Livet är orättvist. När jag var liten var det ingen enkel uppgift att få tag på bra superhjältespel. Under det tidiga 90-talet kunde man på sin höjd köpa en begagnad Nintendo Entertainment System med Batman, men det var ju från föregående konsolgeneration och därmed inte särskilt lockande. Enstaka godkända titlar kom och gick, och efter millennieskiftet började spel som Spider-Man 2 och The Incredible Hulk: Ultimate Destruction visa vart skåpet skulle stå på riktigt. Ungefär. Spel med serietidningslicens hyllades förvisso sällan av kritiker, men petitesser som kameraproblem och bristande variation hade man överseende med när man fick vara, leva och andas Spindelmannen.
Därför känns det förstås synd att Marvel Heroes finns först nu. Synd om mig. Oj, oj vad synd det är om mig. För som jag hade älskat det här spelet som serietidningsläsande slyngel. Hela tjocka Marvel-släkten (typ) har samlats för att ge brottslighet på nöten, och det vill inte säga lite. Kända ansikten som Iron Man, The Incredible Hulk, Spiderman, Wolverine, Thor, Ms. Marvel, Captain America och Deadpool samsas med (för mig) mindre bekanta alster såsom Jean Grey, Rocket Raccoon, Punisher, Cyclops, Storm och Ms. Marvel. Och det där var bara ett urval från närminnet.
Det skadar heller inte att spelbarheten är, kanske inte på topp, men fullt (fullt) godkänd. Mycket tack vare David Brevik som främst känns igen som en av pionjärerna bakom Blizzard North, tillika ett av de viktigaste namnen i utvecklingen bakom Diablo och Diablo II. Det är därför omöjligt att inte nämna hur mycket Marvel Heroes liknar just Diablo-serien med sitt isometriska kameraperspektiv och hack n' slash-inriktade upplägg. Faktum är att det är precis så snacket går kring Marvel Heroes. "Det är Diablo, fast med seriehjältar", och det är precis vad det är i all sin enkelhet.
Spelandet styrs till stor del av klickande och enstaka knapptryckningar. Det är okomplicerat, avslappnande och skoj i måttliga mängder - men inget som jag återkommande investerar riktigt långa spelpass i. Istället loggar jag sporadiskt in för att dela ut stryk och levla med någon av mina tre favoritkaraktärer: Hulk, Captain America eller Iron Man. Ett bra litet lag vars spelstilar kompletterar varandra och skapar variation.
I takt med att en karaktär ökar i nivå lär han eller hon sig nya attacker och färdigheter. Iron Man kan exempelvis lära sig att flyga förbi fiender på level 14. Hulken kan i sin tur lära sig att hoppa långa sträckor för att sedan landa i en fruktansvärd smäll som skadar alla fiender i närområdet. Sägas ska dock att dessa karaktärer kostar riktiga pengar att köpa. Vill man endast ta del av gratisversionen av spelet så får man nöja sig med Black Widow, Scarlet Witch, Daredevil, Hawkeye eller Thing - tills vidare.
Vill man investera i exempelvis Spindelmannen så kostar han dryga 200 kronor att låsa upp. Hulken ligger på runt 120 spänn. Min rekommendation är att du testar en gratiskaraktär under några timmar för att ta reda på om spelet är något för dig, och vilken spelstil som isåfall tilltalar dig. Därefter kan du investera i en eller flera favoritkaraktärer efter eget bevåg.
Serietidningsfanatiker kommer att glädjas över storyn som specialskrivits av Marvels egen Brian Michael Bendis. I korta drag handlar det om Doctor Doom som försöker ta över världen med hjälp av en kosmisk kub, men det struntar jag i om jag får vara ärlig. I realiteten handlar det om att spöa upp så många småtjuvar som man bara kan i sällskap av en eller helst flera goda vänner som möjligt samtidigt som man uppgraderar sin karaktär och diskuterar favoritserier och filmer.
Där någonstans har vi Marvel Heroes i ett nötskal för mig. Lättillgängligheten och charmfaktorn väger upp för faktumet att spelkontrollen och ljudet inte känns riktigt, riktigt så välslipat som vi vant oss vid med Diablo III. Faktumet att man kommer att patcha spelet kontinuerligt och introducera nya koncept, karaktärer, designer och banor gör mig dessutom hoppfull inför seriehjältarnas framtid. Ladda ned med en gång vet jag. Det är ju trots allt gratis.