The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay

Förvirrad och skakad känner jag mig i början. Totalbevakad. Vakterna tar ett par steg framåt och jag lyckas "smyga" mig ner i en lucka ned mot kloaksystemet med en massa vassa och brutalt skadliga shotgun kulor vinande runt kroppen. Här börjar min resa tillsammans med den råbarkade, flyende fången - Riddick.

The Chronicles of Riddick har en fantastiskt trevligt intro där jag leds in i fängelset Butcher Bay. Utvecklarnas namn kommer sakta upp i jämn och staplande takt. Samma supersega och orädda takt som Riddick stapplar in i fängelset. Det värsta fängelset i galaxen. Alla kategorier.

Man börjar spelets första timmar genom att utföra enklare smygande dödarmanövrar vilket innebär brutna nackar, greppattacker och att man med rätt tajming kan använda motståndarens vapen emot honom.

Jag märker snabbt att jag som Riddick har övertaget i mörker. Man kan se onaturligt bra där och han reagerar snabbt på ifall han är osedd av fiender och helt gömd i mörkret vilket gör att man kan ligga kvar och vänta på sega vakter med ett stort lugn och planera sitt överfall. Man kan nocka ut motståndare genom att lugnt släppa taget från ett överhängande räcke, skjuta dom i närstrid med deras eget vapen och använda nävarna på olika sätt samt smidigt och naturligt blockera slag.

När äventyrsdelen blir mindre koncentrerad och när jag fick grepp om ett skjutvapen så blev det andra bullar. Man kan med rätt taktik rentav skjuta ner tre fyra fiender utan att förlora allt för mycket liv när man springer ut oskyddad emot dem, men det har sitt pris. Livet sjunker drastiskt och det senaste skadade höjs upp som det tydligen ska vara på riktigt. För när man blir skuren eller skjuten (icke dödligt då) så kan det hända att såret börjar läka en aning eller blöder ut tillräckligt för att man ska kunna återhämta sig en smula.

Det är lite överdimensionerat i spelet, men fungerar fint och är extremt bekvämt. Dessutom så kan man då och då hitta häslostationer där man kan trycka in en del för att den ska kunna läkas inför en storstrid eller när man precis överlevt en sådan.

Spelet är sedan efter dom här tidiga stadierna väldigt varierande i designen och både smygare och skjutare kommer att vara nöjda efter den här spelupplevelsen. Musiken är fantastisk, ljudeffekterna briljerar och röstskådespelet samt karaktärerna är fantastiska. Spelet är utöver det här fantastiskt roligt att spela och innehåller bra bossar och ett fantastiskt bra slut enligt mig - jag var helt chockad när det begav sig och är det fortfarande vid bara tanken.

Det här är det överlägset bästa filmlicensspelet någonsin och det enda jag saknar är möjligtvis lite extra nivåer eller ett poängläge där man kan testa sina färdigheter på en liten bana samt träna lite på Riddicks tricks. Multiplayer behövs faktiskt inte för spelet är så pass bra ändå utan den extrafunktionen.

The Chronicles of Riddick: The Assaullt on Dark Athena kommer troligen sent i år och det kommer att innehålla det här spelet samt en uppföljare, men eftersom Starbreeze har varit tysta ett bra tag så kanske det endast blir en regelrätt uppföljare på Butcher Bay istället. Jag hoppas att dom får till multiplayerläget och att grafiken är en del bättre än det här spelets, trots att det fortfarande är vrålsnyggt efter snart fyra år på marknaden.