Svenska
MEDLEMSRECENSION

Metroid Prime

Skrivet av: Mekuso   2008-07-24

Metroid Prime är ett spel som vänder sig till en ganska snäv målgrupp, nämligen gamla Nintendofans som aldrig tyckt om Dual-Analog. Spelet kan ses som ett enda stort "fuck you" till hela FPS-genren, och alla som gillar FPS på konsol kommer sannolikt inte ha något till övers till Metroid Prime, men det är inte bara det som gör spelet unikt. Det är nämligen mycket reaktionärt, och under modern och vacker grafik döljer sig ett spel som liknar gamla hederliga Super Metroid mer än något annat, och som ignorerar mycket av den lyx som moderna spel vanligtvis ger spelaren. Ett exempel på detta är det trolösa sparsystemet, där man måste gå till speciella sparstationer för att spara. Detta hade inte varit något problem om man alltid visste var dessa låg och inte garanterat gick i kvav om man råkade missa en på grund av den substantiella svårighetsgraden och branta inlärningskurvan.

Ett annat exempel är den ensamhet som man kan säga att spelet har som ledmotiv. Spelet innehåller inte ett enda vänligt ansikte, det är bara du och planeten och en herrans massa rymdpirater som vill ta ditt liv, och när man landar på planeten Tallon IV är det helt upp till dig vad du vill gripa dig an, det är bara att botanisera bland spelets olika världar och utforska vad du vill. Om du har de rätta föremålen, det vill säga.

I början av spelet förlorar Samus alla sina standardkrafter, och större delen av spelet är Samus konvalescens, vilket sker genom att man på nytt samlar ihop de föremål hon i början förlorade. Man får dock även nya krafter, några som var med i Super Metroid (som utspelas senare) och några helt nya. Dessa föremål är oftast placerade på ett sådant sätt att man konstant ser platser där man hade behövt ett nytt föremål de tio minuter innan man faktiskt får föremålet, vilket både ökar viljan att fortsätta spela tills man får tag i det och hänförelsen man upplever när man väl får det.

Spelet går ut på att hämta tolv artefakt till en pagod nära platsen där Samus landade, för att öppna vägen till roten till ett radioaktivt gift som förtär planetens ekosystem. Roten till detta onda är Metroid Prime, en metroid som "kamperar ihop" med en leviathan, en varelse som själv utsöndrar Phazon i stora mängder. Resultatet av denna symbios är ett stort och skräckinjagande monster.

På tal om skräckinjagande monster kan man inte undvika att nämna Metroid Primes storslagna bosstrider. Du kommer att fascineras av några av dem, det kan jag nästan lova. Designen är gjord på ett sådant sätt att hybris nästan alltid leder till döden. Bossarna ska skannas, deras mönster ska läras in, en stridsplan ska projekteras och deras svaga punkter skall anfallas för massiv skada först efter att de exponerats.

En av de saker som gör Metroid Prime unikt är sättet spelet gör Samus visir till en del av världen. HUD:en "rör sig" på skärmen då Samus tittar åt olika håll, vattenånga kondenserar på visirets yta, fienders kroppsvätskor fastnar där, regnet rinner vackert av och om ljuset kommer precis rätt kan man se Samus egna ansikte reflekteras i visiret. Snacka om pjosk när det gäller detaljer, och då har jag inte avslöjat en särskilt stor bråkdel av dem i denna recension.

Man påstöts hela tiden av att vara Samus Aran, vilket man verkligen saknar då man sätter på Halo efter några timmar med Prime. Där känner man inte sig som någon särskild, luften ger alldeles för klar sikt och du känner inte att du ser precis det som Master Chief ser. Du känner dig inte som honom.

Musiken i Metroid Prime är, trots att den är helt och hållet i MIDI-format, komponerad med bravur, och det dröjer många timmar innan den loopande musiken känns frustrerande, vilket är en bedrift i sig med tanke på hur länge man kan komma att lyssna till samma melodi om man fastnar i ett svårt pussel.

Metroid Prime är ett äventyrsspel. Alla som påstår att det är ett FPS har inte spelat spelet. Det här liknar Zelda hundra gånger mer än Halo, punkt slut, och alla som anser annorlunda vet inte vad de pratar om. Gameplayet är flagrant betonat på famlande i enorma världar, samlande av föremål och pussellösning. Strider finns det gott om, men även dessa är lite pusselbetonade, då de oftast kräver mer taktik än att bara sikta och skjuta, och det förstnämnda, som är en helt central del av varje FPS, saknas helt och hållet i Prime, då siktet sker automatiskt, och fiendernas utmaning kan läggas i själva stridstaktiken och vapenvalet istället för spelarens förmåga att sikta på dem. Att kalla Metroid Prime för ett FPS är ekvivalent med att kalla Super Mario 64 för ett actionspel. Samma perspektiv, annan genre.

Kontrollerna i Metroid Prime känns till en början krystade och förvirrande, men snart upplevs rymdpiratsmord och skattjakter helt osökta, och endast Metroid Prime 3: Corruption kan skryta med ett bättre anpassat kontrollschema. Visst kan man inte vända sig om riktigt så snabbt som man hade velat, men förutom det är allt perfekt anpassat till spelet. Till och med precisionshoppande, som förstapersonsspel alltid haft problem med, fungerar mycket bra här.

Inget spel är perfekt, men Metroid Prime kommer mycket nära. Att återuppliva en gammal spelserie och göra om den till 3D utan att förlora knappt något alls är minst sagt imponerande. Mario och Zelda klarade övergången bra, men det kan inte jämföras med Prime. Är du välbeställd nog, skaffa denna pärla. Bästa spelet någonsin.

Medlemsrecensioner11
Samlat betyg: 9.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10