Redan introt ger mig välbehagsrysningar. Året är 1910 och huvudpersonen Silas Greaves rider via urtjusiga stillbilder in i en stad och ser nästan lika bortkommen ut som John Marston en gång gjorde i Red Dead Redemption. Han släntrar in på en dammig bar och blir bjuden på en drink av stadsbor som vill höra honom berätta om hans äventyrliga liv.
Och Silas är inte vem som helst, han är en legendarisk prisjägare som på ett eller annat sätt hunnit frottera sig med de mest legendariska skurkarna western har att komma med, från Billy the Kid till Butch Cassidy och Jesse James. Med flera. Och med stor inlevelse berättar Silas om sina upplevelser. Mellan varven fyller stadsborna i för att korrigera eventuella faktafel, och Silas rättar ibland sig själv.
Din roll blir att visualisera Silas minnen, spela dem såsom han återger dem, och det visar sig snart vara lättare sagt än gjort. Du kan till exempel stå på en stor stäpp när Silas plötsligt minns att det låg en stor lada där, varpå den dyker upp från tomma intet. Och kanske var de indianer du fyller med bly i själva verket cowboys på fel sida av lagen? Vips byts alla fienderna ut mot nya. Allt det här skapar en dynamisk spelvärld av ett slag som saknar motstycke.
Det kanske roligaste är att Techland själva inser att konceptet inte är helt realistiskt utan baserat på vad som närmast känns som osannolika ljugarhistorier. Därför passar inte grå och trist grafik, utan allt behöver accentueras för att få historierna att kännas lika episka som när Greaves med raspig röst berättar dem. Det är med detta i åtanke som Techland använt sig av cel shading i Call of Juarez: Gunslinger som alltså ser ut som en kulört cowboy-serietidning. Det här fungerar verkligen klockrent och matchar både spel och koncept.
Spelmässigt är Gunslinger lätt att känna igen från de två första spelen i serien. Här finns grova handkanoner till revolvrar, hagelbrakare som bokstavligt talat klyver sina offer och gamla gevär med lortiga sikten att skjuta prick med. Kanske känns det lite för välbekant, rent av, och det är inte helt olikt exempelvis Call of Duty 4: Modern Warfare i tempot. Man lotsas snabbt runt genom superlinjära banor, skjuter de fiender som står till buds och tar sig sedan an en boss i en duell.
Kanske kände Techland själva att mer variation behövdes. Man har därför lagt till möjligheter att ducka kulor och skjuta flera personer via minispel, samt något liknande Dead Eye från Red Dead Redemption. Dessutom finns som sagt duellerna där det gäller att på tid och så heroiskt som möjligt göra slut på sin motståndare. Inget av det här tillför speciellt mycket egentligen, utan något slags pussellösning eller liknande hade gjort susen för variationens skull.
Den stora nyheten är dock det arkadupplägg Techland satsat på. Gunslinger handlar om att rada upp headshots, döda snyggt och klättra i level. Undan för undan får man fler möjligheter som att automatiskt ladda om medan man springer eller bruka dubbla hagelbrakare. Allt för att få så fina highscores som möjligt. När spelet är slut kan man återuppleva delar av det via det arkadläge man så påpassligt lagt in. Själv känner jag mig dock ganska färdig när jag är klar med äventyret och har ingen större lust att jaga bättre poäng.
Det sex timmar långa äventyret är dock precis lagom och i slutändan är Gunslinger en skön actionbagatell som känns befriande gammaldags i spelbarheten. Inga onödiga krusiduller, bara rakt på sak action med härlig design, story och intensiv poängjakt.