Resident Evil 4

Jepp, jag får nu ta och recensera det är spelet. Jag klagar dock inte, oh nej. Jag är salig av lycka, då spelet är helt fantastiskt. Varför? Ja, det är därför ni ska läsa resten också.

Jag borde nog ha pluggat mer på min spanskaläxa. Det var ungefär så jag tänkte när den första inavlade spanjoren kom emot mig med yxan i högsta hugg, och mumlade på ett språk som jag skulle förstått bättre om jag hade pluggat. Då hade jag kunnat säga: "Skulle du kunna lägga ner yxan?", eller "Nu ska jag skjuta dig. Bara så att du vet." Fast på spanska, vilket skulle ge det en lite bättre touch. Men nåja, han dog i alla fall, tack vare min fjösiga nybörjarpuffra, men mina bekymmer slutar inte där, nej då. Nu ska Manuels (eller vad han nu heter) kompisar börja vråla sina gutturala meddelanden, och försöka ha ihjäl mig med tillhyggen av deras val. Jag måste dock fortsätta framåt, för jag har ett uppdrag, ett viktigt sådant. Vad det nu var.

Nej, det är ingen risk att man glömmer det, för spelet kommer inte att låta dig glömma det. Det nämns i alla mellansekvenser (som det finns gott om), och spelet är så pass linjärt att man inte har tid med något annat än att grubbla på hur man bäst fimpar en blodfattig spanjor och att ständigt driva på sig själv mot målet: Presidentens kidnappade dotter. Mhm, story finns det gott om, en av anledningarna till det höga betyget, och inte är den tråkig. Nej, den är full av awesome plot-twists som kommer att hålla dig spänd genom hela det, tyvärr lite för korta äventyret.

I övrigt så är allt bra. Bossarna är episka, på ett visst sätt, vapen finns det gott om, och inte är de tråkiga. Semiautomatiska prickskyttegevär, grymt ösiga hagelbrakare, minkastare, och en bazooka som inte får slut på skott. Mumma! Kluriga pussel, fräckt extramaterial, som innehåller t.ex. ett nytt spel, om än lite kortare, ett annat spelläge kallat "The Mercenaries" där du, iklädd rollen som en av de viktigare karakärerna i spelet fimpar zombiesoldater på löpande band, vare sig det är med Leons standardhagel, Weskers onödigt feta pistol, eller Jack Krausers härliga båge som blåser spanjorer som om de vore höstlöv.

Gamecubeverionen är dock bättre, som GR har sagt, angående sikte och lite sådant. Men det kvittar i stort sett, då PS2-versionen bjuder på högklassig underhållning i Spanien, där Leon S Kennedy står i huvudrollen. Eller ja, han och hans skjutjärn. Men hellre det än en spanjor som äter hans huvud till frukost. Med pesto till.