Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

FUSE

Från skaparna av Ratchet & Clank och Resistance kommer årets kanske minst vågade spel. Men måste Fuse vara vågat för att vara bra? En förvirrad Tobias Garsten har svaret


Det är sent en måndagskväll. Jag har just spelat igenom Fuse och hade tänkt avsluta dagen med en film, kanske There Will Be Blood, men förmår mig inte resa mig ur soffan. Jag kommer på mig själv med att fundera över vad jag gjort de senaste lite drygt sju timmarna. Jag har spelat Fuse såklart, intalar jag mig, men bakom mina trötta ögon råder fullkomlig förvirring. Daniel Day Lewis får vänta.

Jag blir vanligtvis inte förvirrad av spel, snarare kan jag i många fall vara lite för ivrig att producera självsäkert tyckande för mitt eget bästa. Så är inte fallet med Fuse. Hur jag än försöker, hur länge jag än sitter och försöker spåna fram intressanta paralleller och vitsiga meningar lyckas jag inte få fram mer än ett par snabba knapptryckningar på bakstegstangenten. Det tar mig ungefär en halvtimme att inse att det inte är mig det är fel på. Jag har just stött på min värsta mardröm. Världens kanske mest medelmåttiga spel.

Fuse
Allt är roligare i co-op, men det finns ingen anledning att välja Fuse framför Gears of War eller Borderlands.

Skulle vi vrida tillbaka klockan lite drygt två år, cirka 1 460 varv med lilla visaren om någon skulle vara intresserad, hade det varit svårt att hitta någon som väntat sig att det spel som då kallades Overstrike ens skulle kunna närma sig någon form av medelmåttighet. Overstrike var precis den typ av spel man kunde vänta sig från Insomniac Games. Ett stiliserat spel med lika mängder våld, humor och karaktär. Att det dessutom var ett renodlat co-op-spel gjorde många minst sagt ivriga att se ännu ett spel från skaparna av Ratchet & Clank och Resistance. Entusiasmen var dock inte långvarig.

Senare fick vi höra att Overstrike bytt namn till Fuse. Spelet hade gjorts om från grunden; den serietidningslika grafiken hade bytts ut mot en klassisk realistisk stil, humorn hade tonats ner och det smått generiska namnet "Fuse" prydde nu omslaget. Insomniac Games försäkrade upprörda fans om att det fortfarande var samma uppfriskande överdrivna actionspel som tidigare, bara bättre. Kvar efter "Extreme Makeover - Video Game Edition" fanns kanske inte vad Aksel Sandemose hade i åtanke när han myntade Jantelagen för åttio år sedan, men närmre än så här kommer vi nog inte i spelbranschen.

Fuse
Vapnen är det bästa med Fuse och de kan förstås uppgraderas i olika steg. Du fattar snabbt grejen med dem, dock, och väldigt lite nytt introduceras.

Låt mig förklara vad jag menar. Fuse kretsar kring fyra vapen med var sin karaktär; Jante Brooks, Jante Sinclair, Jante Deveraux och Jante Kimble. När dessa fyra vapen får i uppdrag att stoppa en paramilitär organisation vid namn Raven släpar de med sig sina karaktärer på vad som mycket väl kan vara världens mest repetitiva jorden runt-resa. Utöver detta är det svårt att utröna vad Fuse egentligen handlar om. Utomjordingar nämns då och då. Menyn berättar också att Fuse är någon form av utomjordiskt material, men därefter blir det hela en aning luddigt.

Lyckligtvis är spelets allra främsta styrka inte beroende av varken inlevelse eller motivation. De fyra olika vapnen och deras medföljande karaktärer är spelets solklara fokus och oavsett om du spelar själv eller med kompisar är alla fyra med på varje uppdrag. Du är fri att med ett par knapptryckningar byta mellan karaktärerna närhelst du vill och var och en har egna, distinkta förmågor.

Fuse
Fiendevariationen är ungefär lika stor som den i en myrstack, men ibland dyker tjockare styggingar upp.

Jante Daltons så kallade "magshield" är ett bärbart kraftfält som absorberar och gör med kulor vad posten gör med feladresserade brev. Jante Sinclairs vapen förstenar alla utom de allra starkaste fienderna, Jante Deveraux kan både bli osynlig och förvandla sina motståndare till små explosiva svarta hål (hör jag en fysiker dunka huvudet i väggen?) och Jante Kimble har ett armborst som skjuter magmapilar.

Med dessa minst sagt intressanta förmågor ska du antingen själv eller med mänskliga bundsförvanter ta dig igenom en kampanj som efter redan två nivåer med coverbaserat tredjepersonsskjutande blir minst sagt förutsägbar. När fascinationen över de någorlunda unika vapnen väl gått över är det svårt att se någon form av lockelse alls hos Fuse. Spelvärldens köttbullar och makaroner, kan tyckas. Inte små delikatessköttbullar heller, utan helt vanliga, frysta, karaktärslösa köttbullar. Kanske gott innan mellanstadiet men helt utan lockelse ungefär samtidigt som man slutar prata om tjejbaciller.

Kanske är jag lite väl hård mot Fuse. Kanske är jag enbart bitter av besvikelse över bortslösad potential. Kanske, undrar någon, är spelet bättre om det spelas med vänner? Nej, nej, och ja. Så gott som alla tillfällen (jag kan räkna dem på en hand) jag njöt av min tid med Fuse var jag inte ensam framför skärmen. Men jag finner mig själv undrande om det inte är mer tack vare mina vänner än spelet.

Fuse
Fienderna har ganska mycket hälsa, så du behöver peppra och åter peppra innan de och deras dussintals kollegor biter i gräset. Långtråkigt.

Det är nu två dagar sedan jag satt i soffan, förvirrad och avtrubbad. Jag fascineras fortfarande av hur ett spel kan vara så anonymt, ointressant och karaktärslöst. Kan det vara så att anledningen till att jag hade svårt att sätta fingret på vad jag tyckte om Fuse var för att det inte fanns mycket att sätta fingret på till att börja med? Fuse är Jantelagen i spelform, årets minst imponerande, minst usla, minst engagerande och minst tråkiga spel. Jag kan inte annat än ge det medelmåttigaste betyg som finns och innerligt hoppas att Insomniac Games återhämtar sig från denna besvikelse.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Intressanta vapen, genomgående co-op, solid spelkontroll
-
Karaktärslöst, ointressant story, värdelös artificiell intelligens, repetitiva banor, trista miljöer

En andra åsikt

Jonas Elfving: Insomniac kan sina vapen, det visste jag sedan tidigare. Men är inte det här också studion som kan slänga ihop intressanta banor, charmiga huvudpersoner och varierad fiendeflora? Tydligen inte, om man enbart utgår från Fuse åtminstone. Att springa omkring i trånga laboratoriekorridorer med spelhistoriens mest karaktärsbefriade kvartett är inget för mig, och då hjälper inte all co-op i världen. Fuse är en trist skamfläck i Insomniac Games meritförteckning. 4/10
BETA +