Gears of War
Vi har tre färger att bjuda på: brunt, grått och rött. Det bruna är marken, det grå himlen och de förfallna byggnaderna, det röda blodet som flödar ur din kropp. Inga lekande barn, inga flanerande kvinnor, inget hopp om överlevnad: välkommen till planeten Sera.
Allt är skit och det blir bara sämre sjunger DLK, och det stämmer bra in på Marcus Fenix situation i början av Gears Of War. Ut ur ett vidrigt fängelse och in i ett hopplöst krig där den sista resten av mänskligheten försöker stå emot en värld av obevekliga monster: de grymma Locust.
Gears Of War handlar om tre saker: ta skydd, skjuta och betrakta den härliga grafiken. Det är tungt, hårt och krävande. Ljudeffekterna känns i hela kroppen, den nergångna världen tränger sig på dig som om spelet var i 3D och striderna är intensiva och hypnotiserande. Kontrollen är smidig, men framför allt systemet att ta skydd skulle behöva förbättring.
Gears Of War är framför allt ett tvåspelarspel. Med en kompis i soffan och skärmen delad blir Marcus och Doms helvetesvandring in i fiendeland lättare att bära. Jag vill påstå att ni kommer att bli bättre vänner av denna upplevelse. Det är nästan som när man delat en svår upplevelse i verkligheten, och kommit närmare varandra.
Att spela genom kampanjen ensam är inte lika roligt. Det fungerar på det hela taget bra i de bitar av spelet när samtliga fyra soldater i gänget är samlade, men när man saknar sin mänskliga medspelare desperat när Marcus och Dom på egen hand ska göra upp med fienden.
Visst skötar han sig som en soldat i vissa passager, men alltför ofta springer han rakt in i fienden eller sitter med ryggen till och trycker i ett hörn. Ibland är han så dum så att det känns som jag spelar med en Sony-fanboy som försöker göra narr av spelet. Det gäller framför allt bosstriderna. Där är Dom rent av skadlig och det är nästan en lättnad när han tar självmord. Han använder fel taktik, fel vapen, och saknar helt överlevnadsdrift. - Kan ingen säga åt den här galningen att vi kommit till slutbossen?! - Hur skulle det vara om du tog det lite lugnt, Dom, se hur jag gör för att bekämpa bossen, och ger lite assistans?
Det finns ett system att ge order till sina medsoldater, men det är väldigt trubbigt och oftast vägrar de ändå att lyda. Nog för att moralen är låg efter alla dessa år av krig, men det här är väl ändå att ta i?
När man spelar ensam blottas alltför väl spelets stora svaghet: storyn. Ja, det finns ingen story. Upplägget är att för att besegra fienden ska männskorna använda X, men för att kunna använda X måste de först använda Y, och Y är ute på villovägar. Bara att traska iväg och leta alltså. Det finns ingen karaktärsutveckling, inga spännande vändingar, och bara ett par ynkliga glimtar till något som liknar backstory.
Mellansekvenserna är snygga och välregisserade, rösterna är bra och ansiktsuttrycken trovärdiga. Synd bara att man satsat så mycket krut på något som inte ger några känslor till spelaren.
Grafiken är verkligen underbar i Gears Of War. Framför allt i teknisk bemärkelse. Karaktärsdesignen är rent vidrig. Vilket är medvetet från Epics sida. Marcus och hans mannar är karikatyrer, parodier på uppblåsta, genmanipulerade supersoldater; det logiska resultatet av en värld som bara vet krig och inget annat. Gears Of War visar tydligt vad som händer med ett samhälle som enbart satsar på krig: det är dålig smak, dålig stil, överdrivet, pompöst och hopplöst.
Problemet är att Epic inte gör något av detta intressanta upplägg: det blir som att stirra på en skämtteckning i tio timmar. Till sist har man till och med glömt poängen.
Gears Of War är ett välgjort och underhållande actionspel. Som tvåspelarspel rockar det. Online är det en fröjd. Med spelets upplägg faller sig lagmatcher naturligt: fyra Gears mot fyra Locust ger snabba och roliga matcher. Spelet har vettiga achievements, i så väl kampanjläget som online.
