Tänk dig att du är sugen på lite avkoppling. En mysig, nästan meditativ stund. Kanske vill du gå till en massör och bara slappna av. Eller så är det sinnet du vill massera, med en stunds spel, och du tycker att Storm vore något att prova.
Tanken är alltså god. Första intrycket av Storm är att det är vackert, och första achievementen jag får kallas Contemplation - jag har tänkt efter en stund hur jag ska lösa pusslet framför mig. Med hjälp av elementen ska jag guida ett frö från sitt träd till bördig jord, där då ett nytt träd skapas. Mycket fint.
Att använda medlen som står en till buds, som vind, regn och blixtar, ger häftiga ändringar i grafiken då himlen mörknar när stormen slår till och kameralinsen täcks av vattendroppar. Själva fröet styr jag alltså inte, utan jag måste manipulera omgivningen för att få det dit jag vill. Jag kan blåsa det framåt, få det att flyta med strömmen skapad av nederbörden och så låta gravitationen sköta resten. Vilka naturfenomen du kan använda dig av styrs förstås av vilken årstid du befinner dig i.
Ibland kan det vara lite svårt att se skillnad på bakgrund och plattform och vad som är ett hinder som ska raseras med ett par välplacerade blixtnedslag och vad som är en oföränderlig vägg, vilket försvårar tänkandet.
Smart får man heller inte riktigt känna sig ens när man lyckas nå en lösning, då kontrollen är knölig och svårbemästrad och förhindrar att man når det där ögonblicket av tillfredsställelse även när man fått fröet på plats. Kanske ska du skapa bubblor med hjälp av vatten, och när fröet trillat in i en av dem, blåsa det förbi ett hinder med hjälp av vinden, men det bökiga siktandet sätter stopp för din framgång trots att du funnit vägen till lycka. "Massageeffekten" blir därför lite mer av ett irriterande gnuggande på samma ställe vilket mer retar än lugnar, åtminstone tills du lärt dig att bemästra elementen.
Även musiken stämmer in i massageanalogin då den bjuder på ett plink-plonk som gissningsvis passat in som bakgrund under vilken kroppsbehandling som helst. Inte alls dumt att lyssna på... En liten stund. Även här visar sig dock att det inte tagit så lång tid att göra Storm, då man inte brytt sig om att variera musiken nämnvärt. Det är faktiskt samma slinga som loopas om, igen och igen och igen, tills du klarat tillräckligt många banor för att byta årstid och äntligen får en gnutta variation.
Storm är egentligen inte ett dåligt spel. Det är fullt med pussel av samma slag och har du tålamod med upprepningar och enahanda musik så kanske det ger dig något. Att spela Storm en längre stund blir dock alldeles för enerverande för min del, och att sprida eldsvådor genom växtligheten i denna vädersimulator är faktiskt inte alls så roligt som man skulle kunna tro. Närmare bestämt så är det inte roligt alls.
Det är synd att känslan av att man inte riktigt utforskat möjligheterna som Storm ger infinner sig, då idéerna ändå är trevliga och om man satsat lite mer på variation och spelkontroll så kunde detta ha blivit en liten pärla. Ett extra plus för att det finns olika modes dock, som Spirit där man får en del nya utmaningar medan man försöker fånga de små flammande andarna.