Vietcong 2

Pterodon återvänder till Vietnams djungler i uppföljaren till Vietcong! Ali har satt på sig hjälmen och grabbat tag i sin M-16.

Vietnamkriget är otroligt intressant. Jag vet inte om spelföretagen insett än att det andra världskriget är lika överexploaterat som mitt datorbord, och jag sätter en femma på att de inte har gjort det, för att andra världskriget har skildrats inom spelvärlden fler gånger än vad jag kan räkna. 2003 flög en B-52:a över alla kontinenter som finns och släppte en bombmatta med exemplar av Vietcong, ett FPS som utspelar sig i Vietnams djungler, 1967 - och det var riktigt kul. Cirka 2.5 år senare flyger B-52:orna över våra kontinenter ännu en gång och släpper uppföljaren i täta bombmattor.

Vietcong 2 utspelar sig i februari, 1968. Det börjar bra. Huvudrollen, kapten Boone, ligger på en av den lokala bordellens många sängar med en hora (utvecklarna var dock roliga nog att inkludera scenen med takfläkten som inleder filmen Apocalypse Now), minglar med sina medsoldater och till slut eskorteras av en menig för att få träffa sina befäl. Sedan beordras man att eskortera en journalist till en fest i stadshuset i Hue under Tëtfirandet. Som de tre tidigare Tët-helgedagarna så förväntade man sig att allt skulle bli skönt med eldupphör - som vi alla vet så skulle det vara meningslöst att basera ett FPS på Tëtfirandet. Det väntade för den som kan sin historia händer; nordvietnameserna anfaller då jänkarna och sydvietnameserna är oförberedda, och det bäddar för en jävligt blodig natt!

Okej, spelet börjar med att jag springer runt i stadshuset och letar efter ett vapen. Jag får en Colt .45:a, och försöker navigera Boone genom ett arkiv med högar av papper överallt. Dock så måste man ju komma ihåg att högar med papper kan till och med stoppa stridsvagnar, så Boone fastnar pappershögarna, som instinktivt skriker åt mig att springa labyrint genom allt jävla papper. Sedan möts jag av en nordvietnames med k-pist och mördarhumör! Ingen FPS:are tvekar - jag gör fem hål i honom och tar upp k-pisten. Den fjollige journalisten bakom mig plockar upp en pistol från liket efter att Boone beordrat honom att göra det med en konversation som Boone verkar ha hört - och inte jag. Så fort Boone beordrar journalisten att plocka upp vapnet så vägrar journalisten. Det hör jag inte - Boone beordrar honom en gång till att plocka upp puffran, och då gör han det. Hur fan hörde han det? Hursomhelst, det fortsätter med att jag skjuter mig fram genom byggnaden och når bottenvåningen. Så smart som jag är så skjuter jag sönder ett fönster vid porten och skjuter ihjäl tre stycken vietnameser i en fem-mannagrupp. Jag kastar mig ned mot marmorgolvet efteråt för att undvika fiendeeld. Onödigt - jag blev inte ens beskjuten. Jag ställer mig upp och skjuter ihjäl de resterande fienderna och tar mig sedan ut ur byggnaden för att hoppa in i en rosa Cadillac och skjuta allt som rör sig medan journalisten brakar iväg. Lättare sagt än gjort - Pterodon har nämligen bestämt sig för att skicka vietnameser från två håll. Ett helt jävla FNL-regemente från ett håll och en enda vietnames från ett annat. Have fun - killen som är ensam dödar dig lika snabbt som det där regementet. Spelet fortsätter med att man hamnar i en militärbas där man ska försvara området med en M60-kulspruta från en FNL-attack, där de använder sig utav självmordsbombare i lastbilar och anstormande vietnameser (Full Metal Jacket...). Jag skjuter ihjäl soldat efter soldat, jag spränger lastbil efter lastbil som gör en Houdini och går upp i rök någon sekund senare för att sedan ta mig till nästa steg till spelet.

Något som slår mig är att djungelmiljöerna är nästan helt utraderade. Som amerikan får man endast strida i Hue mot extremt bitska vietnameser, och som vietnames får man skjuta ihjäl jänkare och sydvietnameser i byar och djungler. Om de åtminstone skulle balansera det skulle de ha gjort FNL-kampanjen längre än fem uppdrag.

Grafiken är halvdan - och då menar jag riktigt halvdan. Vissa texturer är rentav kräkframkallande, medan vapnen är faktiskt ganska snyggt modellerade, och vissa väldigt lockande, så som en trombonpuffra (dålig direktöversättning från "Trombone Gun" som den heter i spelet), en schabrakare från 1800-talet som laddas genom mynningen. Rätt snygga djungelmiljöer också. I överlag är dock spelet rätt fult, med betoning på stadsmiljöerna.

Ljudet är helt okej. Vapenljuden är adekvata och det finns ganska bra musik i spelet också, som bidrar till helhetskänslan. Soldaterna spyr ut svordomar, könsord och rasistiska termer i stadiga strömmar - jag bör kanske också göra det över detta spel som besvikit mig så mycket.

AI:n är skit. Fienden är stendum och skulle hellre tänka på porr än att skjuta tillbaka när du lägger ned precisionskott med din M-16 mot dem.

Men Vietcong 2 är dock inte en hel klump av skit trots allt. Mellansekvenserna är ganska snyggt gjorda. Spelets multiplayerdel är helt okej, där man finner alla de klassiska spelsätten; deathmatch, team deathmatch, Capture the Flag, King of the Hill och så vidare. Själva stadsstridsupplägget är respektabelt gjort och ordersystemet är även utvecklats men lider ändå av några brister som inte fanns i förgångaren. Du kan beordra dina soldater att röra sig till vissa punkter eller lägga ned verkanseld mot fienden - Brothers in Arms-vibbar. Dock så kan man inte individuellt kalla på alla sina soldater. Man kan endast kalla på vapenteknikern och sjukvårdaren, men inte de "normala" killarna i gruppen som i föregångaren (med "normal" menar jag Hornster, som kan endast hålla fienden i schack med sin feta M-60 och inget annat).

Även om du skulle spela spelet på en riktig monsterdator så undgår man inte utvecklarnas dåliga optimering av spelet som lider av tillfälliga krascher då och då och framedrops här och där.

Sammanfattningsvis, så kan man säga att Vietcong är ett dussinspel som utspelar sig under ett i praktiskt taget oanvänt Vietnamkrig som fått mig att bli riktigt besviken. Jag vet inte varför Pterodon bestämt sig för att göra föregångaren ett riktigt bra spel och uppföljaren ett ganska ruttet. Spelet lider av många brister men har samtidigt några förtjänster som räddar det från ett bottennapp. Köp det om hittar det för cirka femtio spänn. Allt annat är för mycket. Du har blivit varnad.

--------------------------------------------

Grafik: 5
Spelbarhet: 3
Ljud: 6
Hållbarhet: 5

Positivt: snygga vapen, okej ljud, intressant upplägg, sjyst musik.

Minus: dåligt optimerat, medioker grafik, undermålig AI, ibland lite väl för svårt.

Slutsats: en medelmåttig Vietnam-shooter.

Testdator:

Processor: AMD64 X2 4400+ Dual Core
Moderkort: ASUS M2N-SLI AM2 moderkort
Grafikkort: GainWard NVDIDA 7950GT, 580 mhZ GPU, 256 MB DDR3.
Internminne: 2 GB TwinMOS 667 mHZ (körs på Dual Channel).
HDD: 250 GB WDC, 7800 RPM.