Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

GAME & WARIO

Allt är inte guld som glimmar, det vet vi ju. I Game & Wario glimmar det dessutom alldeles för sällan i ett spel som saknar den vanliga Wario-kvaliteten


Jag börjar med en hälsosam nyfikenhet. Game & Wario hade kunnat vara en vansinnig mikrospelsamling i 300 km/h, där skratten kommer tätt. För den briljanta kärnan i Wario Ware-serien är ju att ta sig an lättinlärda, sekundkorta, intensiva minispel som slängs på en. Ser du ett finger och en näsa på skärmen? Styr in fingret i valfri näsborre! Svårare än så behöver det inte vara, och inga instruktioner ska heller krävas. Med Game & Wario är dock det kvicka nästan som bortblåst i och med de långa introduktionsinstruktionerna, och det är dessutom allt som oftast... inte roligt.

Varje inledning är en lång, tråkig övertalningskampanj där den lilla storyn går ut på att vi kommer tycka det är sååå roligt att spela just det här! Man förstår ju att de insisterar, men tyvärr hjälper det inte då spelen överlag känns meningslösa och inte roar överhuvudtaget.

Game & Wario
Att skjuta näspilar med mustachbåge är inte ett dugg kul och de tafatta försöken till humor gör inget för spelet.

Från början var Game & Wario egentligen tänkt som teknikdemo, och det märks att man inte ansträngt sig så mycket mer än så. Spelet var tänkt att följa med varje Wii U, installerat på hårddisken, men då man slutligen ansåg att det fanns för många idéer i produktionen så släpptes det istället som fristående mjukvara. Ett inte särskilt berättigat val. De flesta av dessa idéer duger faktiskt inte ens som smådelar i ett större spelsammanhang.

I enspelarkampanjen hittar vi tolv minispel, där det bara är ynka två som känns skoj. De två är dock riktigt roliga, så visst fanns det ett par guldkorn bland slaggen. Båda har en lika infantil story som resten av skräpet, men spelbarheten är alltså bra. I Gamer får vi som busig unge spela Balloon Fight med många pyttespel på gamepaden. Dock är det efter läggdags, så vi måste samtidigt hålla utkik efter den läskiga mamman på TV:n så att hon inte ska komma på oss, genom dörren, fönstret eller genom skärmen i bästa The Ring-style.

Här gäller det alltså att kunna multitaska för att klara det som händer på gamepaden och samtidigt hålla ett öra fokuserat på de ljudeffekter som förvarnar om mammans ankomst.

Game & Wario
Rytmspelet i multiplayerläget är tyvärr bedrövligt, oprecist och tråkigt.

I minispelet Design spelar vi medhjälpare till en snubbe som är töntigt tråkig, värre än självaste Markoolio i barnprogrammet Doktor Mugg. Men själva spelet är skoj, där vi ska lyckas "bygga" en robot. Detta görs genom att följa instruktioner om att exempelvis rita en exakt fem centimeter lång linje eller en vinkel på 40 grader på gamepaden. Det är mycket mer intressant än det låter, och klår med hästlängder urtrista minispel där vi ska ta kort på skurkar, lägga pussel eller köra taxi och ta ner boskapsnappande aliens med bazooka. Nintendo hade dock kunnat göra även Design ännu bättre genom att lägga till lite fler utmaningar.

I flerspelarläget har vi fyra spel att testa, men tyvärr är det enbart ett av dem som håller måttet. Fruit, som det heter, hade platsat i Nintendo Land och leder till flera högljudda skratt. Här ska en av spelarna köra som tjuv på gamepaden och försöka undgå de andras forskande blickar på TV:n, där man alltså gömmer sig i ett myller av karaktärer och obemärkt ska snatta äpplen och ananas i olika omgivningar. Det är förstås när man klantar sig rejält som det blir som allra roligast, men att triumfera och komma undan med sina brott är inte så dumt det heller.

Utöver Fruit finns alltså två mediokra, småtrista tidsfördriv att flerspela på och ett rytmspel som är så dåligt att man förvånas över att det överhuvudtaget kom med i slutprodukten. Att man dessutom designat alla spel så att vi enbart får spela med gamepaden och alltså får turas om, eller som i rytmspelet hålla i varsin ände av den, begränsar förstås också multiplayer-upplevelsen.

Game & Wario
Ett av de hetsiga minispelen i Gamer är att putta bort en liten snubbe från en snurrande LP-skiva.

Musiken är inget att ha spelet igenom, medan grafiken varierar. I de flesta spel är den färgglad och ful med karaktärsdesign i en stil jag verkligen inte uppskattar, men även här finns någon enstaka liten klimp i ädelmetall, som i spelet Bird där vi får gammal Game & Watch-grafik på vår gamepad och en mer stilistiskt tecknad variant på TV:n.

Övriga tillägg i spelet är att man kan rita givna ord i ett "artwork"-läge och få ledtrådar av en höna full med pokébollsliknande ägg. Vi kan väl helt enkelt säga att detta inte är något som bidrar till en bättre helhetsupplevelse och lämna det där.

Här har vi alltså ett gäng minispel där endast tre, fyra stycken är kul och resten är sådana man snabbt stänger av efter första genomspelningen och sedan aldrig vill öppna igen. Tyvärr räcker det inte till en helkväll med familj eller vänner, och Nintendo hade nog fått flera glada miner från sina fans om de lagt in dessa få roliga spel i en överlag bättre samling. Med många lågvattenmärken och enstaka gyllene stunder hamnar därför betyget åt medelhållet, medan vi grämer oss över förlorad potential och besudlandet av Wario Ware-seriens annars så superba koncept.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Ett par smarta minispel, går att spela med enbart gamepad, enstaka charmig retrokänsla, varierat
-
Många tråkiga minispel, går enbart att spela med gamepad, mestadels ful grafik, usla storys

Medlemsrecensioner

  • StationMii
    Game & Wario - Wii U Game & Wario är äntligen ute! Efter en lång och torr speltorka på nintendos nya konsol så är det äntligen dags för ett... 5/10
Detta är en annons:
BETA +