Street Fighter IV

Året var 1991. Street Fighter II kom till SNES och inte nog med att den smiskade sönder all konkurrens till maskinen(sägas ska att vissa har köpt importexemplar på Japan för minst 100 dollar), den revolutionerade fighting-genren!

Året var 1999. Street Fighter III: Third Strike kom och fulländade tvåan.

Året var 2007. I slutet på detta år utannonserades äntligen fyran med förhandssnacket "tillbaka till grunderna och tvåan".

Året är 2009. Street Fighter IV kom och gjorde braksuccé vilket knappast borde förvåna någon som känner till Street Fighter som spelserie!

Och nu? Nu har jag bidragit till Capcoms kassavalv med ett inköpt ex av Street Fighter IV. Nöjd? Mer än så. För med tanke på att jag tidigare kört två Street Fighter-spel till PS, ett som liknade tvåan ruskigt mycket och en i Alpha-serien, som jag avskydde mest på grund av designen(fast då kunde jag inte fighting så mycket som idag) så är jag impad av Street Fighter IV.

Allt imponerar. Spelsystemet, karaktärslistan, banorna, attityden och underhållningsvärdet. Och framförallt designen som är stark och benhård.

Nu har jag bara kört Street Fighter II på mobilen men tvåans grafik räcker för mig för att kunna föreställa mig matcherna i det spelet. För inte nog med att fyran är placerad mellan tvåan och trean, spelet är en tillbakagång till grunderna för tvåan samtidigt som det är en utveckling för serien.

Och förutom världens grymmaste martial arts-jävlar(Ryu), världens grymmaste soldat(Guile), världens grymmaste polis(Chun-Li) och andra från tvåan så är det ju också kul med nykomlingarna. Rufus må vara sämst men citatet, "you've fought the rest, now try the best" är kung. Och Abels fighting-stil faller mig i smaken, El Fuerte är en rolig och skön typ medan Crimson Viper är en cool agent. Och så klart har vi ju Ryus och Kens stenhårda tränare Gouken!

Vi får inte heller glömma förmågor från andra Street Fighter-spel som Sakura och Akuma som gör bra ifrån sig dem också.

Och enbart banorna imponerar med sin älskvärda grafik och detaljering(Blankas bana är underbar rent estetiskt).

Kämparna är också stenhårda(förutom tönten Dan som ändå är en kul typ) med sina muskler, attityd och vrålanden.

Lite tråkigt är dock mellansekvenserna som oftast inte säger så mycket om storyn och är ofta tråkiga. Med det sagt så finns ändå mellansekvernser jag njuter av. Och anime-stilen har jag inga klagomål på även om jag hellre såg Capcom använde spelmotorn för att rendera mellansekvernserna.

Sen så förstår jag mig absolut inte på allt snack om krångliga mätare(som bland annat Jeppa och Petter har påpekat) och då ska jag lägga till att jag knappt visste att mätare fanns i fighting-spel överhuvudtaget innan Street Fighter IV. Jag lärde mig på en gång att hantera Ultramätaren respektive supermätaren och även EX-movesen.

Och spelet tar absolut inte slut efter arcade mode där du spöar folk för att sedan smiska sönder Seth, bossen.

För inte nog att spelet bjussar på ett grymt online-läge finns också Challenge mode där du kan låsa upp bland annat färger för karaktärernas kläder.

Challenge består av tre sorter alla med en normal och en hard i svårighetsgrad.

Sort nr 1: Time Attack. Smiska sönder ett bestämt antal motståndare innan tiden rinner ut. Du får en tidsbonus efter varje stage.

Sort nr 2: Survival. Överlev så länge du kan genom ett bestämt antal motståndare. Du får en hälsobonus efter varje motståndare.

Sort nr 3: Trial. Du väljer en karaktär och ska sedan attackera din dummy(Dan) på angivet sätt(till exempel en viss special move eller super combo). Perfekt som träning!

Ja, jag är fulllständigt nöjd och har blivit någorlunda bra på spelet nu. Och fastän en tia kanske låter för starkt för ett fighting-spel så står jag fast vid den, mest för att den fick mig att öppna ögonen för Street Fighter-serien!