Naruto: Rise of a Ninja

Jag brukade vara en Naruto-nörd. Hade sett alla avsnitt, läst alla kapitel, kunde alla jutsus. Hade tom en massa Naruto-grejjer, såsom två headbands, Kakashis handskar, ett vristband, och, ja, skorna de har på sig i serien. Jävligt sköna skor faktiskt. Jag har även, under ett svagt och otroligt pinsamt ögonblick, cosplayat som Kakashi.

Sedan dess tonades mitt intresse ned, men då jag nyss köpte ett 360 fick jag upp ögonen för Naruto:Rise of a Ninja. Tanken på att springa runt fritt i konoha var en lockande sådan, speciellt med tanke på att de tidigare Naruto-spel jag testat var alldeles för linjära.

Så jag köpte det. Och spelade det. Och älskade det. Visst, det är segt i början när man knappt kan någon jutsu, bara kan hoppa enkelhopp, etc. Men efter någon timme lossnar det, och i slutet av spelet hoppar jag runt genom hela Konoha, världsvan som fan. Jag har allt. Har klarat alla race, hittat Konohamaru otaliga gånger, levererat alla nudelpacket, sexat upp alla kärlekstörstande killar med Sexy no Jutsu. Har klarat hela spelet. Och trots detta har jag fortfarande kul.

Potentiella irritationsmoment finns dock. Spelet kan kännas lite upprepande vissa gånger. Även de kassa amerikanska rösterna irriterar otroligt mycket. Men som tur är finns det en patch att ladda ner gratis på LIVE som ger dig japanska röster, något jag gjort. Funkar smidigt. Det finns äve en gratiskaraktär att ladda ner till flerspelarläget, Shikamaru, plus en hel del att köpa till, vilket skall göras snart.

Och därmed kommer vi till en annan av spelets stora behållningar; online-stödet. Forest of Death-läget där du måste kämpa dig upp i listan och inte får förlora en enda gång är otrloligt kul. Och att man kan spela som seriens absolut grymmaste karaktär, Rock Lee, är en av spelets stora behållningar.

Den största tjänsten spelet gjort mig är att den har gett mig mitt Naruto-intresse tillbaks. Håller på att komma ikapp i serien nu.
Och det var i ärlighetens namn länge sedan jag hade såhär pass kul med ett spel. Faktiskt.