The Outfit

Ett fel räcker.

Tre stycken hjältar som får alla svåra uppdrag. Kapten Deuce Williams har en pistol och en bazooka från början. Thomas ("Mac")Macintyre är utrustad med ett gevär och en eldkastare medan John Davis (J.D,) Tyler bär på ett gevär och en hagelbössa. Alla kan kasta granater. Vem som är bäst beror lite på det väntade motståndet. Deuce, t.ex. är bra på att ta ut bepansrat motstånd medan Mac kan ta ut stora grupper av personer. När du erövrat vapensmedjan, verkstaden eller radiotornet är nazisterna sugna på att återta stället så att de får en fördel vapenmässigt. Då gäller det att ha placerat ut försvar i form av maskingevär och kanoner som håller fienden borta.

Inledningsvis börjar allt som en actionfilm. De tre hjältarna presenteras när de tar sig in i ett nazistbo. Från början har man tillgång till en ganska stor summa pengar. Dessa används för "Destruction on demand." Beroende på hur mycket pengar och vilka punkter man erövrat går det att köpa allt från maskingevär på stativ (skytt medföljer!) till pansarvagnar med missilställ och massiva bombanfall med flyg. Även mellanscenerna känns som en actionfilm som faktiskt har en handling, en röd tråd rätt igenom hela spelet.

Personerna är tuffa och buffliga med kaxiga kommentarer. Fordonen är välmodellerade och hela miljöerna ser ut som en tecknad actionserie. Man rör sig med vänstra styrspaken och siktar med den högra. Så länge jag rör mig på marken går det hyfsat. Det går också att huka sig, som förbättrar prickskyttet och AI:n som försvarar "ditt" ställe tar ut fientligt anfall på ett bra sätt. Det är inte bara att leka Rambo och ösa på allt man har då kassan kan sina utan det gäller att välja hur mycket man vill köpa extra. Nu låter det som ett stort "Men..." ligger på lur här, vilket är precis vad det gör.

Men...varför går det inte att styra fordonen? När det är en så pass viktig del av spelet att kunna styra sitt fordon är det väldigt dåligt gjort. De vinglar hit och dit och en vanlig vänstersväng med en jeep kräver ett kunnande som hos en stridspilot. Många gånger blev jag sprängd i bitar för att fordonen var så kassa att styra. Sedan är det en annan sak. Jag tänkte hoppa ur fordonet innan jag blir sprängd, ett hundratal gånger. Lika många gånger som jag hoppat ur blir jag sprängd innan jag hinner röra mig en meter.

En annan sak jag känner mig riktigt gnällig över är att det inte går att byta hjälte förrän jag dött med en. Dessutom är det ofta svårt att veta när kanonen/maskingeväret har svalnat tillräckligt för att kunna skjuta igen. Dessa två saker skulle jag kunna ha överseende med. Det går inte att räta upp höljet i linje med kanonen. Måttet är rågat, särskilt när bilen far åt ett håll och siktet åt ett annat. Det går heller inte att stanna på ett ställe och slakta mängder om du får ont om kosing utan då sitter du där med skägget i brevlådan.

Summering: Hade det inte varit för en hyfsat intressant story, den tecknade stilen och de roliga kommentarerna hade det fått ännu lägre betyg. Idéerna var roliga. Fordonen, vapen och miljöerna var välgjorda - så långt en 8. Men...när jag svurit hela spelet igenom över de tröga clownfordonen och idiotin att ta ut stridsvagnar med standardvapnen så är det bara...regn hos mig när fordonskontrollen är nere på en 4.

Fast solen skiner på varje bana har jag lust att stoppa det där solen aldrig skiner. Jag har klarat det en gång och det var en gång för mycket. Totalt: 6/10 som är ett genomsnitt av kontrollen (8 hos personer, 4 hos fordon)