Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

REMEMBER ME

Elfving har klättrat på rangliga stuprör, manipulerat minnen, mumsat futuristiska baguetter och fightats i långa combo-kedjor. Läs hans recension av Remember Me


Jag har aldrig varit i Paris. Men på sistone har den upplevelseluckan känts överkomlig. Neo-Paris, Dontnods framtidsversion av Ljusets stad, har nämligen hållit mig fullt sysselsatt. Detta är en plats lika levande och detaljerad bland de ruffigare områdenas fiskmånglare som i lyxkvarteren, där de välbärgade sörplar svindyr café au lait och låter androider bära shoppingpåsarna. Lyxlirarna vet dock inte att amnesidrabbade Nilin, det vill säga jag, smyger omkring i deras hem. Ljudlöst smiter hon förbi robotslavarna som skrubbar överklassens badrum och letar vidare. Efter minnen.

Jag upptäcker att jag fängslas mer av Dontnods spelvärld än av Nilin själv och hennes story, men för ordningens skull drar vi den ändå. Året är 2084 och stora stygga företaget Memorize har utvecklat en hjärnimplantatsteknologi som låter folk digitalisera och ladda upp sina minnen online. Sådan smaskig information gör förstås företaget korrupt, vilket i sin tur orsakat en fejd mellan Memorize och de heroiska Erroristerna, medlemmar av en motståndsrörelse. Nilin är en så kallad memory hunter, en av de allra bästa, och när spelet börjar vaknar hon upp i Memorizes högkvarter, berövad på sina minnen. En flyktsekvens senare och Remember Me kan börja på allvar...

Remember Me
Bakom Remember Me ligger franska spelhuset Dontnod, som lägligt nog håller till i Paris. Studion har berättat att man inspirerats av både dagens sociala nätverk och av George Orwells 1984 inför utvecklingen av spelets tematik. Är Neo-Paris vad vi kan se fram emot om Facebook och Twitter får härja fritt?
Detta är en annons:

Ett läckert koncept? Visst, men ärligt talat zonar jag fort ut från handlingen om denna hjältinnas jakt på sitt stulna minne, och både Nilin själv och karaktärerna kring henne får aldrig riktigt rum att bli intressanta. Storyn i Remember Me får istället raskt lämna plats för utforskande, akrobatik och slagsmål.

Detta är en annons:

Och det där sistnämnda kan man tala länge om. Nilin hamnar ofta i fejd med halvdussinet skurkar - allt från cybervakter till beniga, väggklättrande mutanter - och här väntar ett intensivt men taktiskt knapphamrande. Det går inte att bara puckla på fienderna och hoppas på seger, utan du måste vara ständigt vaksam över motståndarnas rörelsemönster och när röda utropstecken varnar dig för utfall inom de närmsta tiondelssekunderna. Hopp och skutt, ducka och slå. Var en fjäril, ett bi, en arg kaskelot och allt det där.

Remember Me
I fiendefloran hittar vi Leapers, utstötta och muterade varelser som lever i Neo-Paris värsta områden. Aggressiva rackare.

I hjärtat av fightingen finns ett combo-system där du i detalj får välja olika pålägg till dina knogmackor. Här finns ett Combo Lab där du får distribuera så kallade Pressens i en egensnickrad combo-kedja av varierande längd. Pressens kommer i fyra olika typer: Power, Regen, Cooldown och Chain. Som de respektive namnen antyder ger dina Pressens dig möjlighet att läka, dela ut extra skada, snabba på återhämtningstiden för specialslag eller bara göra hela combon extra kraftfull överlag. Nu märker jag att en lättare migrän orsakad av dessa förklaringar stealth-smyger sig på mitt stackars sexiga kranium, men var inte orolig: combo-systemet har ett djup men är inte övermäktigt krångligt.

Nyckeln till framgång i Remember Me-striderna, åtminstone de lite svårare, är att använda rätt combo vid rätt tillfälle. Slåss du mot ett superstarkt gäng styggingar kan en korrekt utförd Regen-combo rädda livet på dig, medan du i strid med de stundtals osynliga (och extremt irriterande) Strangler Leaper-asen behöver mycket Cooldown för att aktivera din Sensen DOS, vilket är en av en handfull specialare som gör dem synliga igen.

