Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

CODE OF PRINCESS

En mångfald av överdrivna karaktärer, fånig humor, stora svärd (förstås) och rörigt gameplay bjuds vi på i detta actionrollspel från skaparna av Guardian Heroes


Låt oss börja med spelets namn. Code of Princess är döpt efter den hederskod som huvudkaraktären, om man väljer att spela med henne av de fyra tillgängliga alternativen alltså, besitter. Hon heter Solange Blanchefleur de Lux, med franskt uttal och allt (förutom när det är lantisarna med redneck-dialekt, trots det japanska utseendet, som pratar) och är dotter till kungen av DeLuxia, med ansvar för det (självklart) magiska och uråldriga svärdet (go figure) DeLuxcalibur.

Denna übermegafjollnaivt rättrådiga bimbokrigarprinsessa med flaxande jätteboobs (det är nästan så man undrar om utvecklarna klämt på riktiga kvinnobröst inför detta spel) är iklädd enorm krage, två strategiskt placerade metallbitar, gauntlets och ett stycke tyg över baken, men framhärdar envist i att detta är högsta mode i huvudstaden så fort någon av hennes många följeslagare ifrågasätter hennes känsla för stil. Hon ger sig glatt ut för att rädda världen från de monster som översvämmar den och upptäcker ett och annat på vägen.

Code of Princess
Karaktärsdesignen är tidvis... intressant.
Detta är en annons:

Det låter som en parodi på ett japanskt rollspel. Och precis så känns Code of Princess. Som en parodi på sig självt. Storyn är central genom kampanjen och innehåller en massa underlig och töntig humor som ändå på något sätt glimtar till här och var och blir rolig. Alla karaktärer är extremt överdrivna både utseende- och personlighetsmässigt, från Solanges supertuttar till platta, kantiga Ali som jag alldeles för länge trodde föreställde en kille, trots referenser från andra karaktärer som tydde på motsatsen.

Kanske är det gjort så för att man verkligen ska fångas av berättelsen och därmed lockas att spela vidare, då själva spelmekaniken inte är så mycket att hurra för, även om det är ett plus att man får lite olika sätt att slåss på beroende på vilken karaktär man väljer. Till hysteriskt skränande rockaktig musik kör jag samma slags banor igen och igen och igen och ökar nöjt mina färdighetspoäng. Gå framåt, döda alla fiender, klara bossen. Jag matar combos i oändlighet i detta sidoscrollande hack n slash-rollspel och levlar raskt då ingenting ger någon som helst utmaning - förrän PANG! Där blev det plötsligt apsvårt, trots att jag har den rätta utrustningen för att klara banan.

Den ojämna svårighetsgraden beror tyvärr inte ens på att bossarna blir för svåra. Har man en bra strategi och använder sig av lock on-funktionen plus magi-bursten så ska de inte heller vara något större problem. Nej, det är det totala kaoset på den minimala 3DS-skärmen som spökar, där multipla fiender och röd rök från diverse specialattacker gör att man inte ser ett smack av vad man håller på med eller ens åt vilket håll man står vänd.

Code of Princess
Vill man göra mer skada snabbt är det X-knappen med dess burst-funktion som gäller.

Apropå skärmen så är 3D-funktionen klart en förhöjande faktor när det gäller det visuella, inte minst för att man kan gå i tre olika spår och hoppa mellan dem för att undvika eller ta rätt på sina motståndare. Tyvärr blir den ansträngande för mina ögon efter en stund, speciellt när man inberäknar tidigare nämnda kaos och röra. Spelet överlag blir rätt jobbigt när man har hållit på ett tag, så det är kanske inte vad jag skulle ta med på en lång resa då jag känner behov av en paus då och då. Däremot dras jag faktiskt tillbaka när jag fått vila ögon och öron lite, då jag förstås vill veta vem som egentligen är kär i vem och vilka som blir ihop på slutet i denna animeliknande tramssåpa.

Något annat som lockar till mer spel är flerspelarläget. Man kan till exempel spela lokalt med en vän men även över internet, till synes utan lagg eller trassel. Här tar man sig an bana för bana tillsammans vilket känns småmysigt, då man saknar backup från de övriga karaktärerna när man spelar kampanjen. Bonusbanorna man låser upp är däremot inte särdeles intressanta och free play känns rätt så meningslöst.

Code of Princess
Vem tar vem? Eller tog vem? Och varför?

Sammantaget ger Code of Princess förströelse för stunden, men något större omspelningsvärde finner jag inte och det blir inget timslångt nötande, utan spridda skurar av spelande när andan faller på. Spelet är rätt fint att se på, helst när storyn rullar på, men snuddar vid visuell ospelbarhet i de mest kaotiska stunderna vilket ger ett väldigt ojämnt intryck. Musiken är skrällig och det härjas oavbrutet med ljudeffekter, så att sänka eller stänga av volymen under gameplay och höja igen för berättelsen blir snabbt standard. Det som drar ner betyget blir dock främst slowdown-laggen som uppstår när spelet helt enkelt inte klarar av allt som ska hända på skärmen samtidigt, helst om man nu gärna vill använda 3D-effekten.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Småroliga skämt, många varierade karaktärer, fin grafik, ännu finare i 3D, mysigt att kunna spela flera
-
Ständigt hysterisk musik och ljud, tekniska brister vid mycket action, röriga strider med svårt att se, repetitiva banor, ojämn svårighetsgrad
Detta är en annons:
BETA +