Super Paper Mario

Super Paper Mario är ett spel som brottas med sig självt.

Konceptet är smart och tanken finns det. Det är i grunden roligt att spela MEN sen finns dessa mycket irriterande moment, tex onödiga irriterande spelmoment, som bara förstör upplevelsen och gör så att man lägger ifrån sig kontrollen. För när ett spel börjar kännas so mett jobb och man tänker "jag borde ju klara det där spelet" så känns det inte lika kul längre.

Spelet är grymt obalanserat, det finns fruktansvärt fuskiga sätt att klar bossar på och ibland är en vanlig fiende lättare att dö på en en boss.

Men trot s alla minus så finns det en storcharm över spelet.

När varje ny bana ritas upp innan man går in i den ler man. När surelistisk svamp-matte är ett lika vanlig förekommande fenomen i himlen som moln, ler man.

Och att bygga upp pussel på 2D till 3D känns faktiskt riktigt bra gjort, även om det inte gjort så bra som det skulle kunna göra.

Huvudstoryn är inte så värt spännande, men all humor i spelet är underbart, som när en stor robot hakar upp sig och försöker göra ctrl-alt-del eller när man träffar kameleont nörden första gången.

musiken kan man lyssna på, men man nynnar aldrig med.

Trots sina minus är grunden riktigt bra. 2D till 3D är kul och humorn är underbar.
Intelligent Systems kommer undan med en 8 denna gång, men bara denna gång!