Overlord

Det är inte så dumt med vardagsondska. Att kissa på sittringen på en offentlig toalett, kasta snöboll på någon icke ont anande förbipasserande eller trampa på en snigel. Visst, man växer upp och slutar med det där när ens lilla kompis samvetet gör sig påmind, men det är ändå något speciellt med att vara elak och komma undan med det.

I Overlord är du ondskan själv och något samvete behöver du inte bekymra dig om alls. Visserligen finns det grader av ondska, men till skillnad från i exempelvis Fable så går det inte att vara en godhjärtad hjälte. Du är trots allt overlord, mörkrets furste, och ditt mål är att samla skatter och återuppbygga det torn som förstördes när din föregångare gick under.

Det första man slås utav när man ger sig i kast med Triumph Studios äventyr är hur vacker spelvärlden är. Mängder av små detaljer och en skön humoristisk design gör att man blundar för inte alltför avancerade tekniska upplägget med relativt små spelområden och snitslade stigar. Det andra man slås utav är hur enkelt kontrollupplägget är. Som overlord kontrollerar du en växande hord av undersåtar (minions) som enklast kan beskrivas som gremlin-liknande varelser i brunt, blått, grönt och rött.

De bruna undersåtarna är de första du får kontrollera och de är stryktåliga och duktiga på närstrider. De kommer att vara viktiga under hela äventyret så det är inte så att senare undersåtar tar över deras funktion. Efter de bruna undersåtarna hittar du de rödas näste djupt inne i en tjock hobbithjältes hus där de används för att grilla mat till den svulstige hobbiten. De röda undersåtarna kan attackera från distans med sina eldbollar och är även immuna mot eld vilket gör att de kan släcka eldar som tidigare skulle ha hindrat din framfart.

Därefter hittar man de gröna undersåtarna som tål gift. Gift utsöndras ur speciella buskar med de små gröna kan du på det viset ta dig förbi ytterligare en typ av hinder. De gröna undersåtarna är dock inte speciellt stryktåliga och är inte så nyttiga i strider (förutom mot fiender som utsöndrar gift så klart). Den fjärde och sista typen av undersåtar är de blå som inte drunknar i vatten (wohoo), det betyder (självfallet) att du kan ta dig till ytterligare nya platser, men de blå undersåtarna kan även återuppliva varandra vilket är en inte helt dum förmåga. Dessa fyra element är de du har att arbeta med i Overlord och allteftersom du avancerar i spelet kan du kommendera upp till 50 undersåtar samtidigt.

Därför är det tur att de är så lättkontrollerade som de ändå är. Med ett knapptryck så attackerar de det som befinner sig framför dig. Du kan även styra dem med den högra analoga spaken och återkallar dem lika lätt med ytterligare ett knapptryck. Detta är något som inte fungerar helt perfekt i spelet och det krävs ofta flera försök innan man lyckas guida sina undersåtar rätt när det krävs att man styr de manuellt.

Till skillnad från Kapten Olimar i Pikmin så har du som overlord egna vapen och magiska attacker så du är inte helt utelämnad till dina undersåtars styrkor, vissa fiender kräver nästan några svärdhugg innan de faller så det räcker inte med att styra sina undersåtar. Jag upplevde även vissa problem med undersåtarnas "pathfinding" det vill säga hur de på egenhand tar sig fram i omgivningarna. Inget som inträffade ofta och genom att teleportera sig tillbaka till tornet så löstes problemen, men lite irriterande var det ändå.

Den första fienden du stöter på är det hoppande lammet. Dessa fridfulla gräsätare är ett bra sätt att samla på sig livskraft så att du kan mana fram fler undersåtar. Allt eftersom möter du svårare fiender i form av hobbitar, tjocka kockar, hemsökta riddare, galna enhörningar och stora troll. Olika fiender lämnar efter sig livskraft som motsvarar en viss typ av undersåte, så du har inte fri tillgång på undersåtar.

Humorn är utan tvivel något som skiljer Overlord från många andra äventyr. Den genomsyrar både designen och handlingen även om den senare inte är speciellt engagerande. Det hände mer än en gång att jag var tvungen att gå in i uppdragsmenyn för att läsa mig till varför jag egentligen skulle bege mig till ett visst ställe. Men å andra sidan behövs det inte så mycket motivation för att vara ond. Det är kul helt enkelt.

Förutom att attackera dina fiender används undersåtarna för pussellösning och de samlar även på sig föremål både för eget bruk samt för att fylla på din hälso- eller magimätare. Det är en lustig syn att se hur några av undersåtarna använder urholkade pumpor som hjälmar efter att du beordrat dem att storma en pumpaåker. Undersåtarna kan också offras i smältkaret för att öka styrkan i din overlords vapen och rustning.

Det finns faktiskt ett flerspelarläge i Overlord, men det känns inte helt klockrent att spela ett sånt här spel mot varandra. Jag hade hellre sett att man jobbat in ett samarbetsläge i själva huvudäventyret, men det får vi vänta på till en eventuell uppföljare.

Jag har skrattat åt tjocka hobbitar och svurit åt klurigheter under resans gång, och kan rekommendera Overlord till alla som känner att de varit slavar under sitt samvete allt för länge. Det är inget perfekt spel, men för dig som söker ett lite längre äventyr med vacker design, humor och ett lite annorlunda upplägg så är detta definitivt något att kika närmare på.