The Lord of the Rings Online: Shadows of Angmar
Mikael har återvänt till sitt älskade Midgård i Turbines storslagna onlinerollspel och är stormförtjust i att mangla orcher och spöa vargar i Tolkiens oslagbara värld
Jag står på en avsats, längst upp i ett förfallet torn. Här har ingen förutom björnar och vildsvin varit på århundraden, känns det som. Men helt plötsligt är jag inte ensam. En annan äventyrare har också sett tornet på avstånd, och gjort sig omaket att ta sig hit. Han nickar, och ställer sig sedan för att beundra utsikten västerut över Vinfloden och bort mot Fylke samtidigt som han stoppar sin pipa. Vi står där ett tag, innan jag tar farväl. Det börjar skymma, och jag vill hinna till Sjöstorpsbron innan det blir mörkt.
Länge har jag väntat. När vi först tittade på Lord of the Rings Online hette det Middle-Earth Online, 2003 någon gång, och var ett helt annat spel. Det dök aldrig upp, och jag vände uppmärksamheten mot World of Warcraft, som jag kom, såg och segrade över. Men nu är det äntligen här, och jag kan återuppta mina äventyr i Eriador.
För det är förstås inte första gången jag och Shaana (som ursprungligen var en svart numenorit men skrevs om till rohirrim när jag insåg att det var totalt omöjligt att hon skulle kunna vara blond och ha blå ögon) besöker Bri, slåss mot orcher och banditer eller uppsöker Vattnadal. Shaana, handplockad från Ultima VIII och sedan omstöpt efter en Dragonlance-hjältinna och kryddad med drag av Samus Aran, sprang runt och gjorde stordåd för över tio år sedan. Från det gamla bordsrollspelet på nittiotalet, via en textbaserad MUD vid millennieskiftet, har vi alltid varit i Midgård på ett eller annat sätt, och Lord of the Rings Online är bara den logiska vidareutvecklingen för min del. Och vilken lysande vidareutveckling det är! Nu blir väl nästa steg att vänta på neurala kopplingar för att uppleva Midgård på ett ännu bättre sätt.
Vad som först står uppenbart är att Turbine har tittat hälsosamt mycket på World of Warcraft. I praktiken kan man, med några omarrangerade knappar, spela spelet precis likadant som Blizzards mästerverk. Det har precis samma upplägg med snabbtangenter för alla färdigheter, en rad väskor, samma system för att hålla koll på gruppen, samma praktiska system med brev, auktionshus, extra erfarenhet när figuren är vilad, möjlighet att prova nya kläder innan man köper dem, och så vidare. En ren stöld, rakt av. Och det är en stor lättnad, för efter det bedrövliga Dungeons & Dragons var jag rädd att Lord of the Rings också skulle göra enkla saker onödigt omständliga bara för sakens skull.
Azeroth i all ära, men Midgård är den bästa tänkbara rollspelvärlden, punkt, och det tror jag faktiskt att Chris Metzen själv skulle hålla med mig om, fantasynörd som han är. Utvecklarna har varsamt anpassat den etablerade världskartan så exakt att man praktiskt taget kan navigera utifrån kartorna i böckerna. Värt att påpeka är dock att det inte är hela världen det rör sig om, utan bara Eriador, den nordvästra delen av Midgård. Alltså praktiskt taget sträckan mellan Grå Hamnarna i väst till Vattnadal i öst, med en avstickare till Angmar i norr. Ändå finns det stora skillnader mellan alvernas höstfärgade dalar, hobernas gröna kullar och de rejäla människostäderna i mitten, och hela tiden kännetecknas spelet av samma melankoliska känsla som filmerna.
Också värt att poängtera är att Turbine förstås tagit sig friheter för att fylla i luckor som Tolkien aldrig såg sig nödgad att utveckla. Thorin Ekensköldes fäste i Blå Bergen är till exempel ett massiv som kan mäta sig med Ironforge precis när som helst, och då kan man fråga sig varför han begav sig till Erebor för att återta sitt rike till att börja med. Själva titeln, Shadows of Angmar, är en grov fritolkning eftersom Angmar strängt taget är totalt övergivet vid den här tidpunkten. Men samtidigt går det inte att tolka Tolkien utan att fylla i luckor, se Peter Jackson för vidare exempel, och jag tar hellre det alternativet än ingen värld alls. För övrigt vill jag minnas det gamla rollspelet från Iron Crown Enterprises som friskt utvecklade och lade till, och gjorde Gundabad till världens coolaste dungeon och de nio anonyma nazgülerna till nio separata karaktärer kompletta med bakgrundshistoria och häftiga magiska vapen. Det må inte vara Tolkien-certifierat, men kul är det... och viktigast av allt, så pass påläst att det hade kunnat hända "på riktigt", även om det förstås inte har det.
- SIDA:
- 1
- 2
- Format:PC
- Genre:Onlinerollspel
- Utvecklare:Turbine
- Utgivare:Codemasters
- Antal spelare online:MMO
- Åldersgräns:Från 12 år
- World of Warcraft: The Burning Crusade PC
- Guild Wars: Nightfall PC
- World of Warcraft PC
- Allods Online PC
- CrimeCraft PC
- Fury PC
- Maple Story PC
- The Lord of the Rings Online: Rise of Isengard PC
- Warhammer Online: Age of Reckoning PC
- Age of Conan: Hyborian Adventures PC
- World of Warcraft: Cataclysm Mac/PC
- Rift PC
- The Chronicles of Spellborn PC
- The Lord of the Rings Online: Mines of Moria PC
Vad vore din drömutannonsering på E3?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark +4545887600