Men det finns stora möjligheter till förbättringar till uppföljaren. En story, levande karaktärer, bättre ordermöjligheter, bättre system att ta skydd, smartare dataspelare och ett fyraspelarläge skulle inte sitta fel.
Gears Of War är en hård, tung, intensiv upplevelse så länge det pågår, men när jag stänger av konsolen känns det som om hjärnan varit på standby. Jag får inga idéer, ingen inspiration av det här spelet. Gears Of War är som att spela Final Fight i HD-upplösning. Underhållningsvärdet är högt, men jag skulle tveklöst uppskattat det mer om min ålder hade varit ett antal pinnar under dess rekommenderade åldersgräns...
Fördelar: Tung och intensiv upplevelse, toksnygg grafik, härligt tvåspelarläge, underhållande online, bra achievements
Nackdelar: Ingen story, dåligt ordersystem, hemsk karaktärsdesign, bitvis puckad medhjälpare när man spelar ensam
| Mitt betyg: | 7/10 |
| Samlat betyg: | 9.5/10 |
- Format:PC, Xbox 360
- Genre:Action
- Utvecklare:Epic Games
- Utgivare:Microsoft
- Antal spelare:1-2
- Premiär:17 november 2006
Vad tycker du om Xbox One hittills?
Förstår varför du belönar spelet med sju av tio och du förklarar dig själv bra och det ska du ha kudos för. Troligtvis den bästa recensionen som jag har läst av en användare här på Gamereactor, tack och bock.
Jag är så trött på folk som ger spelet 10/10 med stort plus på saker de säkert inte ens har brytt sig om utan gör detta bara för att de tycker att spelet är i överlag så otroligt bra.
Jag t. ex. älskar MGS4 men jag är inte så trångsynt att jag inte kan se de uppenbara bristerna i spelet.
Och en story är inte så betydelsefull för ett actionspel. Det är fortfarande inte viktigt men jag prioriterar inte det i ett actionspel.
För att reda ut det här med story: Du är soldat - döda fienden är ingen story, av samma anledning som du är rörmokare - laga ett rör inte är en story. Du är en soldat som inte lyder order för att rädda sin far är däremot början på en story. Det mest intressanta i Gears Of Wars värld verkar ha hänt innan och efter själva spelet, och det känns väldigt bakvänt i min mening.
Half-Life: en vanlig dag på jobbet råkar du öppna en portal till en helvetsdimension och plötsligt är det monster överallt.
Det väcker två frågor: 1) Vad är det egentligen som händer? 2) Hur tar jag mig levande ur det här?
I och med att spelaren är medskyldig till katastrofen känner man sig mer emotionellt knuten till spelet.
Sedan följer flera vändningar: kommandosoldaternas intåg och frågan vad den mystiske portföljmannen har med saken att göra...
Halo: Combat Evolved börjar med att man kraschar på den främmande ringvärlden.
1) Vad är det här för en märklig värld?
2) Hur tar jag mig levande härifrån med livet och Cortana i behåll?
En story börjar med Förändringen - experimentet i Half-Life, kraschen i Halo. Världen omkring är med ens helt annorlunda, vilket leder till en konflikt, som trappas upp, ända tills vi kommer till Slutstriden. Slutstriden är en logisk följd av Förändringen. När vi lärt oss vad Halo är och tagit oss därifrån är spelet slut. Kriget mot Coventant är inte storyn i Halo. Det är inramning.
Metriod Prime har en story som liknar Halos. Du kraschlandar på en okänd ruin-planet.
1) Vad har egentligen hänt här? 2) Hur överlever jag?
1) är en i stort sätt valfri genomgång om civilisationens undergång 2) är att uppdatera dräkten och samla sina vapen och förmågor. Förändringen i Metroid Prime är egentligen att dräkten förlorade alla sina förmågor.
Dräkten komplett = spelet slut.