Bioshock

Bioshock är underbart. Om det är atmosfären, berättandet, storyn eller det visuella som gör det vet jag icke men jag vet att det är ett mästerverk. Ett mästerverk som jag gillar. Skarpt.

Bioshock utspelar sig i en liten pittoresk by kallad Rapture. Staden infinner sig under Atlantens många liter saltvatten och hit flyr pöbeln för att komma undan regerings-slödder och deras irriterande lagar. Det verkar ha varit en bra idé till en början men efter 5 minuter in spelet så fattar man att allt gick åt pipan. Som inte sagt innan, ingången till Rapture hittar man efter fått sig en rejäl kallsup och letar efter härberge. Man tar sig sedan till en vattenhiss där en av mina favoritmonologer utspelar sig. Andrew Ryan, hjärnan bakom Rapture berättar varför han valde att bygga Rapture. Dösnack, javisst men så jävla bra gjort. När jag sedan klivit ur u-hissen så närmar jag mig vänligt en Rapture-medborgare för att få guidning runt denna kufiska omgivning. Nu är det så att jäveln blir förolämpad av tillfrågningen och attackerar mig. Det är två saker som gör att jag ser rött, dagens disney-skit och oprovocerat våld.

18 timmar senare så är spelet slut och jag myser-ryser av välbehag. 18 timmar, dvs om man som jag går igenom varenda vrå i Rapture. I och med detta så hittar man alla hemligheter samt får en helhets bild av hur perfekt atmosfären är uppbyggd och utformad. Det är just atmosfären som jag älskar mest i Bioshock. Storyn och berättandet är också fantastisk. Storyn, som är svår att berätta utan att avslöja helheten, är engagerande, intressant och mycket välskriven. Berättandet är ännu bättre och byggs upp via radiomeddelanden från både Andrew Ryan och spelarens egna mystiska mentor. Den bästa delen är dock de dagböcker som ligger och dräller runt i Rapture. Berättandet känns levande tack vare det otroliga röstskådespeleriet som endast överträffas av det i Valve-spelen.

Nu när allt positivt med spelet duggar tätt så är det tid att ta upp det som inte är lika bra. Den största bristen är att de kunde ha gjort karaktärerna lite mer varierade. Även de flesta huvudkaraktärerna har inslag av de många "splicers" som vandrar runt i Rapture. Detta tillsammans med att fotfolkets repliker har en tendens att upprepa sig gör att spelet kan kännas lite enformigt. Men notera, detta utgör en del som man med lätthet sväljer när man ställer det i perspektiv med det som verkligen är fantastiskt bra gjort i Bioshock.

Bioshock tillhör, enligt mig, skaran av de största av mästerverk och att inte kalla spelet något annat än "fantastiskt" är idioti. Men, men alla har olika åsikter och du har just läst min.