När vattennivån snabbt stiger i det trånga, lilla maskinrummet känner jag hur rygghåren reser sig. Jag befinner mig på en övergiven lyxkryssare, någonstans i Medelhavet. Jag är allvarligt skadad och mina vapen kommer inte att fungera om jag lämnar mitt trygga lufthål och dyker ner i det kalla vattnet. Men det måste göras om jag vill hitta en väg ut. Samtidigt som jag känner hur luften håller på att ta slut så ser jag någonting i mörkret. En horribel skugga som kommer allt närmare i hög hastighet.
Det är då som jag välkomnar paniken, för den består nämligen av ljuv nostalgi. Jag har inte känt mig så här hjälplös i ett Resident Evil-spel på väldigt, väldigt länge. Det känns underbart. När Resident Evil: Revelations släpptes till Nintendo 3DS förra året blev många fans positivt överraskade av just denna anledning. Den spännande konspirationsteorin bestående av terrorister och korrupta politiker visade sig vara det bästa äventyret i serien sedan Resident Evil 4.
Nu har även PC- och konsolägare möjligheten att uppleva Jill Valentine och Chris Redfields bravader som leder upp till händelserna i Resident Evil 5. Denna gång i fräsch HD-upplösning och med lite nytt innehåll. Det hela tar sin början när Jill och hennes nya partner Parker tar sig ombord spökskeppet Queen Zenobia för att hitta en försvunnen Chris, men det dröjer inte länge innan det hela visar sig vara en fälla gillrad av terroristorganisation Veltro som vill utkräva hämnd på mänskligheten.
Detta är dock bara startskottet på ett mycket större mysterium med många perspektiv, och leder till några intressanta vändningar i story. Det är sannerligen ambitiöst, men berättande är dessvärre inte helt utan problem.
Resident Evil: Revelations gillar nämligen att hoppa fram och tillbaka mellan sex olika huvudkaraktärer som om det hela vore en TV-serie, men det är aldrig särskilt välregisserat. Oftast leder det till förvirring, och varje gång någon försöker säga någonting poetiskt eller djupt så uppenbarar sig seriens ostigaste manus sedan det allra första Resident Evil till Playstation.
Det eviga skiftandet mellan karaktärer leder dock till stor miljövariation. Större delen av äventyret utspelar sig ombord Queen Zenobia, där Jill springer runt och löser pussel och dödar monster, men utöver det så får man även bekämpa ondskan i ett finländskt vinterlandskap och även via flashbacks som för en tillbaka till Veltros tidigare terrordåd.
Dessa olika omgivningar är inte bara varierande till utseendet, utan även spelmässigt. Som Jill Valentine får man ständigt handskas med ammunitionsbrist och hälsobekymmer, precis som i de första Resident Evil-spelen, medan man som de andra karaktärerna har tillgång till större vapen. Dessa mer actionorienterade sekvenser fungerar så som serien gjort på senare år, då Resident Evil tagit ett par enorma steg bort från skräckgenren.
Resident Evil: Revelations förlitar sig även mycket på hoppskräck, det vill säga stunder då atmosfären ligga på topp och man helt plötsligt attackeras av en fiende som gömt sig bakom en dörr eller i en ventilationstrumma. Det kan anses billigt, men Queen Zenobias smutsiga väggar och blodstänkta golv får en att sitta som på nålar framför skärmen från början till slut.
Det är därför ingen fråga om att spelupplevelsen i Resident Evil: Revelations är bättre på konsol och PC än vad den var till 3DS. Denna HD-konvertering gör nästan allting rätt, med förbättrade texturer, karaktärsmodeller och ljudbild. Samtidigt märks det att det en gång i tiden var ett bärbart spel, frekventa och stundtals olidligt långa laddningstider och en platt ljussättning. Det är dock ingenting man tänker på när man blir jagad av ett vidrigt sjöodjur och ammunitionen börjar sina. Då finns endast den underbara paniken. Som tur var har skjutandet och siktandet förbättrats rejält, vilket i och för sig säger mer om Nintendo 3DS än om spelet i sig.
Även spelets Raid Mode är tillbaka och bättre än tidigare. Det är här som spelaren kan bege sig ut på diverse banor hämtade från kampanjen och försöka besegra alla fiender på så kort tid som möjligt. Detta leder till erfarenhetspoäng, som i sin tur resulterar i nya, svårare banor och pengar som kan användas för att införskaffa nya vapen, uppgraderingar och galna dräkter. Tillslut känner man sig som en ostoppbar actionhjälte. Det är fortfarande ett rätt så underutvecklat spelläge som lätt blir enformigt, men det är åtminstone roligare än Mercenaries Mode från tidigare Resident Evil-spel.
Trots att Resident Evil: Revelations utvecklades med ett bärbart format i åtanke så är det fortfarande det bästa spelet i Capcoms skräckserien sedan del 4. Nu har det dock blivit ännu bättre tack vare den förfinade grafiken och spelkontrollen, så om du fortfarande inte avslöjat sanningen med Jill och Chris tycker jag att du bjuda dig själv på några dagars lyxsemester i Medelhavet nu på en gång. Se till att packa hagelbössa bara.