Far Cry

Detta är recensionen av PC-spelet Far Cry, vilket inte ska sammanblandas med Far Cry Instincts och dess efterföljare. Far Cry till PC utvecklades av Crytek, medan efterföljande konsollspel utvecklades av Ubisoft. Dessa har ingenting med ur-Far Cry att göra och är väldigt usla.

Jack Carver, f d legosoldat, kommer till en paradisö när allt går åt helvete. Den elake Dr Krieger är hjärnan bakom skapandet av några mutantmissfoster som i slutändan är tänkta att bli den ultimata supersoldaten. Nåja.

Grafiken i Far Cry är väldigt bra, speciellt när spelet var nytt 2004. Fysiken är jag också nöjd med, det är fina rag-dolleffekter så jag brukade skjuta på döda kroppar för att se hur de reagerade.

Spelmässigt är Far Cry ett standard-FPS, även om banorna i början och i mitten av spelet är relativt öppna med lite djungel och stora vattenytor. Det finns de gamla vanliga vapnen inklusive bilar, båtar och en stor kniv.

Här kommer vi till spelets svaghet: inomhusmiljöerna. Svårighetsgraden stiger drastiskt i dessa nivåer jämfört med utomhusditona då man oftast får slåss mot monster istället för de gamla vanliga hjärndöda människosoldaterna. En viss klaustrofobisk DOOM 3-känsla infinner sig också.

Dialogen och storyn är i övrigt rätt primitiv men charmig. Jack Carver är en sympatisk spelhjälte, Doyle hans trogne vapendragare. Val är också bra.

Multiplayer-delen är lite mager (FFA, TDM, Capture the flag), men vägs upp av den hemtrevliga känslan. Det finns i princip ingen som spelar Far Cry online så man möter alltid samma personer. Detta skapar en samhörighet.

Med spelet följer också ett program för att skapa sina egna banor. Detta program kraschar oftast datorn och är användarfientligt i allmänhet. Lyckligtvis påverkar detta inte själva spelet - i själva verket finns det ingen länk till programmet i spelets huvudmeny så man får själv leta reda på det via Filhanteraren eller liknande.

Att man kan skjuta grisar och köra Humvee är ytterligare plus i den här stabila halvrälsskjutaren.