Remember Me
Som belöning för sina kval låser Nilin upp erfarenhetspoängen PMP, och dessa kan användas för att låsa upp nya Pressens, vilket i sin tur leder till kraftfullare combos.

Striderna är alltså väldigt djupa, men är de underhållande? Både ja och nej, måste jag säga. Känslan av att få till en sexstegs-combo vid precis rätt tillfälle är tillfredsställande, och att pula med olika varianter i combo-labbet är riktigt trevligt. Lika ofta frustreras jag dock av småsaker, som att kameran är väldigt orolig och hoppig under striderna, och att den inte alltid visar mig inkommande attacker, något som sabbar mina noggrannt utförda combo-försök. När man hamnar i en slagsmålsklump med tre, fyra fiender samtidigt delar Nilin ofta ut en smocka åt fel fiende, vilket också förstör de essentiella kombinationsattackerna.

Roligare har jag under de simpla men underhållande plattformssektionerna som bjuder på Uncharted-liknande skutt och vackra vyer. Visst är det i princip självspelande, men det skadar inte då miljöerna som sagt är en fest för ögonen och då det i vissa fall krävs lite skicklighet (akta dig främst för elektriska stängsel och reklamskyltar som byter motiv och får dig att tappa greppet).

Remember Me
Precis överallt får man i hologramform information om allt från luftfuktighet i duschkabiner till priset på en croissant i butikernas cybermenyer.

Det mest nyskapande med Remember Me är dock minnes-remixerna, som dyker upp några få gånger under äventyret. Här får vi ta kontroll över en karaktärs psyke och manipulera detaljer i ett avgörande minne för Nilins hacking-offer. Rent praktiskt är det ett interaktivt filmklipp du kan spola fram och tillbaka. Konceptet är riktigt unikt och något jag gärna hade sett mer av; mindre fighting och mer minnespulande hade gjort underverk för Remember Me.

Det finns också gott om småsaker att samla bland Neo-Paris gator och gränder, om man är lagd åt det hållet. De Skulltula-liknande parasiterna Scaramechs kan skjutas för att få en bonus till sin PMP, vilket är en slags erfarenhetspoäng. Lite överallt finns väskorna SAT Patches att samla, och var dessa finns listar du ut genom att studera målningar av omgivningen.

Remember Me
Då och då får Nilin lösa uppdrag genom så kallade Remembranes. Detta är en slags förinspelade augmented reality-sekvenser där vi kan aktivera dörrar och stegar.

Så, till den slutgiltiga domen då. Dontnods spel har visserligen sina brister, men är överlag en gemytlig action- och äventyrsupplevelse. Spelvärlden är unik och väldesignad, sysslorna i den är hyggligt varierade och det känns uppfriskande med en vettig kvinnlig huvudperson (trots viss stjärtfixering hos Capcom). Är det så här framtidens Paris ser ut kan jag tänka mig att skjuta upp min visit till år 2084.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Väldesignad och spännande spelvärld, varierade uppgifter, detaljerad grafik, innovativa minnes-remixer
-
Småtrista strider, ointressant story, combo-makandet inte för alla

En andra åsikt

Jonas Mäki: Jag är betydligt mer förtjust i striderna i Remember Me än vad min namne är, och jag gillar hur Dontnod lånat från handgemängen i Batman: Arkham Asylum. Tempot är rappt, designen är väldigt inspirerad och jag har nu lagt timmar i spelets Combo Lab. Remember Me är en rolig ny franschise som jag hoppas vi får se mer av! 8/10

Medlemsrecensioner

  • AG Jati
    Capcom bestämmer sig för att ta en liten rast från alla superspända muskelknuttar i gatuslagsmålen och gör ett lite mer femininitet spel. Vars... 8/10
  • SpamKnugen
    I en framtid där människan har avacerat så långt att vi kan dela minnen med andra, sälja våra minnen, ta minnen från andra och ändra minnen så är min... 8/10
  • Ekneh96
    Jajamen, nu har jag tagit mig igenom spelet Remember Me och utan några höga förväntningar kan jag säga att jag hade rätt när jag inte trodde på det... 6/10
Detta är en annons: