Grand Theft Auto: Chinatown Wars

De två spel som jag i vuxen ålder har ägnat mest tid åt är Grand Theft Auto - Vice City och Grand Theft Auto - San Andreas. Därför är det med stor förväntan jag axlar rollen som Huang Lee, som har kommit till Liberty City från Hong Kong för att leverera familjeklenoden Yu Jian till sin farbror efter sin egen fars alltför tidiga och våldsamma död.

Som vanligt när det gäller Rockstars produktioner så är det ingen liten lammunge eller ädel riddare på vit springare som är huvudrollsinnehavare. Huang Lee är bortskämd, oförskämd och otroligt naiv. Han går bakom ryggen på vem som helst för vilket litet skituppdrag som helst för att komma lite närmare sina egna personliga mål. En hyvens kille i triadkretsar kanske, men varje gång Huang öppnar munnen utan att bli skjuten på fläcken är jag tacksam.

Till en början upplevde jag grafiken som plottrig, och det tog tid innan jag fattade alla funktioner till PDA:n, där man tar emot e-mail, använder sin gps, beställer vapen online eller kollar upp priset på olika droger. Den första osäkerheten försvann snabbt och jag började istället uppskatta det bärbara Liberty City och dess innevånare.

Pekskärmen används flitigt, både till att tjuvkoppla bilar, betala vägtullar, desarmera bomber och slå sönder lås. Eftersom jag är vänsterhänt så måste jag i panik sluta använda styrkorset om jag ska använda stylusen, så det slutar med att jag i vredesmod enbart använder fingrarna istället, något som visar sig vara ett vinnande koncept för oss med positiva hjärnskador.

Mellansekvenserna är snyggt tecknade och dialogen är nedbantad för att passa det bärbara formatet, dock utan att förlora de knivskarpa oneliners och moraliskt inkorrekta skämt som hör till den här spelserien. Flera gånger kommer jag på mig själv med att sitta och fnissa åt skämt och kommentarer som hade fått mig utkastad från vilken fest som helst.

Korvgubben: "My wife has been tasting another man's hotdog. Maybe he has the footlong with the special sauce. I want to know whose meatballs have been in her spaghetti."

Huang: "You're living in metaphor hell, my friend."

Chinatown Wars är perfekt anpassat till Nintendo DS, uppdragen är relativt korta med massor av action och en smidig autosave-funktion som underlättar om man bara hinner spela kortare stunder. Det enda minuset är att autosiktet nästan alltid prioriterar fel och helt sonika tvingar mig att döda civilister eller oskyldiga bilar istället för brottslingar och poliser.

Chinatown Wars är en fröjd och en paradox. Ett övervåldsamt, drogliberalt maffiaromantiserande superäventyr inklämt i min lilla rosa barnleksak. En ulv i fårakläder alltså, på bästa tänkbara sätt, eller en satanist utklädd till clown. Jag vågar nog säga att det här är det bästa spel som har släppts till Nintendo DS, och det enda som gör att det inte är en solklar tia är det struliga autosiktet.

Glädje för earth is dying alltså. Jag stjäl ännu en bil, frontkrockar den med en polisbil i högsta fart och lämnar mängder av små blodkluttar efter mig på min väg genom staden. Livet och vardagen i Liberty City.