka spel medans Dreamfall lutar mer åt "moderna" äventyrsspel hållet. Detta gör att det finns en del strider i Dreamfall och pussel segmenten är färre. Det som gör att Dreamfall är sämre än sin föregångare och inte riktigt kan aspirera på det allra högsta betyget är att action inslagen helt enkelt inte är särskilt bra.
En annan tydlig skillnad är förstått grafik. Dreamfall har inte nån grafik som slår en ur stolen men designen är något av det bästa jag sett i spelväg. Särskilt i Zoë har Funcom skapat den bästa spel karaktären någonsin.

Mitt tips är att ni springer och försöker hitta ett exemplar av det första spelet och sedan spelar igenom detta. För om ni är det minsta intresserade av äventyrs spel är detta ett måste.
Nu får vi bara hoppas att Funcom lyckas med ännu en uppföljare.