Full Auto 2: Battlelines

Som spelkritiker hoppas man någonstans att en spelutvecklare ska lyssna till den kritik de får. Särskilt om det är en enig världspress som klagar på precis samma saker. För hur man än vänder och vrider på det var Full Auto ett mycket bristfälligt racingfiasko med usel bilfysik, tråkig grafik och horribel design. Ett spels om tråkade ut mig snabbare än vad det urhemska GT Pro Series till Wii gjorde... och då är det illa.

Men studion bakom Full Auto och Full Auto 2: Battlelines har uppenbarligen inte lärt sig någonting av alla misstag de gjorde i det första spelet och därmed upprepat dem alla en gång till. Vilket känns mer än lovligt korkat. Jag antar att detta har att göra med ren dumhet, eller helt enkelt för att det första Full Auto sålde hyfsat och därmed ansåg inte Sega att receptet behövde förbättras på samma sätt som jag gjorde.

Jag gillade verkligen inte det första Full Auto (Xbox 360), vilket jag nu redan upprepat tre gånger (jag är tjatig, jag vet... är känd som redaktionens egen tjatkärring) och hade väl egentligen inga som helst förväntningar på Full Auto 2: Battlelines. Ändå lyckas jag bli förvånad över hur tråkigt jag har då jag fladdrar omkring på Pseudo Interactives spöklika stadsgator med en av spelets pansarförsedda personbilar.

Först tänkte jag berätta om handlingen. För hur bisarrt det än må framstå så innehåller Full Auto 2 en story, som dessutom är så obönhörligt rutten och berättas på ett så pass bristfälligt sätt att jag skrattade mig svettig. Du är anställd agent av en multinationellt företag som jagar organiserad brottslighet. Genom en kvinnlig datorröst kallad S.A.G.E. får du i spelets början reda på att ditt uppdrag är att infiltrera ett superläbbigt gäng som dominerar gatorna med överdrivet stora automatvapen monterade på deras fula bilar.

Det blir ditt uppdrag att delta i gängets så kallade "eftrermiddagsunderhållning" då de ger sig ut på vägarna för att kriga om förstaplatsen och titeln "bästa idioten bakom ratten". Det gäller för dig, som superagent, att vinna allt, och döda alla andra förare och därmed sätta stopp för denna brottsorganisation som hotar världsfreden i en smygdystopisk framtid.

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag skriver längre. Det är svårt att hålla samman sådant strunt som jag precis skrev och någonstans mitt i det förra stycket började jag istället tänka på smaskig hallonglass. Fingrarna slutade dock inte för det utan knapprade på, och gör det fortfarande. Om jag skrivit saker tidigare i texten som framstår som obegripliga är det bara att ignorera dem, och fortsätta en bit längre ned. För tyvärr (tyvärr) måste jag fortsätta att skriva om Full Auto 2. Även fast jag inget hellre vill än att sluta, nu.

Men men...

Karriärläget i Full Auto 2: Battlelines (som följer den supertöntiga storyn jag beskrev i ett tidigare stycke) kretsar kring ett gäng olika racingserier som alla innehåller en bunt olika moment. För att skapa mer variation har Pseuodo valt att ge spelaren olika uppdrag under olika lopp så att man ibland måste skjuta sönder en specifik fiende och andra gånger enbart försöka komma först i mål. Banorna är många, och ganska varierande. Vissa är lagda mitt i en stad medan andra är öppna, likt Destruction Derby eller Twisted Metal-spelen och innebär att man så snabbt som möjligt ska ge sig in i den ormgrop av knycklad plåt som uppstår i banans mittpunkt och bara skjuta för allt vad kjoltygen håller.

Men trots fler banor, fler bilar och bättre variation beträffande banorna är allting tråkigt i Full Auto 2: Battlelines. Tyvärr. Jag trodde faktiskt inte att jag någonsin skulle hitta ett racingspel med sämre bilfysik än Full Auto. Men nu har jag det. Spelet heter Full Auto 2: Battlelines och är utvecklat av människor som aldrig varken sett eller suttit i en riktig bil. Bilarna verkar vara fastsatta på en fysikpinne som monterats i mitten av underredet, på denna pinne roterar de beroende på hur man styr bilen, i vilken riktning. Pinnen är dock så pass lång att bilarna aldrig riktigt rör själva vägen utan roterar en väl tilltagen decimeter ovanför vägbanan.

Att försöka bli bra på att köra fordonen i Full Auto 2 är meningslöst då de oftast fladdrar omkring efter eget huvud. Man uppmuntras att använda handbromsen för att kunna sladda runt kurvorna, men det skapar bara förvirring.

Vapnen känns hopplöst mesiga och även om det går att låsa upp fler vapenalternativ är denna del av Full Auto 2: Battlelines lika tråkig som själva bilkörningen. Valmöjligheterna i onlinedelen är lite bättre denna gång men det saknas helt möjligheter att kommunicera med andra spelare och spelet renderas i maxupplösning (1080p) vilket drar upp betyget en pinne. Men detta är fortfarande underkänt. Om Pseudo har planer för ett Full Auto 3 råder jag dem att försöka lyssna till kritiken denna gång. Please.