World of Goo

Vem behöver stålbalkar och tegelsten när man har runda klumpar av världens mysigaste gegga?

Det finns nog inget spel som är så enkelt som detta men ändå lyckas fascinera mig så pass mycket. Och att hela spelet är gjort av 2 snubbar i USA är inte lite imponerande det heller. Spelet har överösts med priser och utnämningar, varav IGN faktiskt utsåg World of Goo till förra årets bästa Wii spel. Men nu blir det nog dags för recensionen.

Som namnet antyder så handlar World of Goo om... ja, en värld av gegga, gegga med olika utseenden, funktioner och röster. Det finns allt från den svarta grundgeggan, rosa skönhets gegga, odödlig skelett gegga och gula ensamma goos som klänger sig fast på allt möjligt i sin sökan på vänskap. Med dessa goo bollar så måste du bygga dig fram till ett rör som oftast är omringat av spikar eller vilar över ett inferno av odåd. Det krävs koncentration och noga tänkande när man placerar ut grunden i sitt torn och försöker balancera det så bra det bara går.

Designen på spelet är urläcker. Goo bollarna är något av det gulligaste och charmigaste jag sett. Grafiken är simpel men väldigt välgjord och vacker att titta på. Man blir glad som bara den när man placerar ut sina goos för att sedan höra dem triumfera med en röst som liknar maskarna i Worms väldigt mycket.

Musiken är otroligt vacker. Det kan först låta som något ur en sci-fi film för att sedan ändra stil till en glad medeltids sång och avslutas med ett episkt überpampigt creshendo av körsång och maffiga trummor, varav den sista nästan fick mig lite tårögd.

Storyn är väldigt speciell. Vissa kanske tycker att spelet inte har någon story alls, men vissa som jag kanske tycker att storyn är väldigt humoristisk, unik, bisarr och sorglig. Detta slår faktiskt mycket av dem seriösa RPG spelen där ute i kreativitet och riktigt galna story tvister. Det som händer i slutet på Chapter 3 kommer garanterat lämmna många munnar öppna.

Det enda jag har upplevt negativt i World of Goo är dess ganska korta livslängd och att det kan vara lite frustrerande att välja en specifik goo när han befinner sig mitt inne i en klunga av andra goos.

Om man ska summera spelets största styrkor så är det dess lättillgänglighet, simpla kontroller(du spelar hela spelet med A-knappen), otroligt mysiga desing och musik.
Som jag beskrev Super Mario Galaxy så har World of Goo också samma tendens att få det att kännas som julafton vid varje ny bana. Man sitter bokstavligt talat och fnittrar varje gång man får lära känna en ny sorts goo och den nya banans sköna formgivning.

Grafik: 9/10
Ljud: 10/10
Livslängd: 8/10
Spelbarhet: 9/10

Totalt: 9/10

Gör som Dalai Lama och käka World of Goo till frukost för en känsla av välbefinnande.