X-Men 2: Wolverine's Revenge

Snikt.

I X2: Wolverine's Revenge får vi, som titeln antyder, styra allas vår favoritmutant Wolverine, eller Logan som han också kallar sig. Den första episoden i spelet utspelas på 60-talet då Logan var utsatt för experiment som gick ut på att göra honom till en kallblodig mördarmaskin kallad Weapon X. Efter att vi lyckats hjälpa honom fly förflyttas vi till nutid. Nu har det visat sig att de som experimenterade på Wolverine injicerade ett fördröjt dödligt nervgift i honom som legat latent, men som börjat ge sig till känna. Det är upp till Wolverine att infiltrera basen där han var fången för att leta rätt på motgiftet innan nervgiftet lyckas ha ihjäl vår håriga dödsmaskin.

Vi styr Wolverine i tredjepersonsvy där han smyger och slaktar sig fram genom olika militära baser och forskaranläggningar i jakt på motgiftet. Till sin hjälp har han sina djuriska instinkter som gör att han kan "se" värme, såsom utandningsluft och nyligen gjorda fotavtryck. Detta gör att man lättare kan undgå gömda vakter och smyga sig på desamma för att göra smygattacker med sina sylvassa adamantiumklor. Han har även sin väl fungerande regenereringsfunktion som gör att han läker alla skador på väldigt kort tid, vilket är väldigt smidigt när man möter militärer som inget hellre vill än att peppra en full med hål.
Förutom sina smygattacker har man några olika vanliga attacker som ett vanligt hugg med klorna, slag, sparkar, glidtacklingar lite annat. Om man dessutom möter fler motståndare och har dem positionerade på rätt ställen så kan man utföra specialattacker på upp till tre motståndare. Man kan dessutom uppgradera dessa specialattacker så att man kan göra mer skada om man samlar ihop tillräckligt många ID-brickor, vilka man får när man lyckas med smygattacker. Specialattackerna utförs genom att göra en simpel knappkombination på triangel- och cirkelknappen på handkontrollen när ordet Strike syns på skärmen. Därefter får man njuta av en kort animerad våldsbalett när Wolverine går lös på motståndarna och gör sushi av dem. För övrigt är de vanliga handgemängen ganska trista och går mest ut på att upprepa slag, slag, slag, spark, spark, spark tills motståndaren blir groggy för att sedan avsluta med en dödlig specialattack.

Motståndet är i sig ganska trist med i huvudsak olika militärer med varierande vapenarsenal, men det förekommer också även robotar, helikoptrar och automatiska kanontorn. Naturligtvis förekommer också de obligatoriska superskurkarna för vad vore en superhjälte utan dem? Sabretooth, Juggernaut och Wendigo är några av de som dyker upp och gör livet surt för Wolverine. Tyvärr är dessa bosstrider inte speciellt roliga att utföra och det gäller mest att ta reda på vad som gör skada på dem och sedan försöka se till att man kommer i rätt position för det. Mycket av spelet, och då speciellt bossfighterna, bygger på trial-and-error och det går åt många omspelningar innan man lyckas komma på rätt taktik.
Inte nog med det, vissa fiender kan till och med döda Wolverine ögonblickligen utan att man kan göra något åt det om de lyckas träffa. Många gånger händer detta i slutet av en nivå, vilket är grymt frustrerande då man måste spela om hela nivån från början. Ibland kan man inte heller ta sig vidare på grund av att en droid man får styra går sönder. Då får man snällt välja avsluta i pausmenyn och ladda om sin senaste sparfil. AI:n är inte heller något att hurra för utan fienderna beter sig mer som lämlar än något annat med förutsägbara rörelsescheman.

Kontrollen i spelet känns ofta väldigt seg och Wolverine beter sig ibland som den 100-åring han faktiskt är än som den smidiga dödsmaskin vi lärt känna genom serietidningen. När man t.ex.försöker få honom att sluta stryka sig mot väggen och rusa framåt och attackera fienden eller när man vill vända sig efter en rörelse så verkar han lida av reumatism, vilket gör att han får ta onödigt mycket stryk. Kameran lider även den av stora problem som bångstyrighet och vill inte hålla sig där man vill att den ska utan lever sitt eget lilla liv. Speciellt frustrerande blir det i trånga utrymmen och då man står emot en vägg och försöker röra på sig samtidigt som man vill hålla kameran i en viss position.

Grafiken i spelet är gjord med någon slags cel-shading för att efterlikna serietidningen. Tyvärr är inget speciellt snyggt och den som ritat grafiken lever inte upp till någon av de bättre tecknarna i serien utan ger spelet ett ganska mediokert utseende. Dock så är många av animationerna väldigt snyggt utförda vilket ger en grafisk uppsving. Miljöerna är inte heller dem speciellt snygga eller intressanta utan är mest grå mörka militärbaser och dystra snöiga utomhusscener.

Ljudet är lika mediokert som grafiken och består, förutom standardmusiken, mest av det metalliska ljudet från Wolverines klor och hans one-liners. Logans röst gestaltas dugligt av Mark 'Luke Skywalker' Hamill och Professor X röst av Patrick Stewart, men deras dialoger är ibland svåra att höra då bakgrundsljuden är kvävande. Varför kan inte alla spel ha valbara textremsor som standard?

Genom hela spelet finns det bonussaker att plocka upp såsom Serietidningar, vilka låser upp olika dräkter som Wolverine haft under årens gång, samt Cerebrofiler som ger en detaljerad beskrivning över olika personer i spelet.

När man klär på sig sin klassiska gula spandexdräkt och utför sin dödliga våldsbalett på fienderna glömmer man dock alla negativa saker för en kort stund. Men bara en kort. Wolverine's Revenge är ännu en licenstitel som endast är släppt för att pumpa in mer pengar från fansen. Utvecklarna har inte ansträngt sig mer än nödvändigt och gjort ett mediokert spel rakt igenom, även om grunden fanns där för att göra ett lysande spel med vår favoritmutant i huvudrollen. Snikt.

Grafik: 6
Ljud: 6
Spelbarhet: 5
Hållbarhet: 4

Plus
Man får vara Wolverine.

Minus
Bångstyrig kamera, oförlåtlig svårighetsgrad, seg kontroll.